Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

onsdag 23 september 2015

Vems ansvar?

Cecilia Grefve har ju fått ett uppdrag att under tre år rodda i vad som behöver förändras och göras inom socialtjänsten.
Uppdraget kan du läsa om här :
http://www.regeringen.se/artiklar/2015/03/kraftsamling-for-att-starka-den-sociala-barn--och-ungdomsvarden/
Intressant läsning. Där hittar man även en del av vilka samtal som förts och vad som gjorts.
Om någon är intresserad så hittar du den nationella samordnarens blogg här.
http://www.socialbarnungdom.se/

Ett radio inslag om eu emigranters barn som kommer och kan bo här i svergie under flera år i värsta fall utan att gå i skolan. Man har nu gjort en utrednigen trunt det och hoppas att samordnaren tar tag i det.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=6262598
I rapporten, som Unicef har beställt av Barnrättscentrum på Stockholms universitet görs en genomgång av rättsläget. Slutsatsen är att barn till EU-medborgare som vistas i Sverige utan att kunna försörja sig, faller mellan stolarna.
– Är man papperslös har man rätt till skolgång och sjukvård enligt lag, men de här barnen som vistas här i den här utsattheten och är EU-medborgare befinner sig i ett rättsligt vakuum, säger Christina Heilborn, programchef på svensk Unicef.

I tre månader kan EU-medborgare vistas fritt här, efter det bara om de kan försörja sig. Under den tiden får kommunerna erbjuda skola, men det är inget tvång och de flesta kommuner väljer också att inte göra det. Ett av undantagen är Göteborg, där barnen tas emot på samma sätt som andra barn som är nyanlända.
– Vi frågar dem bara vad har de för språk, för att kunna hjälpa på bästa sätt, på deras språk, säger Medzit Selmani, områdeschef i Östra Göteborg.
Eftersom tremånadersperioderna kan upprepas hur många gånger som helst pekar rapporten också på risken för att barn i praktiken kan växa upp i Sverige, utan att deras rätt till skola och sjukvård enligt FN:s barnkonvention tillgodoses.
– Vi hoppas att regeringens nationella samordnare tar till sig av den här rapportens innehåll och att det kommer att göras en översyn av rättsläget och av lagstiftningen för den här gruppen av barn så att de får sina mänskliga rättigheter respekterade, säger Christina Heilborn på Unicef.

Nyligen hävdade Martin Valfridsson, som är regeringens samordnare för arbetet med utsatta EES-medborgare att det kan vara emot barnens bästa att kräva skola för dem här, eftersom det kan leda till att de rycks upp från en fungerande skolgång hemma. Även om utbildningsminister Gustav Fridolin förra hösten sa att regeringen arbetar för att barnkonventionen ska bli lag i Sverige, menade barnminister Åsa Regnér nyligen att det är bättre att stödja barnens utbildning i hemlandet. Men det argumentet köper inte Christina Heilborn på Unicef.
– Insatser behövs både i Rumänien och i andra länder. Men det undantar inte ansvaret från myndigheterna i Sverige när barnen väl är på plats här, säger hon.
 
Det är märkligt hur andra länders problem kan bli våra och samtidigt torr jag att vi måste bortse ifrån vem som bär ansvaret och se till att få det de har rätt till. Det kan ju inte vara så att de går år efter år utan skolgång medan länderna bråkar om vem som bär ansvaret....
Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)