Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

måndag 14 september 2015

Sommarlediga barn

Satsar för sommarlediga barn
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=6254077
Kommuner ska kunna erbjuda barn gratis aktiviteter på somrarna. I höstbudgeten avsätter regeringen 200 miljoner kronor per år i så kallat sommarlovsstöd. Det berättar Jonas Sjöstedt, ledare för Vänsterpartiet, som har fått igenom satsningen i budgetförhandlingarna

Målgruppen för satsningen, som gäller från nästa år till 2019, är barn mellan 6 och 15 år. Hur pengarna ska fördelas är inte bestämt, men Vänsterpartiet vill att de främst ska gå till kommuner med många fattiga barn. Samtidigt ska alla barn i kommunen kunna delta i aktiviteterna, inte bara de som inte har råd, eftersom det är viktigt att barn från olika miljöer möter varandra, säger Jonas Sjöstedt.

Vänsterpartiet krävde i budgetförhandlingarna med regeringen 250 miljoner för den här satsningen, men fick 50 miljoner mindre. Partiet ville finansiera reformen genom att återinföra förmögenhetsskatten, något som regeringen inte velat gå med på.
 
Sedan är det så många områden som inte fungerar.
Så många områden man borde ta tag i men just det får någon annan ta. Men jag kan ju lyfta och belysa ( inläggen är mycket längre än det jag kopierar)
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article19194793.ab
”Jag känner mig levande begravd just nu. Jag har varit en idiot. Jobbat & slitit & skattat sedan 16 års ålder. Trodde jag var del av nåt bra. Ett samhälle med ett skyddsnät där hjälp erbjöds till de i nöd. Trodde att jag en dag skulle få ångra alla ggr då jag svurit åt all skatt som dragits & få känna på hur fantastiskt vårt Sverige är, men nej. Jag borde vetat bättre.
I februari fick jag reda på att min cancer var tillbaka. Tillskillnad från förra ggn så gick tumören denna gång ej att operera. Så jag genomgick jag en behandling med tung strål - och kemoterapi i 3 mån. Och vet ni vad..
Försäkringskassan nekar mig sjukpenning. Varför? Jo för att jag "inte anmält mig sjuk till de inom 7 dagar från min första sjukdag."
Trodde förstås att det blivit ett missförstånd! En av anledningarna till att jag inte tänkt på de i första taget, var ju för att jag blev inlagd direkt på sjukhus, samma dag som jag fick besked om att cancern var tillbaka. Tumören tryckte på ena njuren så en operation fort behövdes. Låg där i 24 dagar på raken och var riktigt dålig.
Så jag samlade ihop den lilla energin som fanns och skrev ett brev till försäkringskassan där jag informerade de om allt detta. Jag var helt säker på att de skulle ändra sitt beslut när de fick reda på att jag legat inlagd på sjukhus.
MEN NEJ.
Mina skäl är enligt de "inte nog för att ha rätt till sjukpenning".
 
Sedan har vi skolan
 http://www.svd.se/omojligt-uppdrag-att-vara-larare-idag
Den svenska skolan styrs idag av ekonomi och inte av pedagogik. För inte ligger det väl en pedagogisk tanke bakom att bunta ihop 27 sexåringar i en förskoleklass och låta 1,5 lärare undervisa dem? Inte ligger det en pedagogisk tanke bakom klasser på 30 tonåringar? Under devisen ”att hålla budget är viktigare än kvalitet” famlar lärarkåren efter att åstadkomma ”en skola för alla”. Det skriver fem lärare i Stockholm gemensamt.
Förutom lärare behövs specialpedagoger och resurspersoner. De elever som får en diagnos tror ofta att de ska få mycket mer hjälp i skolan medan sanningen är att skolornas dåliga ekonomi gör att situationen i skolan inte ändras mer än att diagnosen kan förklara och öka förståelsen för elevens svårigheter men att mycket arbete och hjälp måste ske i hemmet.
Fler och fler arbetsuppgifter åläggs lärarna, men ingen arbetsuppgift försvinner när en ny tillkommer. Dokumentationen vi ska utföra är enormt tidskrävande. Plötsligt dyker olika projekt upp, med krav på inlämningsuppgifter och redovisningar
Innan klockan slår lunch, kan en ämneslärare ha träffat 100 elever i tre olika ämnen. Hur ska vi hinna reflektera? Vi har oftast inte ens möjlighet att ta rast. De hål i schemat som är tänkta för planering och paus fylls snabbt av konflikthantering och möten.
 
Hörde att över 300 poliser sagt upp sig sista halvåret.
Som sagt andra områden som det är lika mycket kris i eller på gång.
Men det är inte min kamp.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar