Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

onsdag 11 februari 2015

En nio åring är inte kriminell

Ännu en krönika om Malmö pojken
http://www.bpis.se/en-9-arig-pojke-kan-inte-kallas-kriminell/
Hur gammal är en 9-årig kille?
Ja, han borde gå i tredje klass. Han grubblar över livet, leker fantasilekar och gillar att klä ut sig. I 9-årsåldern kan han själv ta sig till skolan och olika aktiviteter. Han börjar bli stor, men kan ändå kan vara lite ängslig.
Det är vanligt att barn i den här åldern blir mörkrädda. 
 
I bjärt kontrast står Sveriges ordningsvakters syn på ett lika gammalt barn. I går kunde vi se filmen där en vuxen ordningsvakt sitter på en 9-årig pojke och dunkar hans huvud i stengolvet.
Pojken och hans några år äldre kompis hade rymt från ett HVB-hem och dessutom misstänktes de ha tjuvåkt på ett tåg. Enligt vittnen kastade vakten ner 9-åringen på golvet medan en annan vakt ställer sig på kompisens fot.
Efter en stund anländer tre polispatruller till stationen. Den 9-åriga pojken handfängslas, han och hans kompis förs bort i polisbil.
 
Varför ansåg man att det krävdes väktare, våld och poliser för att hämta hem två förrymda barnungar? Varje dag hanterar Sveriges lärarkår busiga och bråkiga barn utan att för den skull behöva tillkalla polis.
Kanske handlar det om att möta barn med respekt. Kanske handlar det om respekten även för barn av annan etnicitet. Sannolikt behöver både ordningsvakter och polis förstå att alla 9-åringar är just nio år.
De är barn och inte några efterlysta kriminella. Anders Ygeman måste försäkra sig om att den skillnaden står klar för alla och envar som i tjänsten har rätt att använda våld. 
 
Den är naturligt vis längre följ länken för att läsa hel.
OK jag har också sett filmer där killen sparkar runt sig och träffar en annan vakt i ryggen, Jag har också hört om hur han spottat och bitit en annan.
Men det är fortfarande ett barn. Ett barn som beter sig på det viset mår inte bra. Han har kommit som ensamt flyktingbarn. Han har hamnat på HVB hem. Jag anser inte att några barn skall bo på hem. De skall bo i en familj.  Ett barn som beter sig på det viset visar med all tydlighet att han inte har respekt för vuxna.   Men han har heller inte förtroende för dem. Jag kan förstå att vakten gjorde vissa saker för att skydda sig och kanske pojken också men jag tycker ändå att det är tragiskt att man behandlar barn på det sättet, de blir inte bättre av det. Som en psykolog sa på tv igår kväll; bemöter man en person med våld så triggar man igång ännu mera våld. Jag undrar hur det var just när de träffades. Hur bemötte man pojkarna då?
Enligt vittnen slängdes han ner på marken rätt omgående I så fall förstår jag att han tar till allt han har i både rädsla frustration och ilska över behandlingen.
Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)