Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

torsdag 3 september 2015

Aylan 3 år.

Ja dagens löpsedlar fylls av lilla Aylan 3 år som inte kom fram.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/paflykt/article21353885.ab
Bilden på treårige Aylan Kurdis livlösa kropp blev en världsnyhet. Den döde pojken blev en symbol för människor på flykt.
Bilden har publicerats av bland andra New York Times, The Independent, The Guardian, CNN, BBC, Al Jazeera och av många medier i Sverige.
Familjen flydde. Det var Aylan, hans femåriga storebror Galip, mamma Rihanna och pappa Abdullah. Som så många andra tog de vägen genom Turkiet. Målet var att via båt ta sig över till den grekiska ön Kos, nära Turkiets kust.

I Bodrum tog sig den första båten med flyktingar över till Kos. På den andra båten tros Aylan och hans familj ha suttit. Den kapsejsade strax efter att den lämnat land, enligt turkiska kustbevakningen.

Pappa Abdullah var den enda i familjen som överlevde. Senare fick han identifiera sina döda familjemedlemmar på bårhuset i Bodrum. Enligt släkten är hans sista önskan nu att återvända till Kobane med kvarlevorna och bli begraven bredvid sin familj.

Enligt kanadensiska Ottawa Citizen skulle familjen sedan försöka ta sig till släktingar i Kanada. Tidningen har pratat med Vancouverbon Teema Kurdi, syster till Abdullah. Via släktingar fick hon höra vad som hade hänt.
– Jag hörde nyheten klockan fem imorse. Min släkting fick ett samtal från Abdullah. Allt han sa var "min fru och mina två pojkar är döda".
 
http://www.expressen.se/nyheter/europa-raddade-inte-aylan-3/
En bild visar en liten pojke som ligger död på sandstranden i den turkiska semesterorten Bodrum. Han är klädd i röd tröja och blå byxor - och hans lik har spolats upp ur samma hav som de många turisterna badar i inte långt därifrån.
På en annan bild ses en turkisk polis försiktigt bära bort den döda barnkroppen.
Samtidens största flyktingtragedi blir plötsligt gripbar för miljoner människor över hela världen när tv, tidningar och sociala medier sprider dessa skakande bilder. Lille Aylan Kurdi, 3, ger den syriska katastrofen ett ansikte.

- Den döde pojken har gett tragedin en mänsklig dimension. Jag hoppas det blir en väckarklocka, Han kan bli ett slags ikonbild precis som det fanns ikonbilder i Vietnamkriget, Irakkriget och andra konflikter, säger Ulrika Årehed Kågström, generalsekreterare i Svenska Röda Korset.
- Det är otroligt starka bilder. Jag har följt reaktionerna på Twitter och andra sociala medier, jag förstår att människor är upprörda. Bilder har gett effekt förr, jag hoppas de här ska få politikerna och det internationella samfundet att stoppa kriget, säger hon
Man det är så många fler som dött inte bara han. Bara i år har minst 2 600 människor dött när de har försökt ta sig till Europa över Medelhavet, enligt Internationella organisationen för migration. Det bästa med det är att de allra flesta reagerar med fasa och vill hjälpa till.
Många undrar hur. Här är en grupp i Stockholm som samlar både saker och pengar.
http://vigorvadvikan.com/
På nyhets morgon gav en socialhandläggare råd.  http://www.tv4.se/nyhetsmorgon/artiklar/s%C3%A5-kan-du-hj%C3%A4lpa-flyktingar-55e7d8e0b9a9f64ca40000de
Råd för de som vill göra något på nära håll. Och just nu är faktiskt SD tysta.
Det jag tänker mest på är att svaret inte är att stänga gränserna så att de inte har någon stans att ta vägen utan man måste göra slut på kriget som gör att de flyr. 
Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)