Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

fredag 25 september 2015

Ingen lämplig

Det finns de fall där föräldrar går isär och bråkar så mcyekt om sina barn att ingen är lämplig
 http://www.juristpunkten.se/nyheter/?view_id=114865
Jag ska lämna ett typfall där ett par har ett barn, det kan handla om en separation direkt i och med graviditeten, direkt i och med födseln eller när barnet är mycket litet. I samtliga av dessa fall så har den ena parten bestämt sig för att den inte vill ha med den andre att göra. Oftast ligger det inga direkta grunder bakom detta såsom våld, hot, missbruk eller kriminalitet – utan det är bara ett ställningstagande. Den parten som vill ha bort den andre brukar dock vara kreativ med skäl till varför en andre inte är lämplig som varken partner eller förälder, oftast skäl som inte går att styrka och skapar en ord mot ord situation. Om en sådan ”process” påbörjas under graviditeten så har det då inte varit någon kontakt på nästan ett år och om det därefter inleds en process i domstol efter födseln så tar det ytterligare ett antal månader innan lämpligheten i sig kan prövas av socialtjänsten i och med den utredning som genomförs i merparten av alla sådana mål. Dessutom har mamman per automatik fått ensam vårdnad vid födseln om separationen skett innan dess. Så kommer vi då till den konkreta konflikten där teori och praktik inte går ihop.

Socialtjänsten tittar konkret på parternas samarbete och kommunikation, grundpelaren för gemensam vårdnad. Det finns ingen sådan och har inte funnits på nästan två år, därmed ses konflikten mellan parterna som långvarig och man anser mycket förenklat att det inte är lämpligt med gemensam vårdnad då parternas bristande kontakt framöver kommer att påverka barnet vid utövande av en gemensam vårdnad. Dessutom har den ena parten haft ensam vårdnad i över ett år och tagit väl hand om barnet, vilket gör att det allmänt ses som en bra fortsättning få denne inte är olämplig som vårdnadshavare i sig. Detta i kombination med den andre föräldern som under dessa år försökt att kommunicera, samarbeta och aktivera sig – men som inte släppts in och därmed inte fått visa sin lämplighet. Ofta i kombination med ett förvägrande av umgänge i största möjliga mån.

Vad väger tyngst, bristande upplysningsskyldighet vid ensam vårdnad eller ett barns rätt till en nära och god kontakt med båda sina föräldrar?
Om jag spinner vidare på ovanstående problematik så har vårdnadshavaren en skyldighet vid ensam vårdnad att fortlöpande informera den andre föräldern och hålla den delaktig i barnet. I annat fall kan det anses som vårdnadssabotage som motiverar en ändring i vårdnadsfrågan. Men vad händer då om sådant sker och det egentligen vore bättre för barnet med gemensam vårdnad, men då det anses finnas en varaktig konflikt mellan föräldrarna som motiverar ensam vårdnad. Vad väger tyngst, då båda två är allvarliga risktaganden för barnet i fråga.

I många fall kan dessa frågor lösas tillfälligt genom sidolösningar där den förälder som går miste om vårdnaden får en fullmakt där denne kan aktivera sig genom kontakt med dagis, förskola, skola och sjukvård och på så sätt fungera som en teoretisk vårdnadshavare. Omvänt kan även en vårdnadshavare ge fullmakt till en annan vårdnadshavare, att inom ramen för gemensam vårdnad, ensam fatta beslut om olika frågor för att undvika kontakt och konflikter. Men fullmakter är även det ett risktagande då de kan återtas när som helst och inte kan regleras i domar av domstolen.
För ett decennium sedan hade vi inte den här problematiken då väldigt få, så lite som under 1 procent av alla separationer hamnade i domstolen. Då handlade det uteslutande om verkliga situationer med missbruk, våld, kriminalitet eller olika typer av ohälsa. Men idag när domstolsvägen är vardag och det blir allt fler processer så hamnar dessa luckor i lag och praxis i verkliga problem för de ”smarta” föräldrarna som lärt sig att utnyttja systemet. Ett system som tillkommit för att skydda barnet blir istället vapen för att föräldrarnas egen villig och missgynnande för barnet ifråga.

Självklart är ovanstående exempel väldigt generaliserade för att belysa en poäng, men problemen är verkliga och vi jurister ställs ibland inför denna problematik med föräldrar som skapat en konflikt som inte finns för att på sikt få ensam vårdnad i domstol vid en eventuell process utifrån barnets skyddsaspekt. Det diskuteras nu om ändringar i lagstiftningen för att komma till rätta med olika situationer och undertecknad hoppas verkligen på en tydligare vägledning här då det annars faller i händerna på socialtjänsten och domstolen i varje enskilt fall att väga vad som väger tyngst av två olämpliga lösningar.
Av: Linda Bohlin, Ansvarig Affärsutvecklare och Jur kand på Juristpunkten
 
Sedan har en familj förlorat ett barn i Stockholm.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=103&artikel=6263746
Ett barn i treårsåldern avled under eftermiddagen efter att ha fallit från ett fönster i centrala Stockholm.
Larmet kom 17.06 om att ett barn ramlat från ett fönster på fjärde våningen i ett flerfamiljshus i stadsdelen Norrmalm i Stockholm.
Barnet fördes till Astrid Lindgrens barnsjukhus men dess liv gick inte att rädda.
– Efter undersökning rubriceras det hela som ett olycksfall och det finns ingen misstanke om brott, säger Albin Näverberg, presstalesman vid polisen i Stockholm till P4 Stockholm.
Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)