Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

fredag 8 maj 2015

Ett familjehem

Hittade en bra artikel om familjehem  De artiklar som finns lyfter oftast när det går snett och som jag tjatat om så lyckas vi ändå i 90 % av ärendena
http://nwt.se/karlskoga-degerfors/2015/05/07/samuel-flyttade-till-en-ny-familj?refresh=true
Samuel var knappt tre år gammal när han fick flytta till ett familjehem. Per och Johanna Gennel och deras barn Marielle och Noel tog emot honom med öppna armar och gav honom kärlek och trygghet. 
Att relationen med den biologiska familjen fungerar tycker de är viktigt. Familjen har kontinuerlig kontakt med Samuels biologiska föräldrar, likaså med hans syskon som bor i andra familjehem, och med socialtjänsten. Varje halvår görs också en uppföljning av barnets utveckling och de biologiska föräldrarnas situation.
Per och Johanna tycker att de som funderar på att bli familjehem ska ta steget. Efter att de tagit emot Samuel har flera av deras vänner också visat stort intresse.
– Det är bara att bestämma sig. Går man och väntar på att allt ska klaffa med hem, arbete och så vidare så kommer det aldrig att bli av, säger Per.

Johanna och Per berättar att de har haft ett mycket gott stöd från socialtjänsten med bland annat handledning, samtalsgrupper och aktivitetsdagar. Barnet behöver en familj och ett tryggt sammanhang att ingå i och det är inte familjehemmets uppgift att stå för eventuell vård och behandling men att främja det genom samarbete, förklarar de.

– Det är tid, engagemang och kärlek som vi ska ge. Kärleken är det viktigaste för barnets utveckling och återhämtning. Det är också viktigt att man har tålamod och kan se bakom ett problematiskt beteende. Stöd och vård får barnet från andra instanser, säger Johanna.

Att ta emot och hjälpa ett annat barn har också varit lärorikt för parets biologiska barn. Framför allt har de fått en ökad kunskap om att och hur man kan hjälpa andra människor.
– Jag tror att vi också har en större förståelse för varför andra agerar på ett visst sätt, man är inte lika dömande. Och när vi blir äldre kanske vi själva blir familjehem, säger Marielle.
– Det har varit väldigt lärorikt för barnen, de får en större ödmjukhet och anpassningsförmåga och vet att man kan hjälpa andra som inte har det så bra, säger Per
Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)