Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

lördag 9 maj 2015

Rättegång just nu

Sofia Rapp en tjej som farit illa inom familjehems vården och som inte är med bland de som får ersättning eftersom det hände efter 1980 har stämt staten. Rättegång pågår just nu.
En fin go tjej som ändå rest sig ur det hon utsats för.
Hon kämpar för att barn som far illa skall ha rätt till upprättelse, även om de utsats efter 1980. Hon är ändå inte emot familjehem eller att barn placeras
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=161&artikel=6160564
Jag hade knappt lärt mig gå när min pappa våldtog mig för första gången. Båda mina föräldrar var missbrukare när jag föddes och jag var drogberoende redan i mammas mage. För mig och mina tre syskon var våldtäkter, misshandel och droger en naturlig del av livet. Det var vad vi var uppväxta med och den enda verklighet vi kände till.

– Man har ingen rätt, ingen chans. Personerna kan jag inte anmäla för där har tiden gått ut. Så nu försöker vi bevisa att jag har farit illa vilket staten sagt att jag har. De håller med om att vi blivit vanvårdade men de tycker ändå inte att det är deras ansvar, säger Sofia Rapp Johansson.

– Syftet är ju att väcka debatt och väldigt många tror att det här med omhändertagande av barn fungerar bra, och att det inte är några barn som far illa i fosterhem, men jag vill folk att förstå att det här inte är så bra. Och det andra är ju att få fler vuxna att förstå att de kan få sin sak prövad, fortsätter hon.

Hur stora är chanserna att det går din väg?
– I högra instans kanske, och så småningom ska vi till Europadomstolen och där kanske vi har en chans.
 
Jag håller tummarna för att hon vinner.
Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)