Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

torsdag 17 september 2015

Visions årsrapport

D 9 sept kom Visions (socionomernas) årsrapport. Och de slår fast att läget  är alarmerande
Såg ett inlägg:
"Sverige tar emot 800 ensamkommande flyktingbarn i veckan! Samtidigt har vi en Socialtjänst i fritt fall där 4 chefer av 10 inom barn- och ungdomsvården säger att man inte klarar av att följa lagstiftningen. 7 av 10 socialsekreterare vill säga upp sig. Kommuner hittar inga socialarbetare att rekrytera. Hur ska detta gå ihop? Klarar Sverige ansvaret att ta hand om så här många traumatiserade ungdomar och integrera dem? De ska ju inte bara överleva utan bli fullvärdiga medborgare. Vi måste ju ha ett långsiktigt perspektiv på denna fråga - också. Jag är medveten om att man framstår som hjärtlöst monster om man ställer kritiska frågor om detta men det måste vi kunna göra."
 
Och ett svar av en politiker i riksdagen:

Citat ur Stockholms stadsmissions Barn- och Ungdomsrapport 2015, tema ensamkommande flyktingbarn. 800 ensamkommande flyktingbarn kommer till Sverige varje vecka.... (Edit: siffra som nämndes på seminariet. Försökt hitta belägg för den men gör inte det. Kan vara sista veckorna man menar. 12 000 under året är prognosen)
Hur säkerställer vi att de får en trygg framtid? Rapporten pekar bland annat på brister i systemet med gode män och menar att det behöver reformeras. Jag håller med.
Jag tror också att vi måste se över boendeformerna (tas upp i rapporten) och fundera över alternativ till HVB-hem.
 
http://vision.se/nyheter/2015/september/socialchefsrapporten-2015--laget-ar-alarmerande/
I rapporten framgår det bland annat:
• Nio av tio socialchefer anser att det är svårt eller mycket svårt att rekrytera socialsekreterare för arbetet med barn och unga. Förra året var siffran sex av tio.
• 83 procent av socialcheferna anser att socialsekreterare generellt är svårt att rekrytera. Förra året var siffran 45 procent.
• Sju av tio socialchefer anser att det är svårt att rekrytera chefer inom socialt arbete. Förra året var det knappt sex av tio.
 
Hela rapporten kan läsas här: socialchefs rapport
Nästa vecka kommer en efterlängtad satsning ifrån riksdagen. En miljard kronor för att öka bemanningen och stärka kompetens och kvaliteten i socialtjänsten
I budgetproposition för 2016 föreslår regeringen, efter en överenskommelse med Vänsterpartiet, att 250 miljoner kronor avsätts årligen mellan 2016 och 2019 för att stärka och utveckla den sociala barn- och ungdomsvården.
– Det är en klok och nödvändig satsning. Så sent som i förra veckan visade Visions Socialchefsrapport att situationen inom socialtjänsten leder till att kontinuitet och rättssäkerhet blir lidande och att man inte hinner med barnperspektiv och uppföljning, säger Veronica Magnusson.

Läs mer: Regeringen måste ta ansvar för socialtjänsten

– Nu är det upp till kommunerna att visa handlingskraft. Kommunerna måste förbättra arbetsvillkoren för medarbetarna i hela socialtjänsten så att de får förutsättningar att göra ett professionellt arbete. Det handlar bland annat om att omedelbart avsätta pengar för att säkra personalförsörjningen och garantera grundbemanningen inom hela det sociala arbetet, säger Veronica Magnusson.
 
Samtidigt har ett par socionom studenter undersökt attityderna till socialtjänsten som framtida arbetsgivare hos 147 socionomstudenter vid tre olika lärosäten i Stockholm.

– Vi kom delvis fram till att studenterna ansåg att socialtjänsten kunde erbjuda dem mycket av det som de tycker är viktigt i ett arbete, men inte i samma utsträckning som de såg det som viktig. Dock visade det sig att studenterna trodde att socialtjänsten i betydligt mindre utsträckning kunde erbjuda god arbetsmiljö, samtidigt som det var en av de viktigaste faktorerna för studenterna i ett framtida arbete, säger Susanne Holmström och fortsätter:
– Det visade sig också att många studenter kan tänka sig att jobba inom socialtjänsten, men att de inte i samma utsträckning såg det som sitt förstahandsval.
– En hel del tidigare forskning visar att socionomstudenter ser socialtjänsten som en inkörsport, men att det inte är en arbetsgivare man ser sig stanna hos en längre tid. Det kan man till viss del säga stämmer överens med det resultat vi fick fram om att många inte ser socialtjänsten som ett förstahandsval, säger Anna Segerberg.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar