På helgen kommer polis med full insatts styrka dvs. 45
polisbilar och minst två poliser i varje för att ta hans pojke. De bryter upp
dörren för att upptäcka att han inte är hemma. De fortsätter och får tag i
honom hemma hos en kompis. Där tar det en pojke på 9 år. Pappa häktas och än idag
vet han inte varför. Eftersom polisen har brutit upp hans dörr hemma står det
olåst i tre dagar innan han släpps under tiden har en mängd av hans ägodelar
dvs. allt av värde ”fått fötter”.
Han har anmält både hanteringen och stölderna men polisen
anser inte att de har ansvaret.
Handläggaren påstår en massa saker för att få fog för
ingripandet. Pojke skulle ha tvingats jobba för att betala pappans räkningar.
Pappan har jobb och klarar sig utmärkt på sin inkomst. Pojken skulle ha
tvingats att hugga ved för att de skulle ha varmt inne, de eldar inte ens med
ved. Han skulle ha utnyttjat honom sexuellt men det har utretts och lagts ner
för att det inte låg något i påståendena. Han har under tiden tvingats till god
man vid två tillfällen men dessa har sagt att han mycket väl klarar av sin egen
ekonomi och uppdragen har upphört. Båda goda männen har varit poliser och
handläggaren hävdar nu att polisen sagt att han är välkänd av polisen. Men hon
talar inte om varför att det var i egenskap av god man som inte ens behövdes.
Insatsen har även förordats/beviljats av en polis som ansåg att det var
behövligt utan att pappan är känd för att vara våldsam eller begår brott.
Pappan lever som sagt med en annan kvinna än pojkens mamma
och med henne har han tvillingar på 1 år. Mamman vill inte vara mamma och har
bett honom gång på gång att ta hand om barnen, hon säger att hon kommer att ta
livet av dem om han inte tar dem vilket han har både vittnen och inspelningar
på. Man handläggaren som tog pojken säger att mamman skall klara av det om hon
så skall ha stöd 24 timmar om dygnet och har placerat henne på utrednings hem.
Trots att hon är inskriven där och inte har träffat pappan så påstås att han
under samma tid skulle ha misshandlat henne. Han har inte träffat barnen sedan förra
sommaren. Det visar sig nu att polisen som ansvarar för insatsen och
handläggaren som tagit barnet är sambo. Barnet är dessutom placerat hos en av
deras vänner.
Jag säger inte att barnet inte skulle placerats för det vet
jag inte om men man gör väl inte på det viset? Möte var ju inbokat och det var
han själv som bett om hjälp. Sedan trodde han att de skulle diskutera vilken
hjälp och på vilket sätt.
Och vad pojken känner, upplever eller tycker i detta
framkommer inte alls. Han smyglånar telefon i skolan och ringer hem. Vad är det
man skapar då man gör på det här sättet?
Vad gör du och ditt parti för att förändra situationen? Alla
konstatera att det är kris inom socialtjänsten men få kommer med förslag på vad
so skall ändras. Jag hävdar att man kommer långt bara genom att se till att
lagar runt utsatta barn följs. Ett tydligt barnperspektiv skall råda i alla
ärenden gällande barn. Vart är det perspektivet i detta. Barn skall ha rätt
till de som betyder något. Här är ett barn som vill ha kontakt med sin pappa,
ett par mindre barn som är för små för att tycka men som fråntas sin pappa
eller kontakten med honom. En handläggare med stora brister i utbildningen ex
runt barn, missbruk, diagnoser skall sedan bedöma, utreda, processa och
verkställa i samma ärende. Utan stöd eftersom 5 av 7 chefer inte jobbat mer än
3 år i yrket. Ofta underbemannande och med ekonomiska sparkrav hängande över
sig. För att säkerställa att man får ut bättre handläggare mer föreberedda för
sin uppgift borde man snabbt öka utbildningen kräva obligatoriskt närvarokrav
vilket det inte är idag och lägga in delar som saknas men de flesta kommer att
jobba med som jag just nämnt.
Vill gärna ha ett svar på hur du och ditt parti gör men jag
får inte ens läskvitton ifrån de flesta av er.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar