Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

onsdag 2 september 2015

Hur många är rimligt?

Just nu kommer det ca 600 ensamkommande flyktingbarn varje vecka mot de ca 400 per år som det var planerat /föreberett för. Det gör att man inte klarar av att hitta någonstans att göra av dem.
Det startas HVB hem på löpande band. Om man nu skall sänka kraven på dem samtidigt som IVO inte hinner att granska/godkänna alla HVB hem som startas samtidigt som de skall granska redan befintliga hem vad får det för konsekvenser?
Risken är att det blir barn som hamnar på ställen där de far illa.

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=91&artikel=6244790
när trycket ökar kommer också kritiken från kommunerna. De regler som finns försvårar kommunernas jobb att hitta boende, därför höjs nu röster med krav på förenklingar.Andreas Sturesson har flera förslag som skulle kunna underlätta jobbet.
– Till exempel att inte alla ensamkommande behöver ha placering på HVB-hem. Det borde kunna finnas andra boendeformer för de här ungdomarna som är enklare och mer konstnadseffektiva.
– Det andra är att vi haft krav på oss att varje barn som kommer hit och som har flytt runt halva jordklotet, ska ha eget rum. Så är det inte för alla svenska barn, jag tycker inte det är ett krav som är rimligt.
Om det inte blir en förändring hur kommer det att påverka era möjlighetet?
– Risken finns ju till slut att vi får välja verkligheten och inte kartan.
Och bryta mot reglerna?
– Ja, den risken blir uppenbar.
I somras hade Jönköpings kommun två HVB-hem för ensamkommande flyktingbarn, men hösten kommer att se annorlunda ut.
– Jag brukar beskriva det som så att vi hade ett HVB-hem under våren, vi inrättade ytterligare ett strax innan jag stack på semester. När jag kom hem hade vi fyra och vi behöver väl två till inom sex, sju veckor skulle jag tro, säger Andreas Sturesson.
 
Men jag kan hålla med om att det är konstigt att de måste ha egna rum. Då familjer eller ensamma vuxna kommer tvingas de inte i lägenheter där det kan vara 8 för varandra helt okända i varje rum.  Är det stora familjer försöker man väl hålla dem för sig men i små lägenheter. Har hälsat på en familj med fem barn som bodde i en tvåa. Förstår inte att det är så olika regler som gäller för nästan samma sak. Och jag förstår inte heller hur kortsiktigt man tänker. Vad gör man med dem sedan? De behöver inte bara någonstans att bo utan sedan gå och vänta på beslut i 3, 5, 7, 19 år för sedan utvisas för att man missat ett papper eller en datum? Sedan slår vi oss för bröstet och är så duktiga för att vi tar emot så många. Jag anser inte att det är humant att göra som vi gör, ta emot så många att vi inte klarar av att behandlar dem på ett bra sätt. Är jag rasist då? Nej jag anser inte det.
Och om det blir enklare regler vilka konsekvenser får det? Risken är att barn kommer att fara illa.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar