Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

torsdag 10 september 2015

Dåliga exempel

Även om det nu varit en del positiva inslag runt familjehem så kommer de här nu igen. De dåliga exemplen.
Härom dagen
barn som kommer till påhittad släkt som utnyttjar dem för pengar. De blir familjehem utan utredningar
http://www.svt.se/nyheter/regionalt/vast/har-ar-barnens-egna-berattelser
Pojke, 16 år: Anlände till Sverige med med en lapp med en adress till en "farbror". Efter en tid bedömde socialtjänsten adressen som olämplig och omplacerade pojken till ett annat familjehem. I samband med det berättade pojken att han inte fått något stöd alls hemma hos mannen och att han inte alls var släkt med honom. När pojken flyttade ska mannen ha sagt: "Bra att du försvinner, jag har ett annat barn på ingång".
Tre flickor i åldern 15 - 17: Anvisades av Migrationsverket till en adress där de själva hade uppgett att det fanns släktingar. Familjen godkändes av socialtjänsten i den aktuella stadsdelen. Några månader senare bad flickorna själva att få omplaceras då de var mycket ledsna och inte hade det bra på adressen. De ville inte berätta vad det var som hade hänt utan ville bara säga att "de inte trivdes". Flickornas gode man är bekymrad och säger sig ha känslan av att allvarligare saker kan ha hänt.
Flicka, 15 år: Kom av okänd anledning till en medelålders kvinna som inte kunde någon svenska. Kvinnan var sjuklig och krävde att flickan skulle sköta om henne och hushållet. Kvinnan begärde ersättningar från socialtjänsten för kläder, aktiviteter och prylar men inget kom flickan till del. Hon fick ingen hjälp med att sköta skolarbete eller att integreras i samhället. Flickan omplacerades till en annan adress där det redan fanns tre andra ensamkommande barn. Flickan vantrivdes även där och omplacerades till slut till ett HBV-hem.
Flicka, 15 år: Kom av okänd anledning till en medelålders kvinna som inte kunde någon svenska. Kvinnan var sjuklig och krävde att flickan skulle sköta om henne och hushållet. Kvinnan begärde ersättningar från socialtjänsten för kläder, aktiviteter och prylar men inget kom flickan till del. Hon fick ingen hjälp med att sköta skolarbete eller att integreras i samhället. Flickan omplacerades till en annan adress där det redan fanns tre andra ensamkommande barn. Flickan vantrivdes även där och omplacerades till slut till ett HBV-hem. 
Flicka 15 år: Bodde i ett familjehem där hon inte fick någon som helst omvårdnad. Mådde både psykiskt och fysiskt dåligt och skolpersonal tvingades ta henne till akuten där det konstaterades att hon var kraftigt undernärd. Hon berättade att hon inte fick träffa kompisar då hon tvingades sköta hushållet och passa familjens småbarn. Flickan omplacerades till en annan familj där det av olika skäl heller inte fungerade.Foto: SVT 
Jag vill ändå understryka att det inte är "våra vanliga" utredda, godkända familjehem utan familjehem som utretts efter påståenden om att de skulle vara släkt.  
I går kväll var det dags igen. På nyheterna handlade det om bröderna som flyttat runt ett 40-tal gånger.
http://www.tv4.se/nyheterna/klipp/min-uppv%C3%A4xt-var-ett-rent-helvete-3201239
Bröderna har under sina ungdomsår slussats runt på ett 40-tal olika familjehem och institutioner. Nu är de vuxna och vill att dom genom att berätta sin historia ska få andra barn att få ett bättre omhändertagande.
Att flyttas runt på det viset gagnar ingen. Men trots att man vet det så händer det gång på gång. Och har de väl börjat flyttas så tenderar det att fortsätta.
Mest frustrerad blir jag då det är soc som orsakar flyttarna.

Igår var det dags igen. Jag ett medelande: Ring vi behöver hjälp. Det var ett familjehem som haft en flicka sedan bb. Hon är nu fyra och pappan som haft sporadiska umgängen vill nu ha hem flicka.
Soc vill göra ett försök så de skall utreda om det kan gå med stöd och utreda vilket stöd. Pappan är missbrukare. Flickan har hela sin anknytning hos familjehemmet.
När de slår bakut hotar man att hämta flickan med polis och placera henne i ett jourhem medan man utreder om deras plan är möjlig. Man vet attslå inte ens om det går att genomföra.
Vi har kontaktat press som ringt kommunen men då ljuger man ihop att man haft ögon på familjen länge och att man utreder om de skall få ha kvar sina egna.
Enligt lag måste man informera någon om de är under utredning. Ingen har informerat om något och det finns inga anmälningar eller annat så det är lögn bara för att få press att backa.

Om nu pappan har ändrat livstil så måste man ju först utreda vilka konsekvenser det skulle få med en hemflytt. Man måste göra en riskanalys över vad riskerna är med en hemflytt och vilka konsekvenser det skulle få.
Hennes anknytning skall man utgå ifrån och ta hänsyn till. Men man flyttar inte ett barn efter så lång tid och särskilt inte om man inte ens vet om det går att genomföra det man planerar.
Är det så att pappan faktiskt ändrat livsstil och är skötsam kan man ha ökat umgänge, övernattningar och annat utan att rycka upp flickan igen. Eftersom hon kom så liten är det ju fosterfamiljen hon ser som sin. Så i hennes ögon är det hennes familj man tar henne ifrån och sedan påstår man att det är för hennes bästa.
Ibland undrar jag om personerna som jobbar och tar sådana beslut inte vet något alls om anknytning eller vad en sådan behandling av barn innebär och medför för barnet som de påstår sig satta i centrum.
Måtte de ta sitt förnuft till fånga och låta henne stanna.
Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)