Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

lördag 26 september 2015

Det jag var rädd för

Jag har redan lyft min rädsla inför strömmen av flyktingbarn.
Jag hör erfarna familjehem som möter nya problem. Barn som inte förstår varför man skall ha hjälm då man åkt gummibåt över medelhavet eller varför man skall vara rädd om saker då man inte äger en pinal. Varför man skall diska eller städa då man inte haft en fast bostad på kanske ett år.
Barn med en annan bakgrund som inte är vana vid vår kvinno syn som inte är vana att vi kvinnor ofta är de som "bestämmer" i alla fall i det dagliga hemma.

Sedan kommer nästa problem. Man placerar barn innan man hunnit skriva kontrakt eller alla familjer som nu öppnar sina hem för ensamkommande flyktingbarn. När det blir så många på en gång att de inte hinner utbilda. När man inte vet vad man tar emot eftersom man tar emot barn som gått igenom saker som inga barn skall behöva göra. Med en annan kultur, religion och bakgrund.
http://www.svt.se/nyheter/regionalt/skane/slangdes-ut-for-att-familjen-ville-ha-mer-betalt
Mottagandet av ensamkommande flyktingbarn har blivit business. Privatpersoner drar nu nytta av den stora bristen på familjehem, och försöker tjäna pengar på den. Ekonomisk vinst går före viljan att hjälpa de unga.

16-åriga Yosef Mohseni kom från Afghanistan till ett familjehem i Sösdala utanför Hässleholm. Vi träffar honom hemma i köket där mamma Anette Wallsten hjälper till med läxan.

– Det ger så väldigt mycket, att kunna hjälpa dem ut i samhället och se dem växa upp och kan ta hand om sig själva, säger hon.

Just så är det tänkt att det ska fungera med familjehem, och så är det i de allra flesta fall. Familjen tar hand om den unga som sitt eget barn med läxläsning, måltider och annat stöd. Mot arvode och ersättning för endel omkostnader.

Men det funkar inte alltid så bra. Yousefs gode man är ansvarig för sju ensamkommande barn till. En kille hamnade i en familj där inte omsorgen kom först, utan pengar.

– Han sparkades ut ur hemmet eftersom man tyckte att det var dåligt betalt. De sa till honom att du får välja mellan frukost, lunch och middag för vi har bara fått 65 kronor per dag till mat för dig. Men det var inte relevant alls, det är klart att man får mycket mer pengar än så, berättar gode mannen Bo Sigeback.

Madeleine Moberg betonar att den övervägande majoriteten inte i första hand frågar om pengar, utan att de allra flesta är intresserade av att bli familjehem för att hjälpa. Hon menar att de andra smutsar ner för alla som verkligen vill ta hand om barnen av rätt orsak.

– Då är det en handel med barn snarare än för barnets bästa.

Killen i Hässleholm gick det till sist bra för, han omplacerades från sitt gamla familjehem.

– Det var uppenbart att vi som placerade honom blev förda bakom ljuset. Det tycker jag är förjäkligt. Då måste jag som god man reagera, säger Bo Sigeback.
 
Inslaget är längre.
Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)