Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

lördag 26 september 2015

Gammal med lika aktuell

Artikeln är sedan 2009 men den är lika aktuell.
Att inget ändrats.
Att man inte lär sig.
http://www.svd.se/endast-trygga-barn-vagar-beratta-om-vald-och-overgrepp
På Brännpunkt 26/7 uppmärksammar Rädda Barnen att barn nekas psykiatrisk vård och att det ofta rör sig om föräldrar som genom våld själva orsakat barnets vårdbehov. På samma sätt kan en vårdnadshavare, misstänkt eller dömd för vålds- eller sexualbrott, bestämma över barnets fysiska vårdbehov.

Och utsatta barn nekas därmed också vård för sina fysiska skador som orsakats av våld. Därmed sker inte heller den medicinska undersökning som utgör underlag för ett rättsintyg. Barnet berövas därmed ett viktigt bevis som kan styrka brottet.

Det är också helt absurt att den brottsmisstänkte själv kan vara den som lämnar och hämtar barnet vid polisförhör. I praktiken tillåts den misstänkte bestämma över både barn och polisutredning 

Bara trygga barn vågar berätta och måste därför få stöd under rättsprocessen. Barnen försätts annars i en omöjlig situation då de tvingas att leva kvar hos den misstänkte, i den miljö där övergreppen skett, samtidigt som brottsutredning pågår.
Barnen berättar ingenting alls, för lite eller tar tillbaka sina uppgifter. Därmed läggs förundersökningen ned. Vad annat kan åklagare göra?

Att åtal inte väcks handlar alltså inte alltid om brister inom rättsväsendet. Ibland omöjliggörs nämligen polisens förundersökning genom att socialtjänsten inte tar sitt ansvar. Brist på skydds- ingripanden saboterar bevis.
Jag har goda erfarenheter av tvärprofessionellt samarbete där socialtjänsten fattat snabba beslut för att skydda barn från hot, påverkan, bestraffning och nya övergrepp. Men jag har också erfarenhet av förvaltningar som inte alls tillvaratar barns intressen när den misstänkte har hel eller delad vårdnad. Socialtjänsten kan tillfälligt omhänderta barnen (LVU) för polisförhör och läkarundersökning. Men när så inte sker är barnen helt rättslösa och polisen varken kan eller får agera.

Denna brist får allvarliga konsekvenser för det enskilda barnet. En ny lag behövs som stärker barns rättsskydd och åtminstone ger dem en garanterad ”frizon” under polisutredningen.
Ingen skulle komma på tanken att tvinga en våldtagen kvinna att bo hos våldtäktsmannen. Varför ska barn behandlas annorlunda?

MONICA DAHLSTRÖM-LANNES
fd kriminalinspektör 
Konstigt att inget hänt kan man tycka.
Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)