Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

fredag 6 februari 2015

Barn tar ansvaret för sina missbrukande föräldrar

8 procent av svenska barn har en förälder som fått vård på grund av missbruk eller psykisk sjukdom och 3 procent skolkar minst en dag i veckan för att ta hand om någon i familjen.
http://www.dn.se/debatt/barn-till-missbrukare-tvingas-hjalpa-sina-foraldrar/
”Nu väljer jag mig själv, framför mina föräldrar. Jag har rätt att må bra.” Läs om Therése Eriksson som växte upp med en psykiskt sjuk och missbrukande mamma.
Minst 60 000 barn i landet har en förälder med allvarliga missbruksproblem. I dag presenterar vi nya svenska studier som pekar på mycket stora konsekvenser för deras hälsa, skolgång och arbetsliv.
Forskare vid Stockholms universitet och Karolinska institutet har följt utvecklingen i livet för totalt över en halv miljon barn upp i dryga 30-årsåldern. Omkring 8 procent av dem hade en förälder som vårdats på sjukhus på grund av missbruk eller psykisk sjukdom. Registerstudien omfattar alla som föddes mellan 1973 och 1978.

I jämförelse med andra jämnåriga var risken för en våldsam död till följd av självmord, olyckor, våld eller eget missbruk nära tre gånger så stor för dem som hade föräldrar med missbruk och fördubblad för barn till psykiskt sjuka. Särskilt missbruk i familjen visade sig ge allvarligt försämrade förutsättningar i livet. Det gav även en ökad risk för kriminalitet, beroende av försörjningsstöd och eget missbruk.

Det finns ett stort antal barn som på grund av missbruk eller psykisk ohälsa i familjen lever med en ständigt gnagande oro för allt som kan inträffa: att pappa eller mamma ska dö, bli inlagd på sjukhus eller att familjen inte ska kunna bo kvar hemma. Många i den här situationen sätter sina egna behov åt sidan och tar också ett stort ansvar för föräldrar och syskon.

Trots att föräldrar med missbruk ofta har kontakt med socialtjänsten eller hälso- och sjukvården så är det i dag vanligt att barnens behov av hjälp inte uppmärksammas förrän de har fastnat i ett eget missbruk. Den risken, att utveckla ett eget missbruk, visade sig enligt registerstudien vara sju gånger högre om man vuxit upp i en familj med missbruk.
Vi vet också att nästan dubbelt så många barn med föräldrar med missbruk går ut grundskolan med ofullständiga betyg och att de i lägre utsträckning fullföljer en eftergymnasial utbildning än andra med jämförbara betyg.

För att få en bild av i vilken omfattning svenska barn tar ansvar för sina anhöriga har Göteborgs universitet genomfört en kartläggning bland niondeklassare i slumpvis utvalda skolor. Den nya studien med drygt 2 400 svarande visar att omkring 7 procent av 15-åringarna ägnade sig åt omfattande omsorgsarbete i familjen. Resultatet avslöjar också att 3 procent av barnen stannar hemma från skolan för att ta hand om någon i familjen minst en gång i veckan.

Barn som tar ett stort ansvar hemma håller ofta ett öga på föräldrarna för att se till att de mår bra. För en mindre grupp unga har omsorgsansvaret gått så långt att de tvättar och klär på en förälder dagligen.
De ber inte lika ofta om stöd hemma när de har problem, eller om hjälp med läxor och skolarbete. Deras möjligheter att utveckla egna sociala nätverk och delta i fritidsaktiviteter är färre och det kan vara svårt för dem att lämna hemmet för att till exempel söka arbete och utbildning på annan ort.

Socialstyrelsen leder och samordnar på regeringens uppdrag ett flerårigt nationellt utvecklingsarbete där Nationellt kompetenscentrum anhöriga och ett antal andra aktörer verkar för att stimulera utvecklingen av stöd till barn och unga i familjer där det förekommer missbruk, psykisk ohälsa och våld. De två nämnda studierna är beställda och finansierade inom ramen för detta utvecklingsarbete.

En av slutsatserna av arbetet så här långt är att ökade förebyggande insatser kan bidra till en mer gynnsam utveckling i livet. Det kan till exempel röra sig om hjälp med läxläsning och stödsamtal för att barnet ska kunna förstå och bearbeta olika situationer, men relationerna kan också stärkas med familjebehandling eller föräldrastöd.
Studier visar att föräldrar med missbruk inte är ovilliga att tala om barnens behov, men patientens roll som förälder förbigås ofta i behandlingssamtal.

För att stärka barn- och familjeperspektivet pågår kompetenshöjande satsningar inom ramen för det nationella utvecklingsprojektet, bland annat har 4 000 anställda i missbruks- och beroendevården utbildats om missbruk och föräldraskap. Samarbetet har bland annat lett till att beroendeenheter i flera landsting har tagit fram rutiner för att barns behov av information, råd och stöd ska uppmärksammas.

Senare i år publicerar vi ett kunskapsstöd som syftar till att främja ett familjeorienterat arbetssätt i socialtjänstens missbruks- och beroendeverksamheter. Ett 40-tal kommuner har börjat införa mer samordnade insatser till familjer med missbruk.
För att barn med missbruk i familjen inte ska fara illa när de tar ett orimligt stort ansvar för sina anhöriga behöver de stöd. Dessvärre är det i dag inte en självklarhet att de får det. Deras behov behöver därför uppmärksammas – och det mycket tidigare.
 
Barn behöver uppmärksammas på många områden. De skall få vara barn, leva som barn och inte behöva ta vuxenansvar för de vuxna som skulle ta hand om dem.
Ett program till http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=6086629 Min pappa var alkoholist

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar