Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

måndag 16 februari 2015

Måste bara gilla Zlatan

Jag gillar inte sport och kollar inte fotboll men nu fick jag se två saker som faktiskt måste få mig att gilla Zlatan. Först har han tatuerat in namn på kroppen och sedan gjorde han en kupp och slet av sig tröjan för att visa dem. Det gjorde att han stängdes av nästa match. Varför gjorde han det då?
http://www.bpis.se/jag-skulle-tatuerat-in-alla-om-det-gick/
”Mitt namn är Zlatan Ibrahimovic. Var jag än går känner folk igen mig. Säger mitt namn. Hejar på mig. Men det finns namn ingen hejar på. Carmen. Rahma. Antoine. Lida. Cheeuy. Mariko.
Om jag kunde skulle jag skriva vartenda namn på min kropp. Men det finns 805 miljoner människor som lider av hunger i världen i dag. Alltför många av dem är barn. De drabbas av krig, naturkatastrofer och extrem fattigdom.
Jag har supportrar över hela världen. Från och med i dag vill jag att det stödet ska gå till de människor som verkligen behöver det. Så när du hör mitt namn, kommer du att tänka på deras namn. När du ser mig, kommer du att se dem.”
 
Underbart. Sedan fick jag se nästa artikel.
http://www.bpis.se/zlatan-vad-kostar-det-att-aka/
Landslaget med inlärningssvårigheter, även kallat ”det okända landslaget” ska snart spela VM. Sverige slutade femma i EM i Gävle 2012 och tog sig därmed till mästerskapet i Brasilien.
– Det skulle kosta runt 600 000 kronor att åka. Sedan gick ju handikappförbundet in med 200 000, men det fattades lite, säger assisterande förbundskaptenen Stefan Jonsson till Sportbladet.

”Vad fan kostar en tröja då..?”

”Ibra” blev berörd när han fick höra historien.
– Jag ville göra allt som står i min makt för att hjälpa dom att få uppleva VM, berättade Zlatan för förbundets hemsida.
Stefan Jonsson tog kontakt med flera landslagsprofiler för att få uppbackning men den som bidrog med mest var Zlatan Ibrahimovic.
Kontakten förmedlades via herrlandslagets fysiolog Paul Balsom.
– Det var han (Balsom) som pratade med Zlatan och han hade frågat om han kunde skänka en tröja, som det andra killarna hade gjort. När han fick höra det så frågade han: ”vad fan kostar en tröja då, hur mycket kostar det att åka?” Vi behövde 350 000 kronor och gav kontonumret och så satte han in pengarna, säger Stefan Jonsson.
Jag bara måste gilla Zlatan.
Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)