Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

söndag 27 september 2015

Flyktingar, ta emot, ta emot fler, skicka hem?

Allt fler vill ta emot flyktingar och flyktingbarn
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=6265201
– Förändringen mellan februari och nu är kraftig, säger Marie Demker.
Andelen som tycker att Sverige ska ta emot fler flyktingar har ökat med 18 procentenheter från februari till september i år. Nu vill 44 procent av svenskarna ta emot fler. 30 procent vill ta emot färre flyktingar, och det är en minskning med sex procentenheter sen februari.
Men Marie Demker tror inte att opinionsförändringen beror på just de senaste veckornas flyktingdebatt och exempelvis den uppmärksammade bilden på den drunknade treåringen Alan Kurdi.
– Opinionsförändringar sker inte så snabbt och med den typen av stimuli, säger hon.


Falköping gör film om flyktingbarn
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=97&artikel=6265125
– Vi hoppas att folk ska se att det här är ungdomar precis som alla ungdomar runt omkring oss. Att det är individer, inte bara en stor massa som kommer hit. Att det är något som bidrar till vårt samhälle.
Maria Olsson hoppas också att filmen kan väcka intresset för att bli god man, kontaktfamilj och familjehem.
 
Och i Strömsund så försöker man övertala ensamma flyktingbarn att åka hem igen.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=78&artikel=6263873
De senaste tre åren har över 1 000 ensamkommande asylsökande barn försvunnit i Sverige. Hittills i år har 221 barn avvikit.
Det sker ofta när de får besked om att de inte får asyl och som Sveriges Radio tidigare berättat kommer en stor andel av de här barnen från Marocko.
Nu ska de istället hjälpas hem, men det innebär inte att kommunerna ska utvisa barn.
– Definitivt inte. Vi som ansvariga vuxna runt omkring barnen vi måste vara beredda på ett avvisningsbeslut. Och vi måste stödja barnen att hantera ett eventuellt avvisningsbeslut.

I slutet av oktober kommer då barnrättsorganisationerna ANPCCAN från Uganda och Bayti från Marocko för att informera länets kommuner om hur arbetet med att leta reda på barnens föräldrar och återförena dem kan gå till. Migrationsverket bekostar projektet, men hittills har ingen återförening lyckats.
– Nej och det är det som är vår utmaning också. Det är väldigt få av de här barnen som uppger att de vill återvända, säger Migrationsverkets verksamhetsexpert, Kjell Terje Torvik.

Tanken är att organisationer i de olika länderna ska få direktkontakt med barnen och visar det sig att en återförening inte är möjlig kan det bli en ny asylprövning.
– Om det skulle vara så att föräldrarna inte kan ta emot eller att föräldrarna inte finns då får man se över vilka alternativ som finns. För det är heller inte omöjligt att man får en ny prövning

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar