Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

tisdag 1 september 2015

Kanske något annat det är fel på?

Tusentals äter ADHD medicin men det finns nästan ingen forskning på vad det får för konsekvenser på lång sikt
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=406&artikel=6243774
Antalet personer med adhd har ökat kraftigt under de senaste tio åren i Sverige. Det har även förskrivningen av adhd-läkemedel, som hjälper många med diagnosen. Samtidigt finns få studier som visar vad som händer på lång sikt med de barn, ungdomar och vuxna som äter medicinerna. 
14-årige Felix minns hur han redan på lågstadiet tappade livsgnistan av det adhd-läkemedel han åt då. Han upplevde exempelvis att det inte längre var roligt att få leka ed kompisar.
– Saker jag i vanliga fall skulle längta efter, blev ingen längtan, säger Felix.

Än så länge finns det dåligt med forskning som följer personer över längre tid.
Majoriteten får adhd-läkemedel för att minska symptomen, men Socialstyrelsen och Statens beredning för medicinsk utvärdering, SBU, konstaterar att det inte går att bedöma nyttan av läkemedelsbehandlingen längre än för sex månader.
Lars Jacobsson, ordförande i expertgruppen om adhd hos SBU, tycker att det är besvärande med så lite forskning.
– Det är jättesvårt att få pengar, alltså forskningsmedel för sådant, säger han.
Varför då?
– Det är nog ganska enkelt, att den här typen av forskning anses inte vara spjutspetsforskning.

Mikael Själin på Läkemedelsbolaget Janssen håller med om att det brister med forskning, och han är intresserad av att samarbeta kring befolkningsstudier.
 
Jag funderar ibland då det visar sig att allt fler går på ADHD medicen.
http://www.dn.se/sthlm/allt-fler-barn-utreds-for-adhd/
Antalet barn som utreds för ADHD-diagnoser ökar kraftigt i Stockholm. Förra året utreddes 27 procent fler än året innan, visar nya siffror

Sammanlagt gjordes i Stockholm runt 3.000 utredningar bland barn och unga under 2010. Av dem diagnostiserades cirka 75 procent med ADHD eller diagnos inom autismspektrum, till exempel Aspergers.
Är det så att det egentligen är ett normalt tillstånd som vi inte riktigt accepterar i vårt stressade sammhälle? Enligt socialstyrelsen är det 5 % av alla 15-17 åringa pojkar som medecinerar I vissa kommuner så många som 12 %. http://www.socialstyrelsen.se/nyheter/2015maj/alltflerungaanvanderadhd-lakemedel
Är så många "avvikande" eller är det så att det är normalt men vi har svårt att acceptera det som är lite annorlunda?
Är det så att personer med ADHD bara har mer energi och hinner mer och vi andra som inte hinner med får ett behov av att lugna ner dem?  Eller att de bara behöver mer tid på sig eller är snabbare än vi andra?  OK att medicin gör att man håller ihop mer men varför skall det behövas? Är det för att det är för stressigt eller vi har för höga krav? Är det rimligt att så många skall gå på medicin för att klara av vardagen är det inte något annat som är fel så? Bara en fundering.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar