Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

torsdag 24 september 2015

Fattigdom bland ensamståenden föräldrar

http://www.aftonbladet.se/ledare/ledarkronika/danielswedin/article21450576.ab
Sedan 2005 har fattigdomen nästan fördubblats bland ensamstående föräldrar som har arbete - från 9 till 16 procent.
Många av dem får söka sig till socialkontoren för att klara sig. Upp emot 15 000 personer som i fjol fick socialbidrag har ett arbete, men måste helt enkelt söka bidrag för att klara vardagen för sig och sina barn.
Var sjätte svensk barnfamilj lever på en nivå som ligger under EU:s fattigdomsgräns och personer som står utanför arbetsmarknaden löper i dag fem gånger större risk att leva i fattigdom än innan regeringen Reinfeldt tillträdde 2006.
I går presenterades statsbudgeten för 2016 och medierna pratar om vem som år årets vinnare och vem som är årets förlorare.
Kanske borde vi höja blicken och prata om framtidens vinnare och förlorare.

Fattiga barn blir fattiga vuxna

Vi vet att det barn som växer upp med fattiga föräldrar löper mångdubbelt större risk att bli fattig som vuxen, med alla de sociala risker det innebär: du är sjuk oftare, utsätts för brott oftare och dör tidigare.
Ska vi ha det så?
Ja, våra politiker måste väl tycka det. Hur kan man försvara principen med att miljardstora skattesänkningar för folk med jobb betalats genom försämringar i föräldra-, sjuk- och arbetslöshetsförsäkringarna?
Men i den budgetproposition Magdalena Andersson lämnade till riksdagen antyder något annat.
Grundnivån i föräldrapenningen höjs till 250 kronor per dag, vilket är bra för de föräldrar som inte etablerat sig på arbetsmarknaden och därmed saknar inkomstgrundad föräldrapenning. Man avsätter 120 miljoner så att alla barn och unga som behöver det ska kunna få glasögon gratis.

Satsning på kultur

Man gör satsningar på musik- och kulturskolan och på landets idrottsföreningar. Dessutom höjer man barndelen i försörjningsstödets risknorm och satsar 200 miljoner så att barn under sommarloven avgiftsfritt ska kunna delta i olika fritidsaktiviteter. Sedan tidigare har man höjt underhållsstödet för ensamstående föräldrar.
Det är inte politik som i grunden förändrar tillvaron för landets fattiga barn, men det är en politik som åtminstone syftar till att göra det här landet till en lite anständigare plats.

 
Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)