Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

söndag 30 november 2014

Ett ärende

Ett av de ärenden jag har kontakt med har varit i press. Tyvärr har de ingen nättidning så det får blir scannade varianter. Har fått den skickad tyvärr går de inte att förstora



 
 

lördag 29 november 2014

Markfallet

Då är Mark i blåsväder igen. Nu är det mamman som polisanmält en politiker och en tjänsteman till polisen för tjänstefel.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=95&artikel=6031296
Den här gången handlar polisanmälan från barnens biologiska mamma om ett yngre syskon till de två nu rikskända fosterbarnen, hon är kritisk till hur kommunen hanterat ärendet och polisanmälde därför två personer för tjänstefel.
 
http://www.bt.se/nyheter/mark/ny-vandning-i-familjehemsfallet(4550728).gm
En ny förundersökning om tjänstefel har inletts. Detta efter att de två barnens biologiska mamma polisanmält en politiker samt en tjänsteman i kommunen.– Hon var missnöjd med något. Så hon har anmält det som tjänstefel och jag har inlett en förundersökning för att utreda hur det förhåller sig, säger Ove Jäverfelt, vice chefsåklagare vid åklagarmyndigheten i Borås, till BT.
Enligt P4 Sjuhärad handlar den här polisanmälan om ett yngre syskon till de två barn som uppmärksammats mycket.
 
Det som är mest intressant är att man är missnöjd  från båda håll. Både vi som familjehem men även biologisk familj.

IVO granskar

Gissar att det är utifrån alla panik larm om situationen inom socialtjänsten men nu granskar IVO samtliga socialtjänster i Västra Götaland. Gissar att det kanske är i hela Sverige

De begär att få:
• Förteckning över samtliga utredningar gällande barn, påbörjade under mars månad 2014


Förteckningen ska innehålla följande uppgifter:

Ansvarig nämnd

Datum när utredning inleddes

Datum när utredning avslutades

Personnummer på barnet

Datum för eventuellt beslut om förlängd utredningstid, skäl till förlängning

samt vilken tid förlängningsbeslutet avser

Förteckningen ska avse samtliga utredningar, oavsett om anledningen till

utredningen är ansökan, anmälan eller på annat sätt. Med utredningstid avses

tid från utredningens inledande tills den avslutats med ett beslut. Barnet

ska vara under 18 år då utredningen inleds.


• Förteckning över förhandsbedömningar, inledda efter anmälan och med beslut att inte inleda utredning. Förhandsbedömningen ska ha påbörjats under perioden mars till och med oktober 2014


Förteckningen ska innehålla följande uppgifter:

Ansvarig nämnd

Datum när anmälan inkom

Datum när förhandsbedömning påbörjades och avslutades

Personnummer på barnet

- Motivering till att inte inleda utredning

Barnet ska vara under 18 år då anmälan inkom.

Inkomna uppgifter kommer att sammanställas i en rapport och resultatet

kommer att användas i samband med planering av kommande tillsyner.

IVO kan

kontakta vid frågor.

Ni ska ha kommit in med det som Inspektionen för vård och omsorg

(IVO) begär senast den 15 december 2014

Gift vid första ögonkastet

På TV går just nu en serie "gift vid första ögonkastet"
http://www.svtflow.se/gift-vid-forsta-ogonkastet#video/2457447/avsnitt-1-matchingen?&_suid=14169879759140057130229720997905
Experter kollar utifrån deras olika områden och parar sedan ihop tre par. Sex individer skall sedan gifta sig och leva som gifta under en månad. Antingen lyckas det och de fortsätter att vara gifta annars skiljs de.
Har suttit och tittat och hör hur psykologen beskriver en av de största svårigheterna för att lyckas i ett förhållande. Hon säger:
"Det vi inte fick som barn letar vi efter samtidigt som besvikelse gör att vi inte vågar ta till oss. "

Direkt tänker jag på de barn  jag stöter på, bl.a. "våra" små. De förlorade dem de litade på, vi kunde inte skydda dem. De flyttas omkring, de kommer att leta trygghet hela sitt liv.
Och stämmer det som psykologen säger, vilket jag tror, så kommer de ha svårt att våga ta till sig trygghet, inte våga unna sig trygghet.
Risken är att det blir många relationer med besvikelse därför att de inte vågar släppa in någon av rädsla för att bli besvikna igen.

fredag 28 november 2014

Stafettsocionomer

Barnombudsmannen flaggade tidigt för att barn låses in. De sitter häktade utan möjlighet att tala med närstående. http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/brottochstraff/article19916511.ab
FN:s tortyrkommitté har vid flertalet tillfällen kritiserat Sverige för långa häktestider. Trots återkommande massiv kritik har svenska myndigheter inte agerat tillräckligt. Varje dag möter våra fängelsesjälavårdare häktade som vittnar om stor ovisshet, psykisk ohälsa och självmordstankar.
Kritiken mot Sverige för de långa häktningstiderna med restriktioner kommer från en rad olika instanser, som Europarådet (CPT), Amnesty, Human Right Watch och FN:s tortyrkommitté. Det är bara Sverige och tre andra EU-länder som inte har någon maxtid 
Att sitta häktad med restriktioner innebär isolering i ett rum på sex kvadratmeter och promenad i rastgården på en timme per dag. Enda kontakten med omvärlden är via advokat eller fängelsesjälavårdare.
För den häktade är detta ofta en traumatisk tid där självmordstankar är vanliga. Flera forskningsrapporter visar att isolering av häktade leder till psykisk ohälsa med exempelvis minnesproblematik, svårigheter att bibehålla koncentration och uppmärksamhet eller en generell kognitiv tröghet. Rättssäkerheten påverkas också då den person som suttit isolerad plötsligt ska försvara sig när målet ska avgöras i domstol.


I Sverige finns ungefär 2000 häktesplatser i väntan på rättegång, överklagan eller placering. Häktning är utan tidsbegränsning och ska omprövas varannan vecka.

Under förra året satt 119 stycken 15-17 åringar häktade, varav 97 av dem var isolerade med restriktioner.

Sveriges kristna råd anser att lagstiftaren, det vill säga riksdagen, behöver förändra de extrema regler som Sverige i dag har beträffande isolering av ännu ej dömda personer.
Vi kräver att:

en utredning tillsätts som ser över hur häktningstiden begränsas, främst de med restriktioner.

en tydligare individuell prövning måste ske inför varje omhäktning
.
barn inte ska sitta isolerade med restriktioner

.

Konsulter eller vikarier inom socialtjänsten blir allt vanligare. I Svenljunga en liten kommun kostar det 120 000 kr i månaden http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=95&artikel=6029937
I Svenljunga är tre av sju socialsekreterare inhyrda - till dubbla kostnaden mot fast anställda.,

Förutom riskerna med bristande kontinuitet innebär konsulterna också ökade kostnader för kommunerna. När Svenljunga hyr in konsulter kostar de ungefär dubbelt så mycket som att ha fast anställd personal.

– Jobbar de heltid så kostar de mellan 115 000 och 120 000 kronor i månaden, säger Eva-Britt Andersson, individ- och familjeomsorgschef i Svenljunga.

Det har blivit så vanligt att det är ett allmän tillstånd. Men vad det kostar extra.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=95&artikel=6030581
– Vi får ju inga sökande som har kompetensen att klara av jobbet, förklarar Eva-Stina Premberg, chef för individ- och familjeomsorgen i Vårgårda.

Vårgårda är en av många kommuner i landet där personalbristen på socialförvaltningen lösts genom att hyra in konsulter, ofta till en betydligt högre kostnad än en vanlig anställd. Mellan 115 000 och 120 000 kronor i månaden kostar det att hyra en konsultande socialsekreterare.

Igår gick socialsekreterarnas fackförbund Akademikerförbundet ut och krävde flera åtgärder för att komma tillrätta med personalflykten - dels att lönerna höjs, dels att nya socialsekreterare får en bättre introduktion i jobbet.

Eva-Stina Premberg i Vårgårda tror inte att det räcker med att höja lönerna, hon har höjt taket för socialsekrerarnas löner, men får ändå inga som vill bli fastanställda.

– Jag skulle kunna betala 35 000 för en person med fem års erfarenhet och jag har höjt löner som bara tusan men det hjälper inte. Man vill inte jobba i Vårgårda eller Herrljunga eller andra små kommuner, säger hon.
I Svenljunga kommun har man också har flera konsulter inne, och som vi berättade om igår jobbar individ- och familjeomsorgschefen Eva-Britt Andersson nu på ett nytt sätt för att få de som rekryterats fast att stanna.
– Jag tar in en konsult lite över det som behövs, för att kunna ge ett mentorsskap och en trygghet att utvecklas i de olika delarna. Vi håller också på att planera en typ av handläggarskola, säger hon.
 
Som konsult slipper du problemen och tjänat bättre http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=95&artikel=6030448
P4 Sjuhärad har träffat två socialsekreterare som tidigare har varit fast anställda på olika kommuner men som nu har gått över till att jobba som konsulter istället.
– Det är skönt att vara konsult. Det är tufft hos socialtjänsten idag. När man kommer till en arbetsplats där det är en jobbig situation så är det skönt att veta att tiden man är där är tidsbegränsad, då är det lättare att härda ut. Sedan slipper man gå in i diskussioner och tjafs, säger en av de som jobbar som konsult i en kommun i Sjuhärad.
När branschen med konsultande socialsekreterare uppstod är svårt att få svar på. En sökning på nätet ger en hel lång radda med olika bemanningsföretag som hyr ut socialsekreterare - eller socialsekreterare som hyr ut sig själva i egen regi.
De båda konsulter som jag träffar har lång erfarenhet, som anställda på olika kommuner men jobbar sedan cirka ett år som konsulter istället. Bättre arbetsvillkor och högre lön är fördelarna med att konsulta istället.
När det gäller lönerna vill konsulterna inte berätta vad de tjänar, den är inte avgörande menar de men den spelar naturligtvis in.
– När man jobbar över som konsult får man betalt för de timmar man jobbar över. Som, anställd får man timmar på flexen som man har svårt att hinna med att ta ut tiden.
 
De pengarna behövs ju för andra insatser. Stöd, expertis  fler anställda. men då ingen ens söker. Vart är de då? Jo som konsulter eller inom organisationer.

torsdag 27 november 2014

För många bemaningsföretag

Idag på DN debatt sidan fortsätter larmen inom socialtjänsten http://www.dn.se/debatt/personalbrist-i-socialtjansten-drabbar-barn-som-far-illa/
Problemen inom socialtjänsten är akuta. Personalbristen innebär i förlängningen att samhällets sista skyddsnät för barn och ungdomar kan brista. Sju av tio kommuner måste nu anlita bemanningsbolag för barn- och ungdomsvården, enligt en enkät av Akademikerförbundet SSR.Socialtjänsten har det yttersta ansvaret för att barn och unga får skydd och stöd från samhället. Det är den sista maskan i skyddsnätet, som bara inte får brista. Ändå händer det, ibland med förödande konsekvenser. Larmrapporterna kommer allt tätare och måste tas på största allvar. Ingen vill se en upprepning av det tragiska dödsfallet i Karlskrona.
Problemen är inte nya, utan dessvärre vardag för våra medlemmar sedan flera år tillbaka.
En uppenbar orsak är att kommun efter kommun har problem med hög personalomsättning, vakanser och personalbrist inom socialtjänsten. Det gäller särskilt barn- och ungdomsvården, som bland annat ansvarar för att utreda orosanmälningar om barn som misstänks fara illa. Rekryteringsproblemen är så omfattande att bemanningsbolag har blivit en vanlig lösning.
Vi har pejlat läget i en enkät som skickats ut till förtroendevalda i Akademikerförbundet SSR, lokalordföranden eller motsvarande person i 161 kommuner. På frågan om kommunen har hyrt in personal inom den sociala barn- och ungdomsvården under det senaste året svarar nära sju av tio, eller 67 procent, ja. En lika hög andel svarar att det förekommer flera gånger om året eller pågår kontinuerligt.

http://www.tv4.se/nyheterna/klipp/personalbrist-sl%C3%A5r-mot-utsatta-barn-3019982
Sju av tio kommuner tvingas anlita bemanningsföretag för att kunna hantera barn och ungsdomsvården. Nu varnar Akademikerförbundet för att personalbristen inom socialtjänsten kan få allvarliga konsekvenser för utsatta barn och ungdomar.

Socialtjänsten behöver stärks

Det kommer så många artiklar i ämnet just nu så jag börjar bli osäker vilka jag delat men tror inte jag haft denna
http://www.allehanda.se/om-barnkonventionen-ska-bli-lag-maste-socialtjansten-forstarkas
– Vi hinner inte starta upp våra utredningar när vi får dem. De blir liggande i kanske flera månader innan vi ens hinner börja. Vi bryter alla frister, säger socialsekreterare Karin Gustafsson vid socialförvaltningen i Sundsvall i programmet.
Vakanserna är ett annat stort problem. Varannan kommun uppger i en enkät att de har vakanta tjänster.

Det ökar pressen på de redan hårt arbetande socialsekreterarna, som får ännu mer att göra. Mer än 100 ärenden på en handläggare är inte ovanligt. De yngsta och nyexaminerade får ofta de tyngsta och svåraste ärendena.

Socialsekreterarna i Sundsvall slog larm till politikerna om bristande resurser redan för två år sedan, och deras situation är inte unik. Fackförbunden Vision och SSR vittnar om samma orimligt höga arbetsbelastning, dåliga introduktion och chefer som inte hinner leda. En av tre socialsekreterare överväger att sluta.

Nyligen besökte Inspektionen för vård och omsorg (IVO) 24 socialtjänster i Mellansverige. De hittade en mängd anmälningar som de ansåg borde ha lett till utredning, men där ingen utredning gjorts:
– Bristerna är så pass allvarliga så att i princip så följer man inte, lagen beaktas inte i alla fall, och barnrättsperspektivet beaktas inte och det här leder ju till sammantaget att det finns barn som faller igenom det skyddsnät vi har.

Analys

Då börjar politikerna skylla på varandra. Det är den ena eller den andras fel. Och sedan talar man om vad man själv skulle gjort. Det är väl bra men frågan är varför ingen gjort något än.
http://www.gp.se/nyheter/debatt/1.2556003-socialtjanstens-kollaps-resultat-av-forlegad-politik
Om vi menar allvar med att vi vill ha ett rättvist, medmänskligt samhälle måste vi ge socialsekreterarna rimliga möjligheter att göra sitt jobb och ge dem som behöver hjälp värdiga villkor, skriver Maj Karlsson (V).

Unga, nyutexaminerade socialsekreterare får i dag ofta ingen inskolning alls, utan ska från första dagen på jobbet ta hand om missbruksproblematik, vårdnadstvister, psykisk ohälsa, barnfamiljer som vräks och människor som står helt utan mat för dagen.

Det vi ser är ingen slump, utan resultatet av medvetna politiska prioriteringar som låtit skattesänkningar trasa sönder samhällets skyddsnät.

Om vi menar allvar med att vi vill ha ett rättvist, medmänskligt samhälle, där alla inkluderas, måste vi lyfta socialtjänsten, ge socialsekreterarna rimliga möjligheter att göra sitt jobb och ge dem som behöver hjälp under värdiga villkor.
 
Sedan kommer man med vad man själv vill göra
Vänsterpartiet vill:
  • Förbättra arbetslöshetsförsäkringen och socialförsäkringen. Socialtjänsten ska inte behöva ta ansvar för arbetslöshet, sjukdom och liknande situationer som det redan finns trygghetssystem för.
  • Vi vill också se över möjligheten att införa fackförbundet Visions krav på en ny lag, lex Realia, som ger dem som arbetar inom socialtjänsten möjlighet att föra fram sin professionella bedömning på verksamheten.
  • På sikt bör det även bli en lagstadgad skyldighet för socialnämnden att ha tillgång till specialistkompetens för den sociala barn- och ungdomsvården. Likaså ska socialnämnden vara skyldig att erbjuda socialsekreterare som saknar tidigare erfarenhet lämplig introduktion och stöd i yrket. 
I sju år har alliansen suttit vid makten De har gjort en hel del men det räcker inte. Vad gäller lagar som kan tolkas, att det inte blir konsekvenser då de bryts m.m.
Det var något de tog över sedan den förra socialdemokratiska perioden.
Jag ser det som att det är allas samlade fel. Att de tillsammans orsakat.  Men jag önskar att man istället för att tala om vad som är fel och vilka som orsakat det skulle koncentrera sig på att ta reda på vad på skall ändras och sedan se till att det sker fort.
Här kommer visserligen förslag men kommer de att genomföras? Kommer de att drivas?

Inga sökande och barnombud

Hittade ett inslag jag inte tror att jag delat tidigare.
Ett av problemen inom socialtjästen är att man inte får tag i sökande till tjänsterna.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=87&artikel=6024193

I Sörmland hade samtliga kommuner vakanta tjänster för utredare i barn och ungdomsärenden när Sveriges Radio hade en enkät ute den första oktober. Och flera kommuner tvingades ta in konsulter från bemanningsföretag för att täcka upp de vakanta tjänsterna, visar den granskning som vi gjort tillsammans med programmet Kaliber. 
Mellan 10 och 20 procent av tjänsterna inom barnutredargrupperna var inte tillsatta och flera kommuner har svarat att det är hög personalomsättning och svårt eller mycket svårt att rekrytera personal. De utbildade socionomer som är villiga att utreda barnärenden är ofta nyutexaminerade och saknar erfarenhet.
Sämst ser det ut i Trosa och Oxelösund, där mer än hälften av tjänsterna var vakanta.
– Det har varit väldigt svårt att få tag på socialsekreterare som har lite längre erfarenhet.
 
Inslaget är längre följ länken
Sedan försker man sig på barnombud i Tyresö http://www.accentmagasin.se/forebyggande/sa-ska-barn-fa-battre-hjalp-vid-utredningar-i-socialtjansten/

Den 1 november startades ett försök med barnombud inom Socialtjänsten i Tyresö och Nacka i Stockholm. Försöket ska pågå i ett år innan det utvärderas. I dag erbjuder bara en procent av Sveriges kommuner barnombud och sju av tio erbjuder aldrig barnombud. Det visar en undersökning från vårdföretaget Humana. Samtidigt visar en rapport från organisationen Maskrosbarn att nio av tio unga vill ha en utomstående vuxen när de utreds av socialtjänsten.
Enligt socialtjänsten har alla barn rätt att ha med sig en stödperson när familjen utreds. Det kan handla om en lärare eller någon annan vuxen person som barnet litar på. 
– Vi har fyra månader på oss att utreda ett barn, vilket innebär ett begränsat antal möten. Men med ett barnombud får barnet fler tillfällen att prata kring det som händer. Barnombudet har fackkunskap om utredningen och står på barnets sida under hela processen, och även efteråt vid behov. Det ökar chansen att barnet får komma till tals och säga vad han eller hon verkligen känner och upplever. Upplevelsen från barn är nog många gånger att det är vi vuxna som sitter i möte och att föräldern på något vis har ett försprång i utredningen, säger Caroline Andréasson.
Hon menar att ett barnombud gör barnet mer delaktigt, vilket gör det tryggare – vilket i sin tur bidrar till en bättre utförd utredning.
– Barnombud innebär en kvalitetsökning och att vi får lättare att sätta in rätt insatser från början. Men det är viktigt att komma ihåg att ett barnombud gagnar hela familjen, inte bara barnet, förtydligar Caroline Andréasson. 
– Vi fungerar som en bro mellan ungdomen och myndigheten och har tid att etablera en djupare kontakt och bygga tillit, vilket socialsekreteraren sällan har. Vi är ingen myndighet, utan står helt på barnets sida. Vi på Maskrosbarn delar dessutom de utsatta barnens erfarenheter, vilket säkert bidrar till ett ökat förtroende, säger Lisa Dahlgren. 
Hon berättar att det rent konkret fungerar så att barnet, när en utredning blir aktuell, erbjuds kontakt med barnombud. Om det tackar ja kontaktas ombudet av socialsekreteraren och ett möte mellan ungdomen och ombudet arrangeras. Därefter diskuterar de gemensamt barnets önskemål och behov och barnombudet finns också med på alla möten med Socialtjänsten.
 
Det skulle behövas i hela Sverige

onsdag 26 november 2014

En napp

Vår micro har gått sönder. Jag fick plocka ut den och jag får erkänna att det var länge sedan jag städade bakom den. Så länge att jag hittade en napp.

Det var flickans napp låg därbakom.
Det går inte att beskriva vilka känslor som rann över mig. Glädje, minnen, sorg. Min man kom precis in och frågade vad det var. Jag pekade på nappen och han blev bara tyst. En lång stund stod han bara och stirrade på nappen och hade nära till tårarna. Sedan tittade han på mig och sa: "Det är så man skulle vilja rama in den".
Jag förstod precis vad han menade.
Varje sak blir så viktig.
Varje minne så värdefullt.
Det tog över tre år innan jag förmådde mig att torka barnens fingeravtryck på en spegel vi hade.
Som någon sa men kan inte förstå eller sätta sig in i om man inte varit med om det själv.

Första svaret

Utifrån mitt upprop i går så kom det direkt ett svar.
En kvinna som sitter för KD Hon skrev:
Hej Eva
Jag hoppas du sett att det du tipsade om, blev en motion:
Jag hoppas att Emma Henriksson som nu är ordf i Socialutskottet i övrigt ska kunna gå vidare med era frågor, eftersom det i första hand ligger där.
Mvh
Penilla


Här är en sammanfattning av motionen vill ni läsa hela följ länken

 Myndighetsutövning byggd på bevis

Allmänna rättssäkerhetskrav som kan ställas på alla offentlig myndighetsutövning i form av likhet, objektivitet och integritetsskydd ska vara uppfyllda. En utredning till exempel, får inte präglas av osakliga omdömen eller subjektiva värderingar, utan ska kunna styrkas i alla dess delar. Rykten eller andra icke styrkta påståenden samt annat irrelevant material ska inte ingå i utredningen. Värdeomdöme kan få förekomma, men måste grundas på fakta och vara av verklig betydelse för saken för att kunna tillmätas vikt.
 
Idag finns inte den ovanstående beskrivningen av de allmänna rättssäkerhetskraven eller hur en utredning ska hanteras, i förvaltningslagens (1986:223) texter vilket borde vara en påminnelse för de tjänstemän som utövar lagen.
 
Bra. Tack Penilla.

I press fortsätter man att lyfta krisen inom socialtjänsten
En ledare i GP http://www.gp.se/nyheter/ledare/1.2555156-barnskydd-som-havererat
Fax som aldrig läses, e-post som inte öppnas, anmälningar som borde ha lett till utredning men som blir liggande – genomgången av Socialtjänsten i SR:s Kaliber är omskakande läsning. Att fler barn inte avlidit av vanvård eller misshandel är nästan ett under om man betänker hur situationen sett ut på flera socialkontor landet runt.
Skyddsnätet för utsatta barn har skamligt stora revor. En av huvudförklaringarna är personalbrist. För få socialsekreterare får ta hand om alldeles för många fall – och ibland blir de själva sjuka på kuppen och klarar inte att göra sitt jobb.

I många fall har personalen tryckt på larmknappen, hört av sig till politikerna. Tyvärr tycks allvarliga krisrapporter på sina håll avfärdas som om de vore brev från gnällspikar. Det är oerhört allvarligt.

Regeringen bör tillsätta en socialtjänstkommission, anser fackförbundet Visions ordförande Veronica Karlsson. Det är inte första gången någon begär en nationell haverikommission. Regeringen har också tillsatt en samordnare. Problemen är dock uppenbarligen så akuta på sina håll att det inte finns tid att invänta nationella utredningar. Istället måste kommunerna skärpa upp sig och snabbt finna lösningar lokalt.
 
Och i Expressen igår http://www.expressen.se/nyheter/dokument/socialtjansten-i-kris--risk-for-nya-dodsfall/
Fallet Yara är symtom på en allvarlig kris inom stora delar av socialtjänsten. Fackliga företrädare och statliga utredare ger intrycket att verksamheten står på randen till totalt sammanbrott.
Det är extremt svårt att rekrytera socialsekreterare på många platser. Resultatet blir underbemanning, överansträngning - och att de mest utsatta människorna, i många fall barn, lämnas i sticket trots personalens ofta heroiska insatser.

- Vi får larmrapporter, otryggheten för barn är stor. Socialarbetarna går på knäna, det saknas resurser, chefer har svårt att organisera verksamheten enligt socialtjänstlagens krav, säger Heike Erkers, ordförande i Akademikerförbundet SSR, den fackliga organisation där 70 procent av socialsekreterarna är medlemmar.

- Trots att många socionomer utbildas kan många kommuner inte rekrytera socialsekreterare. Det blir ett genomgångsyrke för nyutbildade. Inte attraktivt, inga karriärvägar, dåliga löner, bristande handledning och ingen politisk styrning.
- Det saknas både kompetens och personal. Samtidigt ökar antalet människor i behov av hjälp, allt fler barn är utsatta. Anmälningarna kommer in till socialkontor som inte har resurser, säger hon.

Heike Erkers säger att barn har dött på grund av vanvård redan tidigare - och att hennes förbund varnade för att det kunde ske igen. Nu, efter Yaras tragiska död, upprepar hon den varningen.

Också den statliga Inspektionen för vård och omsorg (IVO) slår larm om att socialtjänsten inte tar sitt ansvar för barn och unga. I en ny rapport påtalar IVO allvarliga brister också i fall där anmälningar faktiskt nått fram till myndigheterna.
 
Också arbetsgivar- och intresseorganisationen Sveriges kommuner och landsting (SKL) inser situationens allvar. Där lägger man en stor del av ansvaret på staten och på de senare årens många ändringar i socialtjänstlagen, som gör det svårt för kommunerna att bedriva verksamheten.

- Staten måste se över socialtjänstlagen, den är som ett lapptäcke. Det har gjorts runt 180 ändringar de senaste åren. Socialsekreterarna tvingas ägna allt mer tid åt dokumentation och administration, de har allt mindre tid att möta föräldrar och barn, säger Agneta Jöhnk, ansvarig för arbetsgivarfrågor på SKL.

- Socialtjänsten står under hårt tryck. Vissa kommuner klarar det, andra inte. Situationen är allvarlig, vi måste göra något åt den för barn och ungdomar kan fara väldigt illa, säger hon.
 
Ja det är väl ingen som missat att det är KRIS. Frågan är bara när någon skall gå ut och säga att ni agerar vi, nu gör vi såhär och då menar jag inte att man skall tillsätta en utredning som kostar en massa miljoner och som tar minst ett år. Jag menar att man borde samla ihop alla berörda , sätta sig och diskutera vad som behöver göras och sedan satsa allt på att göra så många av dem nöjda som går på så kort tid som möjligt.

tisdag 25 november 2014

Vår verklighet v 48

Igår startade jag om mitt upprop till socialutskottet i riksdagen:

D 28 oktober 2010 var den värsta dagen i mitt liv. Vi förlorade två barn som kommit att bli som våra egna. Två små fosterbarn som växt upp hos oss och varit hos oss sedan de var små. Man säger att man bara kan omplacera barn av tre orsaker vanvård, misshandel eller sexuella övergrepp Inget av detta var fallet här. Det tog mig nästan ett år innan jag fick upp ögonen hos press. Ett år då jag möttes av kommentarer som Vad är det du inte berättar, ni måste ju ha gjort något annars tar man inte barn på det sättet. Men det var precis vad man gjort.
Uppdrag granskning gjorde sedan fyra program om oss.
Ja, jag är Markmamman.
Socialstyrelsen gav grav kritik sedan hände inget mer. De fortsatte göra fel och då jag anmälde igen fick jag svaret att de redan granskat och valde att inte granska igen Trots att de fortsatt att göra samma fel och värre fel än dem de kritiserats för.
Nu har IVO tagit över och jag anmälde igen men det avslutas därför att man svarat att man gör det man skall trots att jag påstår och kan bevisa motsatsen. Man avslutar därför att nämnden svarat tillfredställande men nämnden har inte haft ärendet uppe inte heller att de fått frågor som skall besvaras. En ledamot bad att få ut svaret han påstods ha varit med och skrivit. Han nekas med hänvisning till sekretess. Han vände sig till press som får ut ett maskat ex. Då press skriver ändrar man sig och han får också ut ett maskat ex. Jag har ifrågasatt hos IVO och skickat info som bevisar att deras påståenden inte är sanna och det är snart 2 månader sedan men jag har ännu inte fått svar.
Varför gör man så här? Jo därför att det går hävdar jag.
På något sätt har jag blivit en talesperson för andra som råkar illa ut. Vi har ingen instans att vända sig till och trots att det är en mänsklig rättighet att få sin sak prövad i domstol så har vi som familjehem inte den rätten vi är nämligen inte part.
Jag har sedan vi drabbades lobbat på riksdag och regering för en förändring i dessa frågor. Nu börjar de komma upp på bordet men bara i vissa delar. Varje gång jag träffat någon av er får jag tills var att ni inte går in i enskilda ärenden. Ingen vil, kan eller får gör det vilket i sig också är fel anser jag.
Genom att vår resa blev offentlig började andra höra av sig. Jag slutade räkna då jag hade fått 80 fall. Barn som flyttas tillsynes utan anledning. Enligt min åsikt därför att familjehemmen kommit på kant med/ har en annan åsikt än handläggarna. Jag väckte det och man gjorde sammanbrottsutredningen. Man har tidigare gjort en gällande tonåringar men nu gällde det små barn under 10 år. Man gjorde enligt mig ett stort fel för man frågade handläggarna inte oss familjehem. Handläggarna som jag och många med mig ofta är orsaken svarade att det är vi som efter att ha fått ett spädbarn plötsligt efter 8-10 år inte vill ha dem längre. Jag har inget sådant fall och vad jag förstått har inte heller någon av familjehems organisationerna FR eller FACO något sådant fall.
Jag bestämde mig för att visa att det inte var enskilda fall och startade v 41 2013 upprop till de som satt i den dåvarande utskottet. En del av er sitter kvar och har följaktligen fått dem. De fortgick till veckan efter valet. Tror det blev 63 aktuella ärenden. Till och från har andra hängt på med enstaka ärenden. De kommer nu att tryckas som bok och ni kommer att få dem så småningom. Jag har även startat en organisation ”Barnperspektivet i Sverige” (BPIS) som har som målsättning att samla andra som jobbar för och runt barn för att samarbeta.
Jag tänkte sluta där men då ärendena fortsätter att strömma in så börjar jag igen. Detta är härmed mitt första upprop till er men en bön om att ni skall ta tag i och förändra på allvar.
Ett ärende som är ett lysande exempel på att det är som jag påstår, Jag har kontakta uppgifter för de som önskar men lägger inte med eftersom ni inte går in i enskilda ärenden. Det är inte heller det jag vill utan jag vill att ni skall förändra i grunden. Det skall inte få gå till så här eller vad tycker du?
En familj hörde av sig. De hade fått höra om mig via en gemensam vän.
De har haft två barn syskon en flicka och en pojke. Barnen har flyttats fem gånger på 3 år. Då barnen anpassat sig börjar flickan berätta om sexuella övergrepp. Familjehem påtalar för soc som väljer att inte göra en anmälan trots att det är ett tidigare familjehem. Familjen gör då själva en anmälan. Polisen gör inte utredningen på ett bra sätt utifrån ett så litet barn och flickan vågar inte berätta varför hela utredningen läggs ner. Istället vänds nu detta mot familjehemmet och de rings upp och får veta att man skall komma på besök och att chefen är med. De var nu oroliga för varför. Jag försökte lugna och tala om att de inte skulle förvänta sig det värsta men det var just vad de skulle. Två dagar senare kommer handläggaren och en vad de trodde var chef. De talar om att barnen skall omplaceras med omedelbar verkan. Beslutet är redan taget. De vill inte lämna någon förklaring till varför. De får ett par timmar på sig att packa deras saker sedan skall de återkomma.
De åker till mamman som de har en bra relation med i förhoppning om att hon skall motsätta sig beslutet, Det vill hon men vågar inte ens släppa in dem då hon hotats av soc som ringt henne och förvarnat att om hon bråkar kommer de att placera barnen så långt bort att hon inte kommer att se dem mer. .. De åker till ett annat familjehem som också blivit uppringt och därför inte vågar släppa in dem. De blir även uppringda och hotade med anmälan om egenmäktighet/kidnappning om de inte lämnar ifrån sig barnen. De ger nu upp åker till socialkontoret och lämnar över två gråtande barn som inte kan förstå varför de inte får åka hem igen. Jag ringer ordförande som sitter i bilen med socialchefen. De vet inget om detta. Inget beslut verkar heller vara taget. De lovar att kolla upp vad som hänt.
Vi får senare veta att man tagit ett akut beslut om omplacering efter de lämnat barnen på grund av att de skulle ha dumpat barnen på trappan.
De har försökt att få ordförande eller någon annan politiker att engagera sig, riva upp beslutet men de kommer ingenstans. Just nu vänds det emot dem att de anmält till IVO. Hur man gör så blir det fel. Gör man inget får man höra att man inte bryr sig och ”bråkar” man för barnens skull är man jobbig och kallas rättshaverist.
I somras fälldes de som var inblandade i vårt ärende trots det så fortsätter man runt om i Sverige att göra likadant. Varför? JO därför att lagar runt barn så sällan är kopplade till konsekvenser. Det händer inget då man inte följer dem. Alla ärenden skall ha ett tydligt barnperspektiv Ser du det här? Inte jag heller (Jag utgår ifrån att du sa nej)

Vad gör du som ansvariga politiker åt det?
Man skall inte kunna göra såhär med barn. Beslut om omplacering ifrån utredda godkända familjehem skal inte kunna ske.
Vad gör ditt part?

Vill gärna ha svar MVH Eva Hallgren ordförande i BPIS http://bpis.hemsida24.se/
 
Skickade även brevet till kommun chef och ordföande i berörd kommun

 

måndag 24 november 2014

Sverige sviker

Hittade en debatt artikel med underrubriken : Vi står inte ut med tanken på att barn lever i materiell fattigdom. Men att utsatta barn berövas all trygghet kan vi tydligen leva med.
http://www.expressen.se/ledare/anna-dahlberg/sverige-sviker-de-utsatta-barnen/
I Sverige berömmer vi oss gärna för att sätta barnens intressen främst. Nu ska till och med barnkonventionen göras till lag för att inskärpa detta synsätt. Men hur förhåller det sig i praktiken?
När det gäller barns materiella behov finns ett brinnande engagemang. Det har lanserats nollvisioner för barnfattigdomen trots att Sverige tillsammans med Luxemburg har den lägsta nivån av materiell fattigdom inom hela EU.
Få saker verkar uppröra så mycket som barn som inte har råd att åka på chartersemester på sommaren som alla andra i klassen.
Men barns psykiska behov tillmäts inte alls samma vikt. En rad rapporter har visat på chockerande brister i skyddet av barn som far illa. Socialtjänster över hela landet slarvar med anmälningar av barn som utsätts för våld och övergrepp.
Utredningar drar ut på tiden och hamnar ofta i knäet på nyutexaminerade socionomer utan kunskap om barns behov. Få misshandlade barn följs upp och sekretessen blockerar möjligheten att se om ett barn har anmälts flera gånger.
Från och med 1 oktober i år har det i alla fall införts ett krav på kommunerna att starta en utredning när det misstänks att ett barn är utsatt för våld i hemmet. Det är alltid något.
Men det tassas alldeles för försiktigt i dessa frågor. Svensk sociallagstiftning genomsyras av ett lojalt vuxenperspektiv. Målet är att socialtjänstens insatser ska bygga på frivillighet och att placerade barn snarast möjligt ska återförenas med sina biologiska föräldrar.
En konsekvens av denna ordning är att fäder som mördar barnens mamma kan få behålla vårdnaden och styra över barnens liv från fängelset.
En annan konsekvens är att mängder av barn tvingas genomleva hela sin barndom i olika fosterhem. Över 13 000 barn är placerade i familjehem. En dryg fjärdedel av dessa har varit omhändertagna i fem år eller mer.
Vi vet i dag rätt väl hur det går för dessa barn i livet. Det går inte alls. Bara 55 procent klarar grundskolan. Siffran är ännu lägre för de barn som placerades första gången före 12 års ålder.
Dödligheten är nära fem gånger så hög bland ungdomar som har varit omhändertagna och tio gånger fler har vårdats för självskador. Upp till 19 gånger fler använder psykofarmaka och bidragsberoendet är utbrett.
Det går inte att beskriva detta utfall som något annat än personliga tragedier i massiv skala och ett gigantiskt samhällsmisslyckande. Vi har svikit de barn som behöver samhällets stöd som mest.
Såväl svensk som internationell forskning visar att adopterade barn i regel klarar sig betydligt bättre än barn som placeras i familjhem. Det är inte så förvånande. Som adopterad har barnet fått en ny familj med allt vad det betyder av kärlek, trygghet och visshet om framtiden.

Som fosterhemsplacerad däremot står barnet ofta utan familj när det har fyllt 18 år. Placeringen kan när som helst upphöra för att den tillfälliga familjen inte orkar med eller för att de biologiska föräldrarna misstycker. Det finns heller inget tak för antalet barn som kan vara placerade i en och samma familj mot ekonomisk ersättning.

Hur ska ett barn kunna knyta an och känna trygghet under sådana omständigheter? I alla andra sammanhang betonas vikten av barns anknytning. Men för samhällets mest utsatta barn gäller andra principer. De förväntas leva i ett ständigt stand by-läge och vara beredda på att få sina liv upprivna över en natt.
Trots all denna kunskap är det sällsynt med vårdnadsöverflyttningar och extremt ovanligt med adoptioner.
Sverige är världsledande på internationella adoptioner, men de nationella adoptionerna har i stort sett upphört. I länder som USA och Storbritannien är det betydligt vanligare med adoptioner när prognosen för de biologiska föräldrarna är mörk. Även Norge och Danmark har öppnat för adoptioner mot föräldrarnas vilja.

Detta är ingen lätt fråga. Föräldrar har givetvis en mycket vidsträckt rätt till sina biologiska barn. Men det är dags att vi erkänner att det finns en intressekonflikt här.
Nästa sommar presenteras en utredning som ska verka för att fler tvångsplacerade barn får stanna i de familjehem där de vårdas.
Däremot har utredaren redan på förhand uteslutit alla möjligheter till adoption mot de biologiska föräldrarnas vilja.
Det är djupt beklagligt. Om vi till varje pris vill fortsätta att skydda vuxnas intressen på barnens bekostnad bör vi åtminstone erkänna det. Då kan vi inte längre låtsas som att det är barnens bästa som styr.
Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret.Men det är oftast i praktiken vuxenperspektivet som råder.

I bland undrar jag varför en del skaffar barn.
http://www.dn.se/nyheter/sverige/kommunen-det-blir-langa-dagar-for-ett-litet-barn/
Det är en pappa som fått ett barn till med en ny kvinna. Hon är mamma ledig han jobbar heltid. Han har skrivit och frågat om han inte har rätt att ha sitt barn under tiden han jobbar och får tillsvar att jo de kan inte hindra honom men eftersom han jobbar heltid blir det väldigt lång tid för ett litet barn. Hen är 5 år. Pappan har sedan lagt ut brevet på socialmedier och undrar om en tjänsteman bör lägga personliga värderingar i ett brev på det sättet.
Nu gör jag det. OK den nya kvinnan han lever med är inte mamma men om hon inte kan tänka sig att ta hand om barnen några timmar så att det inte blir så länge för barnet så kan man undra hur hon är mot det annars.
Varför vill inte den nya kvinnan ha det tidigare barnet hemma då hon ändå är hemma med ett nytt barn?
Varför kan hon inte åtminstonde ha det hemma några timmar så att det inte blir så långa dagar för det?
Om man träffar en man eller kvinna med barn så måste man ju inkludera även dem i familjen.

söndag 23 november 2014

Kaliber del 1/3 kl 12

I dagens kaliber handlar det om socialtjänsten.
http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/463313?programid=1316
Det är svårt att veta hur många barn det är som far illa i Sverige idag, mörkertalet är stort. Men alJa, som jobbar med barn är skyldiga att anmäla till socialtjänsten om de känner oro för ett barn. 2010 gjordes det enligt Socialstyrelsen anmälningar om 60 000 barn.
--Ja, alltså så som det har varit här i Sundsvall då och antagligen över hela landet så ligger vi hela tiden på efterskott. Vi hinner inte starta upp våra utredningar när vi får dem. De blir liggande i kanske flera månader innan vi ens hinner börja. Vi bryter alla frister. Vi hinner inte liksom samtala i tillräcklig grad med familjen och andra som känner barnen för att ta reda på vad är det just det här barnet behöver i form av hjälp och stöd, säger Karin Gustafsson.
Redan 2012 skrev hon tillsammans med 14 arbetskamrater ett brev till politikerna i socialnämnden om att situationen på socialkontoret var så pressad att de inte hann hjälpa barn på det sätt de borde
– Jag läste ju då om den här anmälan som kommit och blivit liggande på ett bord utan att den hade blivit uppmärksammad och min omedelbara tanke var att det skulle mycket väl ha kunnat vara här i Sundsvall också. När vi ser att vi har flera vakanser, vi har kollegor som blir långtidssjukskrivna. Vi kollar alltid varandras posthyllor och skrivbord, men självklart skulle det kunna hända att en sådan anmälan blir liggande en dag eller två. Det skulle ju kunna vara för sent om det var ett liknande tillfälle. Det tror jag finns en uppenbar risk, antagligen på de flesta socialkontor runt om i landet, säger Karin Gustafsson. 
 
Sundsvall är inte den enda kommunen som har svårt att få tag i kvalificerad personal. I vår undersökning svarar så många som 70% av kommunerna att det har svårt att rekrytera.
Över 100 kommuner väljer också att skriva egna kommentarer och bland dem läser vi att det är näst intill omöjligt att rekrytera personal med erfarenhet, att personalen flyr och att socialkontoren slåss om dem som kan tänka sig att ta jobben. Flera chefer skriver att det är oroliga över hur de ska kunna behålla den personal de har kvar.
 
I 12 av de 85 lex Sarah-beslut vi går igenom har socialtjänsten, precis som i fallet med Yara, helt missat en eller flera anmälningar.
När en av handläggarna på socialkontoret i Malmö blir långtidssjukskriven går ingen in och läser hennes mejl på flera månader. När mejlen öppnas hittar man 5 orosanmälningar om samma barn, ett barn som misstänks bli misshandlat av sin vårdnadshavare.
På ett annat socialkontor har en postbox fått nytt lås - vilket leder till att posten inte delas ut till socialtjänsten på minst 4 dagar.
Och vi hittar en anmälan som handlar om socialtjänsten i Västerås - där har e-posten i en myndighetsbrevlåda inte blivit läst på 11 månader. Mellan slutet av mars 2013 och februari 2014 har ingen kontrollerat brevlådan. 
 
Det har diskuterats redan i media under veckan. Man undrar i kommun efter kommun om det är likadant.
Här är en till http://www.bt.se/nyheter/tt_inrikes/kommuner-missar-anmalningar-om-barn(4543349).gm ( Länken verkar inte funka)

Flera socialkontor i landet slarvar med anmälningar om barn som far illa, visar en granskning som Kaliber i Sveriges Radio P1 har gjort. I tolv av 85 lex Sarah-beslut från den 1 januari till sista oktober i år har socialtjänsten helt missat en eller flera anmälningar.
När en handläggare på socialkontoret i Malmö blev långtidssjukskriven gick ingen in och läste hennes mejl på flera månader. När den till slut öppnades hittades fem orosanmälningar om ett och samma barn. Anmälningarna handlade om misstänkt misshandel av vårdnadshavare.

Ett annat exempel är Västerås, där e-postlådan till barn och ungdomsenheten inte tömdes på elva månader. På ett annat kontor hade en postbox fått nytt lås, vilket ledde till att posten inte delas ut till socialtjänsten på minst fyra dagar.
 
Även SVT tar upp
http://www.svt.se/nyheter/sverige/socialtjansten-slarvar-bort-anmalningar-om-utsatta-barn
Epost lådor öppnas inte och man saknar rutiner.
Jag har försökt skicka en inbjudan till socialtjäsnten och är förvådan över att inte alla har en maillåda socialtjänsten @ X kommun.se som alltid kollas. Nej man skall skicka till anställda. Men det är väl allmän kännt att det är en otrolig ruljans på personal. Den man hade kontakat med för någon månad sedan är inte ens säkert att den jobbar kvar.

Man kräver önskar en socialtjänstkommission” http://www.svt.se/opinion/article2491027.svt
Vi har sett goda exempel på vad en sådan kommission kan åstadkomma. I till exempel Göteborg, där en socialsekreterarkommission tillsattes 2012, har fack och arbetsgivare enats om en handlingsplan och gemensamt tagit kontroll över situationen i socialtjänsten.
I många andra delar av landet är situationen en annan. Många nyutexaminerade och oerfarna socialsekreterare och biståndsbedömare sitter med rader av mycket svåra beslut.

Om regeringen menar allvar med att FN:s barnkonvention ska bli svensk lag, då är det bland annat inom socialtjänsten som frågan avgörs om vi kan leva upp till den här lagen.

Där samhället möter och har som störst ansvar för de mest utsatta barnen behöver personalens villkor medge ett professionellt arbete.

För att nå en hanterbar ärendemängd bör Socialstyrelsen få i uppdrag att utforma riktlinjer för ett nationellt mått på antal ärenden per handläggare.

Sverige behöver en socialtjänst där utsatta människor får den hjälp de behöver.
Det jag reagerar på är att man alltid skall tillsätta utredningar  och de tar ofta flera år. Istället för att bara tala med de inblandade sedan försöka göra så många som möjligt till viljes. Säger handläggarna att de behöver det och det och familjehem det och det och så frågar man alla inblandade sedan försöker man länka ihop det.
BPIS behövs http://nlt.se/nyheter/lidkoping/1.3593256-nystartad-forening-vill-lyfta-barnfragor
– Tanken är att föreningen ska föra fram barnperspektivet i alla dess former. Vi vill att den ska fungera brett där alla problemområden får plats exempelvis mobbning, vårdnadstvister, barn med diagnoser och hedersrelaterade problem.

Föreningen BPIS, har ambitionen att verka som en samlande kraft för andra föreningar. Eva hoppas att den ska kunna fungera som en paraplyorganisation. I vår planerar man exempelvis en diskussionsdag i Stockholm där man bjuder in alla föreningar och organisationer i Sverige som jobbar med barnfrågor. Tanken är att få till ett samarbete mellan föreningarna om vilka frågor man vill fokusera mest på under en period. Föreningarna jobbar på var sitt håll, men lyfter gemensamma viktiga frågor för att nå fram bättre.

lördag 22 november 2014

BPIS

Då var den nya organisationen BPIS med i radion
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=97&artikel=6025093
– Det finns många föreningar som siktar mot egna mål. Agerar vi tillsammans blir vi starkare och kan lyfta gemensamma frågor, menar hon.
Hon är en av de drivande bakom föreningen Barnperspektivet i Sverige, som hon hoppas ska bli en paraplyorganisation för flera föreningar som på olika sätt arbetar med barnfrågor.

Föreningen Compassen i Västra Götaland, med lokala avdelningar i Göteborg och Lidköping, har nyligen anslutit sig.
Eva Hallgren har själv dåliga erfarenheter av hur kommuners socialtjänster agerar mot barn. Men hon är noggrann med att påpeka att det inte handlar om att strida mot kommuners socialtjänster.

Tvärtom hoppas hon att paraplyorganisationen ska kunna påverka politiker till lagändringar som hon menar ska stärka barnens rätt:
– Det finns socialsekreterare som gör ett jättebra jobb. Men de måste få rimliga förutsättningar och tydliga lagar att arbeta efter, menar hon.
 
Mer om man lyssnar på själva inslaget.
Eftersom Comapssen i Lidköping gått med på samarbete så har jag numera 1540 medlemmar i ryggen då jag åker upp till riksdagen och ställer mina krav.
Alla siom viull stötta är välkomna http://bpis.hemsida24.se/ De som blir med nu deltar i en utlottning av boken med alla upprop. Avgiften gäller även för hela nästa år.
Om du är förälder till, eller själva har ADHD så är du även välkommen till Comapassen http://www.compassen.se/
Att vi behövs är det väl ingen tvekan om.
Kaliber på radion på P1 http://sverigesradio.se/sida/avsnitt?programid=1316 lyfter situationen inom socialtjänsten redan igår var det ett flertal artiklar och annat. KL 12 för de som vill lyssna.
Hittade även ett debatt inlägg
http://www.aftonbladet.se/ledare/ledarkronika/anderslindberg/article19900007.ab
När ondskan drabbar oss söker vi svar. Ofta finns det inga.
Varför mördades Yara, bara åtta år gammal?
Varför gjorde ingen något, varför togs inte varningssignalerna på allvar?
Den lilla flickan hade inga vinterkläder, hon var rädd för att gå hem, hade blåmärken i ­ansiktet. I efterhand uppdagades flera anmälningar till social­förvaltningen. Dessutom har hennes skola hört av sig och ­varit oroliga.
– Hon sa att de slog henne och kastade papperskorgar efter henne, berättade en klasskamrat i ett videoförhör som spelades upp för rätten i går.

Det återstår att se om enskilda tjänstemän har gjort fel.
Men det tunga ansvaret för en fungerande socialtjänst i Sverige ligger inte på varje enskild polis, rektor eller socialsekreterare. Det vilar på politikerna.

När ”Kaliber” i P1 under­sökte läget i 222 av landets kommuner visade det sig att hälften av ­socialkontoren den 1 oktober i år hade vakanta tjänster just när det gäller frågor om barn och unga. I 13 kommuner saknades över 30 procent av personalen.
De som kommer i kläm är just barn och unga i riskzonen.

Förra året kom en rapport från Sveriges kommuner och landsting som varnade för just hög personalomsättning bland socialsekreterare när det gäller arbetet med utsatta barn. Det visade sig att en tredjedel av dem som arbetade med frågorna var nyanställda och saknade erfarenhet.

Detta är ingen slump utan handlar om politiska beslut ­både i kommunerna och i riksdagen.
Om politikerna vill kan de ändra på detta, det är en fråga om prioriteringar.
På den sista bilden som togs av Yara har hon röd kappa.
Hon ler inte.
 
Vi behövs blir med i BPIS du också

fredag 21 november 2014

Dåligt rustade inför lag

Visst är det bra att barnkonventionen skall bli lag men detta kommer inte att räcka och redan nu slår redan fast att kommunerna inte har beredskap för att klara av att leva upp till den.
På DN debatt sidan i dagens tidning
http://www.dn.se/debatt/kommuner-saknar-plan-nar-barnkonventionen-blir-lag/
Vi, de 45 organisationer som utgör Nätverket för barnkonventionen, har under de senast åren tagit del av och sammanställt vittnesmål från hundratals barn i Sverige i en rapport till FN:s barnrättskommitté. Rapporten visar att barn med vitt skilda erfarenheter ofta har en sak gemensamt – känslan av att ens röst inte har någon betydelse. Det kan gälla till exempel problem vid familjekonflikter, familjehems­placeringar, utvisningar eller när de behöver stöd med anledning av funktionsnedsättningar. I många fall är barnet inte ens tillfrågat. Dessa brister har också lett till att FN:s barnrätts­kommitté vid upprepade tillfällen har kritiserat Sverige.
En ny undersökning bland landets kommuner som presenteras i dag stärker den här bilden. Vår undersökning visar också att kommunerna är dåligt rustade för att förverkliga barns rättigheter. Varannan kommun saknar i dag en plan för att implementera barnkonventionen. Bara en av tjugo kommuner uppger att de alltid inhämtar barns åsikter inför beslut som rör barn i kommunen. Hela 43 procent av kommunerna uppger att de sällan tillfrågar barnen.

En första förutsättning för att alla landets barn ska få sina rättigheter i enlighet med barnkonventionen är att vuxna känner till dem och vet hur man praktiskt ska arbeta med barns rättigheter. Det gäller inte minst tjänstemännen i landets kommuner, som står för en stor del av den myndighetsutövning som påverkar barns vardag, i allt från beslut om planering av nya lekplatser till familjehemsplaceringar.
I undersökningen uppger tre av tio kommunchefer att deras kunskaper om barnkonventionen är otillräckliga. Endast var fjärde kommun har en särskild barnsamordnare eller liknande som ansvarar för arbetet med barnkonventionen.

Att barnkonventionen blir svensk lagtext riskerar att bli kraftlöst om inte de tjänstemän som har inflytande över barns vardag samtidigt får utbildning och vägledning i hur arbetet ska se ut i praktiken. Hittills har tolkningen av barnets rättigheter varit mycket godtycklig, vilket har lett till stora skillnader mellan landets kommuner när det gäller hur väl barns rättigheter tas till vara.

Men det räcker inte heller med nya arbetsmetoder. Det krävs också kunskap om det förhållningssätt till barn som genomsyrar konventionen. Vi måste ta till oss barnkonventionens sätt att se på barn som fullvärdiga individer med samma värde som vuxna. Vi måste sluta se barndomen som en transportsträcka till vuxenlivet, utan i stället som en tid med lika högt värde som vuxenlivet. Barn är inte föräldrarnas ägodelar utan individer med egna rättigheter. Det innebär att vi måste släppa in barnen i beslutsprocesserna, även i kommunerna. Den goda viljan att göra det bästa för barnen kanske finns där, men är vi vuxna beredda att ge barn inflytande på riktigt?

Vi uppmanar regeringen att ta fram en handlingsplan för att förverkliga barnkonventionen och se till att tjänstemännen i kommunerna utbildas i barnkonventionens grundprinciper.
Vi uppmanar också barnminister Åsa Regnér och regeringen att dels ta krafttag för att stärka rättigheterna för de mest utsatta barnen, dels se över hur barn och ungas inflytande och delaktighet kan ökas på alla nivåer i samhället.
Fler som konstaterar samma sak
http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/politik/article19894721.ab
Barnkonventionens principer innebär dock så mycket mer. Det bör få konsekvenser på migrationspolitiken – när är det rätt att skicka tillbaka barn utifrån principen om barnets bästa? Liksom inom utbildningsområdet: barn bör få det stöd som var och en behöver för en optimal utbildning. Eller i vårdnadstvister, barnets bästa ska vara i centrum – inte föräldrarnas. För att nämna några områden.
Men framförallt måste barn ses som individer med rättigheter här och nu – inte som tomma vita ark för samhällets framtida nytta. 

Barnkonvention fyller 25 år

Intervju med Silvia runt FN´s barnkonvention.
http://www.expressen.se/nyheter/silvia-ar-alltid-barnen-som-betalar-priset/
Silvia tar upp den svåra situationen i Syrien som ett exempel där miljoner människor, många av dem barn, är på flykt – och vilka imponerande insatser många länder gör för att hjälpa.
– Jag måste säga att jag beundrar Jordanien, ett litet land som tagit emot 1,3 miljoner flyktingar. Det är på gränsen, men de gör det storhjärtat.
Drottningen passar också på att berömma Sverige:
– Sverige har varit fantastiskt och tagit emot så många flyktingar, det är man tacksam för.
För femton år sedan startade Silvia välgörenhetsorganisationen World Childhood Foundation och i går talade hon för andra gången på bara ett par månader om barns rättigheter inför FN.
Statsminister Löfven lovade i går att Sverige ska få en ännu mer aktiv roll inom FN och tog bland annat upp just barns rättigheter som en viktig fråga.
– Vi har sagt att barnkonventionen varit en framgång, men det finns mycket kvar att göra. Jag tänker inte minst på barnaga. Det är väldigt många länder där det är förbjudet att slå vuxna men fortfarande okej att slå barn. Och det finns ännu värre exempel. Imorse såg jag på CNN om en liten flicka i Afghanistan, bara 3 år gammal, som blev våldtagen och man vet överhuvudtaget inte om hon kommer att överleva, så det finns mycket kvar att göra.
• USA är ett av tre medlemsländer som inte skrivit under barnkonventionen. Vad tycker du om det?
– Jag tycker naturligtvis att det är fel. Det klart att alla länder ska skriva under. Barn ska ha skydd och rättigheter överallt i världen, det ska inte spela någon roll var man bor. Jag har förstått att det har att göra med att många i USA tycker att den typen av rättigheter ska komma via föräldrarna, men jag menar att vi har en global konvention som alla borde skriva under.
 
