Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

lördag 9 maj 2015

Har ingen plan

Ja vad säger man?

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=95&artikel=6160509
Socialtjänsten hade fått signaler om att barnet for illa och såg till att denne istället skulle placeras hos en kamrat, man tog kontakt med kompisens föräldrar men inte föräldrarna till barnet som placerades.
När denne inte kom hem på kvällen blev de oroliga ringde läraren och letade efter barnet. Först nästa dag framkom det att barnet var hos kompisen och att det var socialtjänsten som placerat denne där.
Nu får socialnämnden kritik från inspektionen för vård och omsorg.
 
Samtidigt kommer det fram att få kommuner inte har någon plan för hur man skall se till att följa lagen då barnkonventionen blir lag.
http://www.dn.se/debatt/kommuner-saknar-plan-nar-barnkonventionen-blir-lag/
En ny undersökning bland landets kommuner som presenteras i dag stärker den här bilden. Vår undersökning visar också att kommunerna är dåligt rustade för att förverkliga barns rättigheter. Varannan kommun saknar i dag en plan för att implementera barnkonventionen. Bara en av tjugo kommuner uppger att de alltid inhämtar barns åsikter inför beslut som rör barn i kommunen. Hela 43 procent av kommunerna uppger att de sällan tillfrågar barnen.

Många kommuner anger i undersökningen att de arbetar med inflytande genom särskilda ungdomsråd. Det kan i många fall vara lovvärda initiativ, men vi menar att kommunen måste ha en strategi för hur barnkonventionen ska implementeras i alla delar av kommunens arbete. Att samla ett fåtal ungdomar i en grupp som ska tycka till om kommunens arbete duger inte. Rätten att bli hörd gäller enligt barnkonventionen alla barn. Detta ställer höga krav på vuxna att anpassa sina arbetssätt. Det krävs för att ta in åsikter från exempelvis små barn, barn med funktionsnedsättningar och andra som saknar språk eller verktyg för att till exempel lämna medborgarförslag eller navigera i den kommunala beslutsordningen.
Vi, de 45 organisationer som utgör Nätverket för barnkonventionen, har under de senast åren tagit del av och sammanställt vittnesmål från hundratals barn i Sverige i en rapport till FN:s barnrättskommitté. Rapporten visar att barn med vitt skilda erfarenheter ofta har en sak gemensamt – känslan av att ens röst inte har någon betydelse. Det kan gälla till exempel problem vid familjekonflikter, familjehems­placeringar, utvisningar eller när de behöver stöd med anledning av funktionsnedsättningar. I många fall är barnet inte ens tillfrågat. Dessa brister har också lett till att FN:s barnrätts­kommitté vid upprepade tillfällen har kritiserat Sverige.

 
Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)