Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

tisdag 19 maj 2015

Täpp luckan i lagen

En debattör lyfter det faktum att barn inte kan föra sin egen talan. Om de är för små, inte har någon vårdnadshavare eller om det är mot vårdnadshavaren som borde föra deras talan så är de rättslösa.
http://www.aftonbladet.se/debatt/article20786413.ab
Den 14 maj 2009 hände något ovanligt: högsta domstolen i migrationsärenden (Migrationsöverdomstolen) bad lagstiftaren om hjälp. Domstolen hade upptäckt ett hål i svensk lagstiftning: Det saknades regler för att kunna pröva barns ansökningar om att få återförenas med släktingar. Barn har enligt svensk rätt inte någon möjlighet att själva sätta i gång en process. Det innebär att en ställföreträdare, alltså barnets föräldrar eller en annan särskilt utsedd person, måste bekräfta barnets ansökan för att den ska kunna prövas.

Om ingen vuxen kan visa att den har rätt att representera barnet prövas inte barnets ansökan.
I dag har det gått sex år sedan Migrationsöverdomstolen bad lagstiftaren om hjälp, men hjälpen har ännu inte kommit. Barn hindras fortfarande från att få återförenas med sina familjer
 
Men inte heller det motsatta hävdar jag. Tänker på ex Hadille
Ett exempel är de två systrar, 16 och 18 år gamla som efter att ha förlorat sina föräldrar blev omhändertagna av sin farbror. Efter att ha tvingats fly Somalia beviljades farbrodern permanent uppehållstillstånd i Sverige. Flickorna ansökte om att få återförenas med honom. Den äldre systern beviljades uppehållstillstånd. Den yngre flickan fick däremot inte sin ansökan prövad. Eftersom hon var omyndig och farbrodern och hans fru inte kunde visa att de hade rätt att bekräfta hennes ansökan avvisades ansökan utan att prövas i sak – och de två systrarna skiljdes åt. Den äldre fick uppehållstillstånd, den yngre fick det inte.
Regeringen har tydliggjort att barns rättigheter är ett prioriterat område. Barnkonventionen ska göras till svensk lag. Det är bra. Men ytterligare åtgärder måste till för att barns rättigheter ska betyda något i praktiken. Att göra barnkonventionen till lag är ingen universallösning och kommer inte att lösa barns möjligheter att få sina ansökningar om återförening prövade. För att komma till rätta med detta problem krävs specifik lagstiftning.
 
Har alltid sagt och fortsätter att hävda att om man skall ha ett barnperspektiv skall man utgå ifrån det barnen och det de ser som sitt. Har ett barn landat i en annan familj skall det inte flyttas, har det landat i Sverige skall det inte utvisas, om man hittar föräldrar skall de om de har anknytning ha rätt att återförenas med dem och om det är för barnets bästa här i Sverige. Barn skall inte tvingas till umgängen med föräldrar som förgripit sig på dem eller som misshandlat dem, de skall heller inte tvingas hem till sådana föräldrar. Men barn vars föräldrar inte gjort fel skall inte hindras ifrån att få hem sina barn. Har det gått för lång tid för att flytta hem dem skall de ändå tillåtas vara en viktig del i deras liv.  Man kan hantera dem precis som barn vid skilsmässor. Delad vårdnad umgänge vid helger och lov.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar