Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

tisdag 12 maj 2015

Får inte vara pappa åt sina egna barn

Galna världen känns det som det är ibland
Här är det ett par barn som kom till Sverige som flyktingar.  Sedan kom pappan men eftersom han inte har uppehållstillstånd blev den kvinnliga släkting som barnen kom med förordnad vårdnadshavare.
När han sedan fått uppehållstillstånd så får han inte tillbaka vårdnaden. Men samtidigt tar man ifrån kvinnan som haft vårdnaden den så nu står barnen utan vårdnadshavare.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=95&artikel=6159059
I slutet av april kom domen där Tingsrätten avslår kvinnan som vårdnadshavare då Abdiqani Mahamud bor i närheten. Processen är alltså tillbaka från början. Hela processen har tagit drygt 1,5 år och barnen står fortfarande utan vårdnadshavare.
-- Jag förstår inte varför jag inte får vara pappa. De har inte gett mig någon motivering. Det är jobbigt när föräldrar och barn är separerade, säger Abdiqani Mahamud.
Abdiqani Mahamud har nu anmält ärendet till justitieombudsmannen, som en sista utväg. Beslut väntas komma först i höst.
 
Sedan hittade jag en artikel runt att man sätter in föräldra stöd för till de som har intellektuellt handikappade barn.
Vet via våra samarbetsorganisationer att dessa föräldrar ofta togger om hjälp gång på gång och då de till sist inte orkar tar man istället barnen ifrån dem.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=95&artikel=6162242
Föräldrautbildningsprogrammet Rebecca gått igenom tillsammans med en familjebehandlare har hjälpt henne att bättre förstå sin sons signaler och att kommunicera bättre med honom, berättar hon.

Programmet det handlar om heter Parenting Young Children (PYC) och är hämtat till Sverige från Australien av Mikaela Starke, docent vid Institutionen för socialt arbete vid Göteborgs universitet.

Hon hade sett att det inte fanns något föräldrautbildningsprogram i Sverige riktat till föräldrar med intellektuella funktionshinder.
– Det här programmet är utvecklat för den målgruppen. De behöver något mer än bara prat kring sitt föräldraskap.

Behovet av stöd till den målgrupp det handlar om är stort. Idag omhändertas omkring 30 procent av alla barn till föräldrar med intellektuella funktionshinder, berättar Mikaela Starke.
– Det är en väldgit hög siffra.  
Föräldrautbildningsprogrammet har nu testats i ett antal kommuner sedan 2010 och hittills visar forskningen kring det på många positiva effekter, berättar Mikaela Starke.
– Alla föräldrar som gått igenom utbildningen är positiva och familjebehandlarna vittnar om samarbetet med föräldrarna fungerar bättre i det här programmet än vad det gjort tidigare.

I Rebeccas fall så har föräldrautbildningen gjort stor skillnad. Idag har socialtjänsten inte längre någon oro för hennes son, och hon känner sig själv mycket tryggare i sin mammaroll.
– Det är sån skillnad och jag är oerhört tacksam över att ha fått den här hjälpen, säger Rebecca 
 
Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)