Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

lördag 23 maj 2015

Satsning som planar ut behovet

http://www.sydsvenskan.se/malmo/skenande-bidrag-bromsade/
Den kraftiga ökningen av antalet Malmöbor som behöver socialbidrag har planat ut.
Det är resultatet av en särskild satsning på trettio miljoner för att anställa fler socialsekreterare.
Med mer tid för varje människa går det bättre att hjälpa fler att försörja sig själva.
För att försöka vända utvecklingen satsade den rödgröna majoriteten trettio miljoner i budgeten för 2014 som främst gick till fler socialsekreterartjänster.
När satsningen gjordes var socialsekreterarna som jobbade med försörjningsstöd överbelastade, en socialsekreterare kunde ansvara för uppemot 90 hushåll. De hade fullt upp med att pröva nya ansökningar och hantera det akuta. Tanken med nyanställningarna var att de även skulle hinna jobba långsiktigt och hjälpa människor till ett liv utan bidrag. Barnfamiljer och de som får socialbidrag under minst tio månader, vilket gäller fyra av tio, var prioriterade.

– Satsningen var väldigt välkommen, säger Katrin Skatt Gåvertsson, som är ordförande för Akademikerförbundet SSR i Malmö.
Nu visar det sig att de nya socialsekreterare som anställdes 2014 gjorde skillnad. De som får bidrag lyckas snabbare än tidigare hitta en annan försörjning, och det är inte längre så stor ökning av nya personer som får bidrag som tidigare.

– Ökningstakten har minskat väsentligt, säger välfärdsdirektör Birgitta Vilén Johansson.
För socialsekreterarna känns jobbet mer meningsfullt när de kan hjälpa fler långsiktigt, säger den fackliga företrädaren Katrin Skatt Gåvertsson. Men den totala arbetsbördan är fortsatt hög, säger hon. Dessutom kvarstår ett stort problem: många socialsekreterare byter jobb efter kort tid. Hälften stannar inte ens i två år, enligt uppföljningar.
– Man får ägna alldeles för mycket tid åt att introducera nya kollegor, säger Katrin Skatt Gåvertsson.
Hon fortsätter:
– Det behövs mer politiska satsningar på hela socialtjänsten för att förbättra arbetsmiljön och minska arbetsbelastningen.
 
Gissar att det skulle behövas i hela Sverige. Undrar också hur många som far illa i sviterna av brister båda brister ekonomiskt och brist på handläggare.
 
Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)