Barn i vårdnadstvister

Nu har det kommit forskning som visar att barn i vårdnadstvister mår sämre än man trott. Särskilt lite större barn som ofta blir medlare mellan mamma och pappa.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=6159343

Vårdnadstvisterna ökar och siffror från Domstolsverket visar att på tio år har det skett in fördubbling av fallen som kommer in till Sveriges tingsrätter. Enligt en ny undersökning från Lunds universitet mår vart femte barn i en vårdnadstvist inte alls bra eller bara bra ibland.

– Barnen känner oro, de gråter, är ledsna, olyckliga kallar föräldrarna sina barn, säger forskaren Annika Rejmer som jobbar med studien.
I studien från Lunds universitet har man kollat närmare på drygt 400 vårdnadstvister vid domstolar i Stockholm och även gjort enkäter och intervjuer med föräldrar. I två av fem fall pågår det en barnavårdsutredning parallellt med vårdnadstvisten.
Majoriteten av föräldrarna i studien säger också att de är oroade för sin barn, och var femte förälder svarar att barnet inte alls mår bra eller bara mår bra ibland under vårdnadstvisten.

Enligt forskaren Annika Rejmer är det främst barn i skolåldern som mår dåligt.
– Barn som är 0-4 år, där verkar föräldrarna kunna hålla dem utanför konflikten eller så förstår de inte spelet som pågår.
– Däremot barn som är 6-7 år och äldre är mer involverade och i vissa fall är man även samtalspartner med föräldern. Där påverkas barnen starkt negativt, säger Annika Rejmer.

Jag är inte förvånad. Jobbade ett tag med att köra barn emellan föräldrar som inte kunde prata med varandra. Var jag fem minuter sen, vad de tyckte, så fick jag höra att jag skulle vara fem minuter sen att hämta också för den andre skulle minsann inte ha barnen mer.
Jag hörde hur de talade om för barnen att inte ringa så att den andre parten inte skulle se numret, att de inte fick tala om vart den andre bodde, hur de talade om varandra om hur knäpp den andre var till mig  då jag hämtade och lämnade, inför barnen.
Jag var inte så gammal då och hade inte fått några direktiv om hur ´jag skulle hantera det. Idag hade jag sagt ifrån att de inte skulle tala så inför barnen. Då vågade jag inte utan teg.
Barnen var väldigt tysta i bilen och mådde självklart inte bra i den situationen. 
Att bli så trasig efter en skilsmässa att man glömmer att sätta barnen i centrum är sorgligt. Det är då man får visa att man är vuxen och ta tag i situationen.

Känner en mamma vars man lämnade henne för deras barns fröken. Hon ringde upp och gick ut och tog en fika och talade om att vad hon än ansåg och vad de än tyckte om varandra så var de tvungna att uppföra sig för barnens skull. Läraren jobbar kvar och har nu fått sitt andra barn med mannen.
Beundrar henne och undrar om jag hade klarat av att vara lika storsint eller vuxen i en sådan situation.

Att vara vuxen är att sätta barnen först och sedan sig själv som vuxen. Att ta hjälp av andra än barnen och inte tala illa om den andre inför barnen.