Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

fredag 22 maj 2015

Förlorat 3 barn på 8 år

Inom loppet av åtta år har hon begravt tre av sina fem barn.
- Det verkar ju helt otroligt men jag måste lära mig att leva med det, även om det är omänskligt hårt, säger hon
http://www.expressen.se/kvallsposten/eva-har-forlorat-tre-av-sina-barn--pa-atta-ar/
Mardrömmen för henne och familjen började i juni 2005 när den då 20-årige sonen Kasper högg sin äldre bror Martin till döds med en kökskniv.
Ingen vet vad som utlöste mordet men bröderna hade grälat och druckit öl.
Martin blev 21 år gammal.

Kasper fick ett sju år långt fängelsestraff och försökte under den tiden att ta sitt eget liv.
När han sedan blev frisläppt gick allt förhållandevis bra tills början av 2013 - då knackade polisen på Evas dörr igen.
- När polisen kom visste jag direkt vad det betydde. Jag ville bara trycka dem tillbaka nerför trappan och stänga dörren, säger hon till Udeoghjemme.
Kaspers liv avslutades i en brand i en husvagn. Troligen hade han somnat med en cigarett i handen.
Han blev 28 år gammal.

Förutom två söner har Eva också förlorat dottern Anja. Hon hade psykiska problem och dog till slut av en överdos, 24 år gammal.
Eva frågar sig själv varför, om och om igen. Kunde hon ha gjort något annorlunda för att förhindra tragedierna? Varför dödade Kasper sin bror? Varför dog dottern Anja i en överdos och varför brändes Kasper inne i en campingvagn?
- Jag vet inte varför det har blivit så här. Det finns inget bra svar på det men jag har lärt mig att man aldrig ska ta något förr givet. I stället ska man njuta av livet tillsammans med barnen så mycket det går, man vet aldrig när det är över.
Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)