Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

torsdag 7 maj 2015

Straff leder till tystnad

I USA har en skandal av mörk historia uppdagatas.
http://www.svt.se/nyheter/utrikes/modrar-soker-sanning-om-spadbarn
Historien om mor och dotter som återförenades efter 49 år har fått över 20 äldre kvinnor i USA att undra om deras nyfödda stals ifrån dem på ett sjukhus i St Louis. En advokat utreder om babystölder sattes i system på sjukhuset, där främst svarta vårdades. 
Zella Jackson Price, 76, har berättat att hon födde sin dotter på sjukhuset Homer G Phillips i St Louis i delstaten Missouri 1965. Några timmar senare fick hon höra av en sköterska att barnet dött, men hon fick aldrig se kroppen.

Unga och fattiga

Sedan berättelsen spritts via sociala medier har hennes advokat Albert Watkins kontaktats av över 20 kvinnor som fött barn på samma sjukhus under 1950- och 1960-talet. Deras berättelser har slående likheter, säger han. Alla mödrarna var svarta, fattiga och de flesta i åldern 15 till 20 år.
– Det här är mödrar, som i slutet av livet vill ha svar om det som skapat ett livslångt hål i deras hjärtan, säger han till nyhetsbyrån AP.
Watkins misstänker att barnen stals för att bli bortadopterade till svarta medelklassfamiljer. Han har nu vänt sig till myndigheterna för att få fram födelsebevis och dödsattester för barnen.
Och i Sverige blir visselblowers, dvs folk som avslöjar saker som är fel, avstängda som straff.  http://mobil.dn.se/nyheter/svensk-fn-medarbetare-avstangd-for-visselblasande/
En intern FN-rapport om hur fredsbevarande styrkor uppges ha utnyttjat barn sexuellt, har läckts till franska åklagare. Uppgiftslämnaren ska vara svenska FN-medarbetaren Anders Kompass, som nu är avstängd från sitt arbete. UD:s rättschef tycker situationen är oroande.
 
I Sverige har vi t.o.m anmälningsskyldighet. Nu är det i FN men lika illa och det får samma konsekvenser. Om man straffas för att man berättar så riskerar man att många håller tyst. Felaktigheter kommer då inte fram. Och gäller det barn så är det ingen som försvarar dem och de lämnas ännu mera utsatta. Många barn vittnar om att det värsta var inte vad de utsattes för utan att de som visste inte gjorde något.
Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)