Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

onsdag 9 september 2015

Rekordstort intresse

Det verkar som all rapportering om flyktingar har fått upp ögonen på folk. Intresset för att bli familjehem är rekordstort.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=6250826
Telefonen ringer oavbrutet på familjehemsenheten i Göteborg och mejlkorgen är nästan full med frågor från människor som vill bli familjehem och ge ett barn på flykt en trygg plats.
På bara fyra dagar har familjehemsenheten fått över 130 mejl mot normalt mellan fyra och åtta mejl per dag. Telefonsamtalen har de inte hunnit räkna.
Situationen ser liknande ut på fler ställen i landet. I Stockholm beskriver säger man att alla enheter är totalt nedringda, och även i Malmö hör fler intresserade av sig.
När Alingsås kommun gick ut och vädjade efter fler familjehem var gensvaret större än man kunnat önska.

Nu återstår utmaningen att ta hand om alla frivilliga som hör av sig. Mer personal behövs både till utbildningar av nya familjehem och för att svara på alla frågor. Och behovet är stort.
I somras fanns 960 familjehem i Göteborg och en prognos säger att till slutet på nästa år kommer ytterligare 600 behövas.
– Nu krävs det att vi fortsätter att jobba och tar hand om alla intresserade människor så vi får ett bra resultat, säger Eva Kollberg på Göteborg Stad.

Vad betyder det att så många hör av sig?
– Det betyder att barnen som kommer hit ensamma att de kommer få en familj, att de får ett hem och komma till och det är väl det finaste vi kan ge, avslutar hon.
 
Sedan ett familjehem som började nu i år. Hon har flyktingbarn och de talar via översättnings program på datorn.
Intresset för att hjälpa de flyktingar som kommer till Sverige har ökat den senaste tiden. I Linköping finns idag 37 ensamkommande flyktingbarn i jourhem i väntan på ett permanent familjehem. En av dem som öppnat upp sitt hem är Anna Adolfsson i Österstad.
 
Ett längre reportage på
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=160&artikel=6250896

En del blir faddrar
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=95&artikel=6250532
Engagemanget och viljan att hjälpa till har väckts hos många människor. Ett område där detta nu märks är i Borås Stads fadderverksamhet för nyanlända.
Vanligtvis får man in en intresseanmälan i veckan av någon som är intresserad av att om att bli fadder för en nyanländ person. När P4 Sjuhärad träffar fadderprojektet har man, sedan i torsdags, fått in 35 intresseanmälningar och de fortsätter att strömma in.
Josefine Nyman och hennes familj väntar nu på att få bli faddrar. Det enda som kvarstår är att familjen ska matchas ihop med en annan familj, så att man kan få ett bra utbyte av varandra.
– Dels blir det berikande och utvecklande för mig och familjen. Sedan känns det viktigt att kunna vara med och bidra, att vara en vägvisare in i det svenska samhället för nyanlända, säger hon.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar