Barn med egna asylskäl

En underbar kvinna, en folkpartist (jo jag har träffat henne) skriver ett debattinlägg i Expressen och jag kan bara hålla med. Svensk lag måste väga tyngre.
Svensk lag säger nämligen att ett tydligt barnperspektiv skall råda i alla ärenden gällande barn.
Ändå utvisas barn som bott här länge.
Ändå utvisas barn trots att de varit placerade länge.
Ändå utvisas barn till sammanhang där de bevisligen inte har någon framtid vilket press lyft då de besökt familjer med barn som tidigare bott här i Sverige.
De vittnar om barn som inte går i skolan, som inte kan vara ute och leka, som inte passar in eftersom de inte längre kan språket.

http://www.expressen.se/debatt/dags-att-lyssna-pa-barnens-egna-asylskal/  (Inlägget är längre än vad jag kopierat)

Barnperspektivet i utlänningslagen behöver stärkas. ”Barnets bästa” ska inte vara vägledande, det ska vara den främsta principen.
Att bli svensk medborgare för den som är född i Sverige måste bli mer självklart, skriver Christina Örnebjär, riksdagsledamot (FP).

En familj från min egen hemkommun ska utvisas till Libanon efter nio år i Sverige.
Sexåriga dottern Marisol känner inte till något annat än att hon skulle vara lika svensk som sina klasskamrater. I Expressen läser jag om Sara och hennes familj som utvisas till Palestina arton dagar innan preskriptionstiden går ut för en ny prövning. Under utvisningen splittras familjen då pappan inte har något pass.
Ensar utvisas till Kosovo efter att ha levt hela sitt liv i Sverige. Tre exempel och det finns så många fler. Hur kan detta vara förenligt med Barnkonventionen?
Svaret är att det inte är det.

Så många som över hälften av alla utvisningsfall visade sig vid en kartläggning ha barnspecifika skäl men i stället för att ta hänsyn till det gjordes bedömningarna utifrån föräldrarnas berättelser och den generella situationen i landet de flytt från.
Nu kommer snart en ny kartläggning och den visar inte på någon bättring, snarare tvärtom.
Allt för liten vikt läggs vid barnens egna nätverk i Sverige som förskola och skola. Den långa processen gör att många barn hinner rota sig, särskilt de som kommit som mycket små eller som fötts i Sverige. Till det tas ingen eller mycket liten hänsyn, trots lagändringen som kom förra året.

”Barnets bästa” ska enligt lag vara vägledande när beslut fattas i ett ärende som gäller barn. Trots det saknas ofta bedömningar om barnets egna skyddsbehov när domen kommer från Migrationsverket eller Migrationsdomstolen.
Barn kan ha egna asylskäl, skilda från föräldrarnas och till exempel riskera att bli barnsoldater, bortgifta, könsstympas, kidnappas eller helt enkelt bli utsatta för diskriminering som att inte få gå i skolan på grund av sitt kön.
Först när barnens röst verkligen räknas kan vi börja tala om barnperspektiv, eller ännu hellre, barns perspektiv. Då kan det aldrig vara rätt att utvisa en sexåring som levt hela sitt liv i Sverige. Då kan det aldrig vara rätt att splittra en familj.

Det räcker dock inte med att göra Barnkonventionen till svensk lag, den måste inkorporeras med befintliga lagar, samverka med de vi redan har för att alltid kunna vara en del av beslutet. Det gäller inte bara när det gäller asylärenden.
Jag vill att Barnperspektivet i utlänningslagen stärks. "Barnets bästa” ska inte vara vägledande, det ska vara den främsta principen. Asylärenden där barn finns med ska inte få ta så lång tid att utreda, barn rotar sig. Att det dessutom är så mycket viktigare var dina föräldrar kommer ifrån än var du själv är född och uppväxt är märkligt.

Att bli svensk medborgare för den som är född i Sverige måste bli både enklare och mer självklart. Problemet är man inte tar hänsyn till var barn har blivit planterade utan i stället ser till var föräldrarna har sina rötter. Därför är det också så viktigt att Barnkonventionen blir lag och att den samverkar med befintliga lagar.

Christina Örnebjär, riksdagsledamot Folkpartiet, ansvarig för barn- och ungdomsfrågor
 

Håller med skribenten Christina som vill att man skall börja titta på barnens egna asyl skäl