Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

fredag 29 maj 2015

Ännu ett bevis på fel perspektiv

En artikel som lyfter treåringen men ur mammans perspektiv.
http://mobil.dn.se/nyheter/sverige/mamman-har-vardnaden-om-dottern-anda-jagas-hon/
Polisen i Skåne jagar en mamma som har gått under jorden med sin treåriga dotter. Mamman har vårdnaden om dottern och anses fungera bra som mor, men jagas ändå på uppdrag av socialtjänsten. Från sitt gömställe meddelar mamman att hon och dottern mår bra.
Polisen i Skåne jagar en mamma som har gått under jorden med sin treåriga dotter. Mamman har vårdnaden om dottern och anses fungera bra som mor, men jagas ändå på uppdrag av socialtjänsten. Från sitt gömställe meddelar mamman att hon och dottern mår bra.
– Vi leker och har kul, berättar mamman för DN i telefon från sitt gömställe.
I bakgrunden hörs dottern. Vi får ta del av bilder som visar hur de umgås och är ute och leker i naturen
 
Mamman säger att flickan mår bra. Och det räcker som bevis. Journalisten har inte träffat och inte sett och inte talat med. Han hör barn i bakgrunden. Barn som har roligt. Han vet inte ens om just den flickan är där. Han vet inte om hon gråter annars. Om hon inte sover. Det faktum att flickan var livrädd för mamman. Att hon dömts för misskötsel av henne har tydligen gått bort bara för att hon säger.

Mamman försvarar sig
http://www.dn.se/nyheter/sverige/maria-jag-vill-ha-hem-min-flicka/
Bakgrunden är att flickan blev slagen och skadad av fadern när hon var nyfödd. Han dömdes till fängelse i två och ett halvt år. Men även Maria dömdes. Domstolen ansåg att hon inte hade ingripit mot misshandeln.
– Jag var rädd att han skulle skada flickan ännu mer, säger Maria.
Nu har hon brutit med maken. Hon lever på hemlig ort och domstolen anser att det inte finns någon risk för att hon skulle vanvårda flickan.
 
Pappan bröt benen på henne och hon ingrep inte för att hon var rädd att han skulle skada flickan ännu mera. Det pågick under ett längre tag men hon tog inte flickan och flydde därifrån.  Och trotts att hon var så skadad att hon var apatisk då de fick tag i henne hade mamman inte gjort något alls för att skydda henne. Hon hade som sagt heller inte tagit henne til läkare.
Hon "sätter ju" flickan främst.
http://www.dn.se/nyheter/sverige/maria-jag-vill-ha-hem-min-flicka/
– Jag vill ha tid med min flicka så fort som möjligt, att vi ska äta och sova tillsammans. Om min dotter vill fortsätta att ha kontakt med familjehemmet så ska hon få det, säger Maria
 
Och om hon vill flytta tillbaka? Får hon det också?

Jag blir förvånad över att en så stor tidning som DN tillåter att man så fullständigt missar barnperspektivet.
Jag blir förvånad över att man missar att lagen säger att barn skall slippa slitas upp och därför tillkom treårs regeln att barn skall vårdnadsöverflyttas efter tre år och det skall ske bara för att trygga barn ifrån sammanbrott och det kan ske även om ursrungs orsakerna har upphört att gälla. För barnets skull.

Det enda viktiga för DN verkar vara att mamman nu har fått tillbaka sitt barn.
Sedan att hon tagit det, bott hennes vilja trots att hon misskött det, trots att barnet är rädd för henne.  Man utgår helt kallt ifrån att barnet vill detsamma som sin mamma.
Det visa bara på en sak: nämligen ett vuxenperspektiv. Vem har frågat flickan? Ingen på DN iallafall. 
Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)