Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

söndag 6 september 2015

Brist på familjehem sedan 20 år

Socialtjänsten skriker efter familjehem men även efter handläggare.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=95&artikel=6248982
Fler än åtta av tio kommuner har svårt att rekrytera socialsekreterare. Det akuta personalläget är ett hot mot rättssäkerheten, anser fackförbundet Vision.

Enligt rapporten från Vision uppger 83 procent av socialcheferna att det är svårt att rekrytera socialsekreterare. För arbete med barn och unga är det ännu svårare. Då anger nio av tio socialchefer att de har problem att hitta personal.

Läget har förvärrats avsevärt jämfört med tidigare och är nu så illa att det hotar rättssäkerheten, menar fackförbundet.

I höstas granskade P4 Sjuhärad bristen på socialsekreterare. Granskningen visade att flertalet kommuner i Sjuhärad tvingats hyra in så kallade stafettsocionomer från bemanningsföretag - ofta till en kostnad betydligt högre än om man haft egna anställda.
 
Samtidigt verkar det som om press har upptäckt att det behövs lyfta de goda exemplen för att få in nya. OK samma tidning och samma personer men tror vi som familjehem måste lobba mer för att visa upp oss och vad vi faktiskt gör.
http://www.unt.se/leva/alskade-fosterbarn-3862847.aspx (Artikeln är mycket längre)
"Vi har ett barn ihop" säger Malena Andersson och Thomas Ardenfors och skrattar gott. En dag för åtta år sedan ringde socialtjänsten till Thomas Ardenfors och hans fru Sussi och sa att en ettårig flicka akut behövde ett jourhem. Flickan blev kvar i ett halvår, två månader längre än det är tänkt att jourhemsplaceringar ska vara.
När barnet skulle få ett permanent familjehem hos Malena Andersson och hennes man Per träffades de båda familjerna mycket under en övergångsperiod och blev goda vänner. Det är Thomas Ardenfors glad för. Annars brukar barnen bara försvinna utan att han får veta hur det går.
– Vi är ingen institution, vi är verkligen föräldrar. Barnen växer in i våra hjärtan, säger han.

Thomas Ardenfors
Så började det: Fick sitt första uppdrag som jourhem 1994 när han bodde i Storvreta och arbetade i Pingstkyrkan. Har sedan dess haft nästan 30 barn boende hos sig.
Så är det: "Det är ett fantastiskt uppdrag! Att möta människor som ger så mycket tillbaka. Det är mycket jobbiga upplevelser, men det har gett oss så mycket positivt."
Aktuell: Har nyss givit ut boken En extraplats i hjärtat (Libris förlag) där han beskriver sina erfarenheter av att vara jour- och familjehem. Med boken hoppas han öka medvetenheten och inspirera fler hushåll att ställa upp.

Malena Andersson
Så började det: Fick sitt första uppdrag som kontaktperson och familjehem 2004. Har sedan dess haft över 70 barn och föräldrar boende hos sig.
Så är det: "Det är en fantastisk upplevelse. Det här gör livet."
Aktuell: Var nyligen med och startade landets första familjehemscentral i Sala. De har fått 3,5 miljoner kronor från Arvsfonden och ordnar bland annat öppen förskola och tematräffar för att generera fler familjehem och få dem att bli hållbara.
 
Dagen innan var det också en artikel
http://www.unt.se/leva/brist-pa-familjehem-i-20-ar-3863807.aspx 
En orsak till bristen på familjehem kan vara människors ändrade sätt att leva, tror Solveig Freby, utredare på Socialstyrelsen.
– Tidigare var många hemarbetande och hade utrymme att ta hand om barn. I dag yrkesarbetar de flesta utanför hemmet.

En annan förklaring är villkoren. Familjehemsersättningen är skattepliktig, men inte underlag för vare sig tjänstepension eller semesterersättning.
– Det är ett personligt uppdrag, inte ett arbete, förklarar Solveig Freby.
De senaste decennierna har det dock blivit allt vanligare att familjehem har familjehemsersättningen som enda eller huvudsakliga inkomstkälla och en del hävdar att det bör betraktas som ett jobb, eftersom det kräver stort engagemang och kunnande.
– Det är viktigt att familjehem får stöd, respekt och ersättning för den värdefulla insats de utför, säger Solveig Freby.

I förarbetena till 1960 års barnavårdslag beskrevs ”fosterbarnsvård” för första gången som en vårdform som skulle ha företräde framför institutionsvård. Från 1930-talet fram till 1990-talet minskade antalet familjehemsplacerade barn stadigt. Men sedan mitten av 1990-talet har antalet ökat. Det har varit brist på familjehem i 20 år.
För att möta det växande behovet har den statliga offentliga utredningen om placeringsformer för barn och unga (SOU 2014:3) föreslagit att någon myndighet ska få i uppdrag att genomföra en informationskampanj för att få fler att vilja bli familjehem.
Fotnot: Solveig Freby har skrivit materialet Ett hem att växa i, som används vid utbildningen av nya familjehem.
Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)