Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

fredag 11 september 2015

Förvärrar kris

Bristen på familjehem får konsekvenser.  Man sänker åldern på boenden och man efterlyser familjehem över hela landet.
http://www.svt.se/nyheter/#regionalt/helsingborg/akut-brist-pa-familjehem-for-ensamkommande-13-aringar-tvingas-bo-pa-gruppboende?&_suid=1441977558769033858819129004303
Bristen på familjehem för ensamkommande flyktingbarn är akut i hela landet. I Helsingborg i Skåne tvingas kommunen bryta mot sina egna regler och sänka åldern för barn som placeras i gruppboenden, från 16 till 13 år.

En dag i slutet av juli kom 14-åriga Jahangir Bunjadi och 15-åriga Hussein Danish från Afganistan till familjen Saade i Bårslöv. De kom med bara en plastpåse i handen och var trötta och tysta.

– Vi tog emot dem som våra egna barn, säger Said Saade. Vi har lärt dem från början om livet i Sverige.

I början var det inte lätt. Killarna kunde ingen svenska och knappt någon engelska, och familjen visste väldigt lite om dem.

”Tryggheten växte för var dag”

– Den största utmaningen var att vi inte visste vad de här killarna hade gått igenom för trauman, säger Magda Saade. Vi fick vara väldigt försiktiga. Men vi öppnade våra famnar och hjärtan och kunde känna för var dag har tryggheten växte i dem.
 
Samtidigt har det på riksdagens uppdrag  startats en nationell kampanj för att rekrytera familjehem.
https://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Utskottens-dokument/Betankanden/Familjehemsvard_GQ01SoU10/

Samtidigt får jag ärende efter ärenden där man hanterar redan godkända utredda familjehem illa och omplacerar barn som bott länge. Nu då jag fick det tredje denna veckan, vilket i ordningen vet jag inte. (slutade räkna när det var över 80).
En liten flicka på 4 år som placerades direkt från bb skall nu plötsligt KANSKE hem till en missbrukande pappa. Märk väl kanske för det är inte säkert att det lyckas. Man har inte gjort någon utredning om eller hur det skulle fungera, ingen riskanalys utan undersöker just nu vad han behöver för insatser för att man överhuvudet taget skall kunna försöka. Då familjehemmet blir det plötsligt olämpliga och man tar helt enkelt barnet ifrån dem.
Flickan som inte känner till något annat, som ser den familj hon bor i som sin egen. Hämtas efter hot om polisanmälan för kidnappning (vilket är tomma hot, de har ju själva placerat barnet där) av två för henne vilt främmande människor för att placeras i ett jourboenden hos också där vilt främmande människor.
Att man ibland tvingas göra det om det är fara för barnen liv, sexuella övergrepp eller annan grav misskötsel är en sak men att omplacera från godkända utredda väl fungerande familjehem är för mig helt oacceptabelt. Många tror inte att det händer i Sverige.
Hur skall hon kunna lita på någon igen? Den som hon såg som pappa kunde inte försvara henne då hon i panik gråtande skriker frågor som vad de skall göra med henne, vart hon skall och varför han inte hjälper henne.  Han kunde bara se på.
Sedan gör man en orosanmälan på familjen till boende kommunen runt deras egna barnen för att det skall se ut som de hade anledning. Den utredningen är redan nerlagd.
Vad hjälper det med kampanjer för att få nya hem om man behandlar oss på det viset?
Då jag gick en starta eget kurs för många år sedan fick jag lära mig att för varje missnöjd kund måste du få 10 nöjda för att kompensera vad den missnöjda ställer till med. Om man applicerar det på familjehem och jag får 1-3 ärenden i veckan blir det ca 156/år. Man förlorar alltså ca 1560 potentiella familjehem.
Ändå är det inte det värsta. Det värsta är vad man gör med barnen. Och många av familjerna har flera barn. Ett barn som omplaceras har en tendens att fortsätta omplaceras. Varje barn som omplaceras trasas sönder på insidan och slutar lita på vuxenvärlden. Om det inte är skäl nog att agera så tänk på samhällskostnaderna. Varje sådant barn riskerar att kosta samhället 1 milj/år istället för 1 miljon under hela sin uppväxt. Att läget är akut vet alla redan det talas om det i press varje vecka.
Man skapar alltså mer kris genom sitt agerande.
Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)