Silvia är både medmänskilig och engagerad. Har ju faktiskt träffat henne.
Laleh och Björn från ABBA var också där.
http://www.expressen.se/nyheter/laleh-sjong-abba-lat-for-jordens-barn/
I dag har det gått exakt 25 år sedan FN enades om barnkonventionen – det bindande internationella avtalet som slår fast att barn är individer med egna rättigheter.
Firandet inleddes under eftermiddagen i dag svensk tid med en konsert på FN:s högkvarter i New York. I publiken satt drottning Silvia tillsammans med regeringschefer och digniteter från hela av världen.

Två av dem som uppträdde var Björn Ulvaeus och Laleh.
– Det ska bli kul att höra Laleh, hon har gjort en fantastisk version av ”Chiquitita”. En egensinnig version med integritet, sa Björn Ulvaeus strax innan konserten började.
Laleh välkomnades sedan upp på scen som ”Sveriges nya superstjärna” och framförde en version med en stor trumma som fick publiken att jubla.  

 

Varning för soc ?

Det har definitivt gått för långt när folk i allmänhet tappar förtroendet för soc.
Att journalanteckningar inte förs som de skall eller är osakliga eller partiska är heller inget nytt. Här är en som begärde ut sina journalanteckningar och blev chockad.
http://ringaldrigtillsoc.wordpress.com/2013/04/07/las-det-har-innan-innan-du-begar-ut-socialtjanstens-journaler-om-ditt-barn/
I början hade jag ingen aning om att socialsekreterarna förde journalanteckningar; att de faktiskt skrev ner vad DE ansåg vara viktigt och relevant samtidigt som de utelämnade sådant som inte passade in i deras bild av ärendet. Inte ens då när en av socialsekretarna sa till mig att jag borde läsa det som står skrivet om mig, förstod jag, att jag som vårdnadshavare faktiskt hade en laglig rätt att göra det.

Det var mina obesvarade frågor jag sökte svar på när jag begärde ut journalerna. Läsningen blev en chockartad upplevelse: jag grät och skrek mig igenom anteckningarna. Jag förstod nu hur allting gått till, vilka takt-och maktspel försiggått bakom kulisserna. Jag ångrade plötsligt att jag begärt ut journalerna:hur ska jag nu kunna ta mig vidare, när jag i åratal försökt övertyga mig själv om att jag inbillar mig, att jag överdriver, att jag måste kunna lita på socialsekreterarnas ord.

Det allra smärtsammaste var att inse att socialsekreterarnas ursprungliga bild av mig som en oförmögen och egoistisk mamma hade följt med i alla år och att det varit så jag blivit presenterad för alla jour/familjehem/hvb-hem/elevhem.
Så till dig som tänker begära ut journaler, vill jag säga: Förbered väl dig innan! Läs dem helst tillsammans med någon du litar på. Och kom ihåg att DU ÄR DU, DU VET VEM DU ÄR, oavsett vad det står skrivet om dig.
 
Jag har samma erfarenhet.
Jag mådde fysiskt illa då jag läste vad som påstods om oss för att dölja de fel de själva gjort. I vårt fall åkte de dit men i hur många fall är det inte så?

Jag måste bara stryka under att jag INTE är emot socionomer/handläggare. Då skulle jag inte strida för deras arbetssituation skall bli bättre. Då skulle jag ju inte välja att fortsätta jobba som familjehem. Jag vet att det finns underbara handläggare som gör ett fantastiskt jobb. De handläggare vi har nu runt vår nuvarande placering är super bra. De lyssnar, stöttar, uppmuntrar och berömmer. Men som jag brukar säga det är inte de som gör det de skall som man behöver lagar och straff för utan för dem som inte gör det.
Om man skall kräva ett fullgott arbete av dem skall man också ge dem förutsättningarna för att kunna göra det. En bra utbildning, ekonomiska förutsättningar, lagom antal ärenden, stöd, tydliga lagar m.m. Men man skall inte begå rena lagbrott och sedan skylla på att man inte hann, inte försod eller rent ut sagt struntade i det. 

I Kaliber håller man just nu på att granska landets socialtjänster vad gäller arbetsbeslastning
http://www.expressen.se/nyheter/stor-personalbrist-kan-sla-mot-barnen/
222 kommuner har undersökts av Kaliber.
Hälften av dem saknade den 1 oktober i år personal till avdelningarna för barn och unga.
Enligt programmet har de vakanta tjänster på avdelningarna.

Kalibers undersökning visar att 16 svenska kommuner saknades mellan 20 och 30 procent av personalstyrkan den 1 oktober.
I 13 till är personalbristen ännu värre.
I Sundsvall valde socialnämnden att skapa fyra nya tjänster i maj i år, men enligt programmet har ingen av dem tillsatts.
I Sjuhärad vet man redan om problemen.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=95&artikel=6024071
Flera av kommunerna i Sjuhärad har just nu vakanser på socialförvaltningarnas enheter för barn- och ungdomsärenden.

Enligt Gunilla Bothén på Sjuhärads kommunalförbund ligger den stora svårigheten framför allt i att få folk att stanna kvar. Varför det är så finns det flera orsaker till, menar hon.
– Det är ett tungt jobb, det är inte vad man tänkt sig, och man får inte tillräckligt stöd för att klara arbetet. Många är dessutom unga och nya i jobbet och så kommer man in i jättesvåra familjeproblem, säger Gunilla Bothén.
 
En kommun som lidit av underbemanning är Svenljunga. I början av året var det så illa att kommunen anmälde sig själv till Inspektionen för vård och omsorg, IVO - detta efter att bristen på personal lett till att ärenden dragit ut på tiden.
Gunilla Bothén på kommunalförbundet menar att det kan behövas stora förändringar i hur arbetet är organiserat i framtiden. Ett förslag är att handläggare i mindre kommuner, där enheterna är små, jobbar mer tillsammans i grupp.

– Så att man inte blir så ensam som utredare i de här ärendena
 


I Töreboda har politikerna tagit det på allvar och har fördubblat personalstyrkan
 http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=97&artikel=6022882

På bara ett år har Törebodas socialförvaltning fördubblat antalet handläggare som arbetar med barn och ungdomsärenden. En rejäl ökning av anmälningar om barn som far illa är en viktig orsak.

Kaliber i P1 granskar nu situationen på landets socialtjänster. Många kommuner berättar om underbemanning och personalen beskriver det som att man inte alls räcker till.
Töreboda är i det sammanhanget det goda exemplet.
På ett års tid har antalet barn och ungdomshandläggare inom socialtjänsten ökat från fyra till åtta. Orsak: antalet anmälningar och utredningar om att barn far illa har ökat rejält. På två år handlar det om en fyrdubbling av utredningarna , från 30 ärenden 2011 till över 130 i år. Sandra Säljö menar att det fanns inget alternativ till att nyanställa.
– Jag ser ju hur mycket handläggarna har att göra. Inom två veckor ska vi enligt lagen göra en förhandsbedömning om det här är ett barn vi behöver hjälpa och skydda.
 
Det är bra att det äntligen börjar hända något. Det borde alla göra men det räcker inte om utbildningen inte håller måttet.  Lagarna kan tolkas olika och domstolarna inte har ett tydligt barnperspektiv.

 

torsdag 20 november 2014

Bekräftar löftet

Då bekräftas löftet  om att barnkonventionen skall bli lag.
http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/politik/article19883768.ab
Den nya samarbetsregeringen har därför börjat ett grundligt arbete för att inkorporera Barnkonventionen i svensk lag. Genom det blir konventionen ett skyddsnät för beslut och verksamheter som rör barn. Arbetet är redan i gång och vi har stora förhoppningar att det ska bli ett brett samarbete mellan många goda krafter. Intresset är stort bland de flesta av riksdagens partier att delta i arbetet och det finns ett stort engagemang bland aktörer i civilsamhället. Självklart kommer arbetet även kräva att just barns röster kommer till tals.
Frågan om barns rättigheter står högt på den nya samarbetsregeringens agenda. Vi tänker värna barns rättigheter på det lokala, nationella och globala planet. Eftersom barn inte kan välja sina föräldrar har vi ett gemensamt ansvar för alla barn. Det ger frågor som rör barns rättigheter en moralisk dimension som är långt mycket starkare jämfört med många andra frågor.
I regeringens budgetproposition investerar vi därför för att förbättra situationen för de mest utsatta barnen. Vi höjer underhållsstödet för ensamstående föräldrar med barn, normen för försörjningsstödet för föräldrar med barn mellan sju och arton år och grundnivån i föräldraförsäkringen. Vi gör även läkemedel för barn avgiftsfria. Ingen förälder ska behöva välja mellan att köpa mat eller medicin.
För att alla barn ska få en bättre uppväxt investerar vi stort i förskolan och skolan. I förskolan satsar vi på mer personal och mindre barngrupper och i skolan på mindre klasser i lågstadiet, fler speciallärare och specialpedagoger, samt mer resurser till de skolor som är tuffast förutsättningar.

