Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

måndag 4 maj 2015

Vad är ditt barn värt?

Att det kan vara problematiskt att vara tonårsförälder är nog inget nytt men ibland undrar jag om det inte är mer föräldrarna som har problem. Man kan uindra vad deras barn är värda, för dem...
Här är det en polis som lyfter just det.
http://touch.metro.se/metro-debatt/foraldrar-orkar-inte-hamta-sina-fulla-ungdomar/EVHodC!AoAauJXiFIIHU/
Jag saknar mina första fyra år i Sverige när det gäller valborgsmässafton. Jag saknar det för att de sista tio åren har jag varit polis. Som polis, och dessutom chef för polisens ungdomsgrupp, är valborgsmässafton för mig nu ett minne av fylleri, misshandel, hot, rån och oansvariga föräldrar. 
Så klart menar jag inte att alla föräldrar till fulla ungdomar är oansvariga. Det är väldigt svårt för någon att förlora sin titel som ansvarsfull förälder hos mig. Jag vet ju hur svårt det är att vara mamma eller pappa till en tonåring. Ett exempel på en oansvarig förälder för mig är någon som ställer motfrågor när jag ringer för att berätta att deras son eller dotter är full.
 
”Jag måste köra sex mil, hur full är han?” har jag hört.
Som om det finns en hemlig ekvation kopplat till berusningsnivå och antal mil att köra för att räkna ut om det är värt att hämta hem en full ungdom?  
Det finns en lättare ekvation som polisen har kommit på: Ditt barn är påverkad av alkohol + polisen ringer = du gör allt du kan för att se till att ditt barn kommer hem. Om du inte kan komma ihåg detta så förlorar du din titel som ansvarsfull förälder. 
I en uppdatering för ett tag sedan skrev jag att jag läste någonstans om att det kostar 1,2 miljoner kronor att uppfostra ett barn fram till sin 19-årsdag. Det betyder att Kalle som är 16 år är värd 1 010 400 kronor för någon. Ida som är 15 år är värd 946 800 kronor för någon och Tommy, som är 14 år, är värd 883 200 för någon.  
Tur att vi inte begär tio procent i hittlön för fulla ungdomar.

Det finns en anledning till att de flesta polisområden har extra bemanning på valborgsmässafton. Vi är inte flera poliser för att vi ska ta hand om jätteglada, skötsamma ungdomar som åker hem efter att brasan slocknat. Hot, våld, rån och utpressning är anledningen till att vi är flera på valborgsmässafton. Ofta är fulla ungdomar inblandade, antingen som offer eller gärningsmän. Polisen vill att ungdomar ska ha en trevlig, rolig och framför allt säker valborgsmässafton. Därför ber jag föräldrarna att räkna ut hur mycket era barn är värda innan.

Om polisen ringer på kvällen kan de då snabbare räkna ut om det är värt att komma för att ta hand om dem.

Scott Goodwin,
Polis
Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)