Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

lördag 30 maj 2015

Så bra och rätt skrivet

Ledar skribenten på GP har skrivit ytterligare en krönika. Denna gång utifrån tre-årignen som kidnappats.
http://m.gp.se/nyheter/ledare/ledarkronika/1.2728967-malin-lernfelt-barn-ar-inga-agodelar
Låt oss tala klarspråk en gång för alla. Barn i Sverige har inga rättigheter när de råkar ut för det värsta som kan drabba en liten skyddslös individ, att de biologiska föräldrarna sviker. Det spelar i princip ingen roll hur illa en mamma eller pappa gör sitt barn, så länge man delar samma blod har barnet ingen möjlighet att undkomma. Trots att myndigheterna enligt i princip alla lagar, regler och bestämmelser är skyldiga att utgå ifrån barnperspektivet och ta hänsyn till barnets behov vid beslut som rör minderåriga, är det ständigt den vuxnes vilja som hamnar i centrum. Av någon anledning väljer såväl socialtjänstemän som politiker och rättsinstanser allt för ofta att bortse från såväl anknytningsforskning som barnpsykologi och hänger sig i stället åt excesser i blodsmystik. Ett barn som i spädbarnsåldern placerats i familjehem på grund av att det vanvårdats svårt av de biologiska föräldrarna, kan flera år senare plötsligt lyftas ur sitt sammanhang och "arbetas hem" till människor vars enda koppling till barnet är att de råkar dela DNA.
 
Det som i dagsläget möjliggör den här typen av haverier är att lagen är skriven med utgångspunkt i från äldre barn, sådana som redan har en nära relation till de biologiska föräldrarna, där det därför finns goda skäl att i de flesta fall ha som mål att barnet skall återförenas med sin ursprungsfamilj. Samtidigt är myndigheterna skyldiga att överväga fortsatt omhändertagande om det gynnar barnet, oavsett om den ursprungliga orsaken till placeringen kvarstår. Dessutom skall en vårdnadsöverflytt enligt Socialtjänstlagen och Lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU), särskilt övervägas när barnet varit placerat i tre år i samma familjehem. Dock är det skrivningarna om återförening som i rättssystemets ögon fortfarande väger tyngst. Det måste förändras.
2012 tillsatte den dåvarande regeringen en LVU-utredning för att förbättra situationen för omhändertagna barn. Utredningen har sedan dess fått ett antal tilläggsdirektiv och förväntas presentera sina slutgiltiga förslag till sommaren. Förhoppningsvis innefattar dessa sådant som flyttar tyngdpunkten från vuxnas rättigheter till barns. Från blod till anknytning. Om barnperspektivet skall gälla på riktigt måste det finnas en gräns för hur illa biologiska föräldrar kan göra sina barn och fortfarande behålla makten över deras liv. Sverige måste tillåta adoption av långtidsplacerade barn mot bioföräldrars vilja. Barn är inga tillhörigheter. Barn är egna individer med rättigheter, behov och relationer vilka måste tas på allvar.
 
Följ länken och läs hela. Den är bra skriven och så sann.
Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)