Även i det globala arbetet prioriterar Sverige barnen. Vårt land är en av de allra största kärngivarna till FN:s barnfond Unicef och att minska barnadödligheten är en viktig fråga som vi prioriterar i vårt bistånd. Inom ramen för förhandlingarna om de nya globala utvecklingsmålen för hållbar utveckling, Post 2015, driver Sverige att den nya utvecklingsdagordningen ska innehålla ett barn- och ungdomsperspektiv.
Olof Palme sa en gång: ”Jag menar att den enda verkligt praktiska anknytningen till framtiden vi har det är barnen. För det är i dem man ser framtiden växa fram. Ur detta växer vårt gemensamma ansvar för barnen i samhället. Det är ju inte så att man ska hålla på med mina barn och dina barn, utan våra gemensamma barn – alla barn. Och därför ska barnen sättas i förgrunden.”
Ser man på frågan om barns rättigheter med hans ögon så handlar det inte bara om att vi här och nu har en plikt att ta ansvar för att alla barn får en god uppväxt. Det handlar också om att säkra vår gemensamma framtid.
Stefan Löfven

Åsa Regnér
 

Usla förhållanden

En intrevju med en socialsekreterare om usla arbetsförhållanden och det bekräftas av en ny rapport.
http://www.friatidningen.se/artikel/115841
Socialstyrelsens nya rapport Öppna jämförelser av ekonomiskt bistånd visar att varje handläggare i genomsnitt har hand om 35 biståndshushåll per månad, men att antalet varierar stort mellan landets kommuner – från 7,9 ärenden till 85,5 ärenden, enligt Socialstyrelsens statistik som bygger på enkätsvar från kommunerna. Men socialsekreterare som Fria Tidningen har pratat med vittnar om ännu högre arbetsbelastning. Linda har själv haft hand om mellan 90 och 100 ärenden i månaden de senaste två åren och Ingela, som inte vill ha med sitt efternamn i tidningen, vittnar om hög arbetsbelastning i Stockholms kommun.– Jag skulle säga att det ”normala” är att socialsekreterare sitter på omkring 65–75 ärenden och täcker för en kollega som blivit sjukskriven för stress eller i väntan på rekrytering, säger Ingela.

Men både Ingela och Linda är överens om att problemen handlar om mer än det stora antalet ärenden. Den höga personalomsättningen är ett annat problem. Enligt Socialstyrelsens rapport är en stor andel av de som arbetar inom ekonomiskt bistånd nyutexaminerade och saknar erfarenhet. I flera kommuner är två år den tid som någon av socialsekreterarna jobbat som längst.

Arbetsbelastningen går också ut över klienterna. Det är svårt att skapa ett förtroende när man sällan hinner träffa klienterna, konstaterar Linda.
– Det skapar en stor frustration och osäkerhet och gör att klienterna inte litar på myndigheten. Det handlar om folks mest basala behov: mat och hyra och att känna osäkerhet kring det varje månad skapar en jättestressande situation. Det kan skapa ohälsa hos personer som från början bara var arbetslösa men sedan mår dåligt på grund av den ekonomiska situationen. Det gör att de kommer ännu längre ifrån arbetsmarknaden.
En ökad frustration från klienternas sida ökar också risken för hot och våld mot personal, enligt Linda.

Men ett av de allvarligaste bristerna, enligt Linda, är att cheferna inte lyssnar när de påtalar problemen.
– De tar oss inte ens på allvar, utan säger att hot och våld tillhör arbetet och att vi får vänja oss vid det, och om arbetsbelastningen säger de att vi ska göra omprioriteringar. Men det är svårt när man redan gör minsta möjliga vid alla ärenden. Man hinner typ bara betala ut pengar, egentligen borde vi ju träffa klienterna och motivera dem att komma vidare i sin tillvaro, men det hinner vi inte. Då finns det inget spelrum att göra prioriteringar, säger Linda.
 
Ja jag kan bara hålla med skall vi kräva ett bra jobb av dem skall vi också ge dem förutsättningarna för att kunna göra det.

onsdag 19 november 2014

Prislappen

I dagarna har man tagit upp hur mycket ett placerat barn kostar på t.ex HVB hem
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=6022879
– De är betydligt mer lönsamma än andra vårdbolag, och de kan ha vinstmarginaler på mellan 30 och 60 procent, säger Roland Sigbladh, marknadschef, UC.
Det blir allt fler företag inom den privata vården, sedan 2008 har antalet fördubblats och kreditupplysningsföretaget UC:s granskning av drygt 11 000 bokslut visar att företagen som helhet visar ganska normala vinstmarginaler.

Bland företagen som däremot sticker ut finns HVB-hem. Av landet tio mest lönsamma företag inom vårdsektorn är sju den typen av bolag.
– Man kan ju undra om kommunerna som upphandlar den här typen av tjänster inte betalar ett för högt pris, säger Roland Sigbladh.

I Jönköpings kommun finns det just nu 36 barn och unga placerade, och kostnaden per dygn ligger på drygt 4 000 kronor. Hon säger att förhandlingsläget just nu är tufft eftersom behovet av platser är stort.
Om man bortser ifrån att även ensamkommande flyktingbarn placeras i HVB hem så borde det vara billigare att driva dem i komunal regi. Eller höja arvodena till familjehemmen samtidigt som man erbjuder stöd 24 timmar om dygnet som organisationerna gör. Men ännu billigare vore det att inte låta det gå så långt att man tvingas placera barnen på hvb hem därför att det gått så långt att de inte längre fungerar i vanliga familjer. Placerar man tidigare är de inte lika skadade och det är också lättare att hitta familjehem som är beredda att ta dem. Det är lättare att försämra ett litet barn än ett stort tasigt. Sedan skall inga barn växa upp på institution.
Jag har hört siffror som att ett barn under en "normal" uppväxt kostar ca 1 miljon. Om det går fel kan det kosta ca 1 miljon per år. Det är värt att titta närmare på hur mna kan minska de kostnaderna.

I Borås försöker man sätta prislapp på vad det kostar.
http://www.bt.se/ledare/satsa-en-krona-fa-tva-tillbaka-(4524890).gm
Nu är det forskare vid Uppsala universitet, ledda av docent Anna Sarkadi, som försökt sätta siffror på hur mycket pengar det egentligen kan handla om i besparing för ett - som författarna vid institutionen vid socialpediatrik valt att benämna det - "avvärjt fall av utagerande beteende" hos ett barn (3-12 år). På Uppsalaforskarnas prislapp står det 27 000 kronor. Så mycket skulle det - en snittsiffra, beroende på vilket stödprogram som sätts in - kosta kommunen per år att "rädda" barnet och dess familj från ett framtida utanförskap.
Men görs ingen insats alls är prislappen den tredubbla.

Forskarna i Uppsala skriver att fem till 14 procent av förskolebarnen - upp till ett par i varje grupp alltså - har "måttliga till svåra utagerande problem".
För den gruppen bedöms risken för kriminalitet som vuxen vara sex gånger högre, för psykisk sjukdom tio gånger högre. Förutom det enskilda lidandet blir samhällskostnaderna enorma.
 
Även här har man redan konstaterat att tidigare insatser spar pengar.

Trots felaktiga beslut = ingen ersättning

Det är väl märkligt hur myndigheter kan komma undan trots att de gjort fel. Allt med hänvisning till att det är någon annan som gjort bedömningen http://www.expressen.se/kvallsposten/kommunen-vann--han-ska-betala-270-000/
Nu har fallet prövats i både tingsrätten och hovrätten, som beslutar att det inte går att bevisa att Nicklas Nilsson felaktigt bedömdes som lindrigt utvecklingsstörd år 2000. Detta innebär att han får se sig som förlorare i kampen mot kommunen och därmed också måste stå för rättegångskostnaderna på 270 000 kronor.– Det var svårt och jag har tagit det hårt, säger Nicklas Nilsson.
Han menar vidare att han inte anser det vara någon direkt skillnad mellan hans och tvillingarna Sjöholms fall, de senare vann sin kamp mot Trelleborg och Vellinge kommun, vilka blev skadståndsskyldiga.

Nicklas Nilsson hade redan tidigt i skolåldern läs- och skrivsvårigheter. I lågstadiet gjordes ett intelligenstest som visade att han hade lågt IQ. Ytterligare ett test utfördes år 2000 av en skolpsykolog, som grundat på resultaten drog slutsatsen att Nicklas var lindrigt utvecklingsstörd och han skrevs in på särskola. Det var i årskurs två på särgymnasiet som en mentor uppmärksammade att Nicklas lärde sig saker snabbare än de andra. Ett nytt test utfördes av en psykolog på BUP, vilket visade att Nicklas inte var utvecklingsstörd utan hade en uppmärksamhetsstörning.

Nicklas Nilsson ville ha upprättelse och begärde att få B- och C-körkort betalt av kommunen som kompensation, vilket kommunen sa nej till. Följden blev att Nicklas stämde Vellinge kommun och målet har drivits i fyra år.
– Det har inte varit lätt med tanke på att man inte riktigt vet hur man ska leva, det är ju upp och ner. Jag har ingen utbildning och det är jättesvårt för mig att hitta ett jobb, vissa dagar känns det som ett helvete, säger han.
Idag har Nicklas körkort och jobbar på en budfirma. Först om cirka ett halvår vet han om Högsta domstolen tar upp fallet.
 
Heja Heja säger jag.

tisdag 18 november 2014

Samarbete med Compassen

Idag har jag också fått klart att vi fr.o.m. nu samarbetar med Compassen i Lidköping. http://www.compassen.se/lidkoping/ En organisation som jobbar för barn med diagnoser, främst ADHD. Det innebär att vår organisation nu har 1540 medlemmar i ryggen då vi kräver förändring.

Forskar om socialtjänsten

Den nya ministern Åsa Regnér var och träffade skolbarn. http://www.expressen.se/tv/nyheter/inrikes/regner-barn-konventionen-ska-bli-lag/ Hon lovade det som de allra flesta förespråkar vid det här laget. Barnkonventionen skall bli lag. Det var ju även ett löfte i regeringsförklaringen frågan är bara varför det tar sådan tid. Varför det inte hänt redan.

Sedan skall man forska om handläggarnas arbetssituation på soc . http://www.afaforsakring.se/Om-AFA-Forsakring/Press/#/pressreleases/new-public-management-och-arbetsmiljoen-i-socialtjaensten-1081119