Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

fredag 8 maj 2015

Själviska föräldrar


http://vlt.se/asikt/insandare/1.2923862-de-sjalviska-foraldrarna
Jag undrar varför dagens föräldrar inte vill ta hand om sina barn? Man lämnar in dem på förskolan när de är sjuka med en alvedon i kroppen. Man lämnar dem tidigt på morgonen fast man börjar jobba på förmiddagen eller är ledig. Man låter den ene föräldern vara hemma och sova för att den jobbat kväll.
Har man syskon på samma förskola får den ene komma och den andra ha en mamma- eller pappadag, Samma om syskonet är sjukt – in med den ena och behåll den andra hemma.

Förskolan är till för arbetande föräldrar. Den är inte en barnvakt! Många barn befinner sig fler timmar på förskolan än vad de behöver. Vi vuxna skulle aldrig gå med på samma villkor som barnen.

Föräldrar tror att barnen har roligt på förskolan, roligare än att få umgås med sina föräldrar. Jo kanske, men inte mer än vad de behöver, Tycker många föräldrar sätter sig själva i första rummet. När får barnen ha egen kvalitetstid med sin mamma och pappa?
Idag hinner inte ens föräldrarna vara föräldralediga, Man har kommit på att man kan studera när barnet är några månader gammal. Man skaffar någon som tar hand om den lille under några timmar och det stora syskonet befinner sig åtta, nio timmar på förskolan medans mamma och pappa studerar.

Nej, reglerna behöver bli mer tydliga och utgå från barnen, Barn är inte något man ska försumma, de behöver en god anknytning med sina föräldrar när de är små.
Skäms på er som lurar systemet, ni lurar bara era barn. Ni vet alltid era rättigheter men era skyldigheter glömmer ni! Barnen behöver er, och inte ett gäng pedagoger och 15-20 barn kring sig upp till 11 timmar om dagen.
Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)