Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

måndag 9 februari 2015

Spyfärdig över ondskan

Jag har haft den liggande för att blogga om den i några dagar men har inte orkat läsa den eftersom bara tanken på rubriken är för fasans full. Minns ett ställe där jag bodde som liten och det var en offerhöjd i närheten.
Man sa att det var det sista stället man offrade barn i Svergie.
Att två barn en pojke och en flicka skulle ha begravts där, levande. Att de för att inte protestera hade fått varsin smörgås. Att pojkens sista ord skulle ha varit: mamma, mamma det kommer sand på min smörgås.
Idag förstår jag att det var någon som drev med mig ville skrämma mig förstårkte bilden. Att det var sista stället det offrades barn kanske , att de begravdes levande kanske och bara det är fasansfullt. Jag var liten och bilderna av pojken och flcikan kom upp varje gång vi passerade den där kullen. Men att det sker idag är helt över mitt förstånd
http://www.svt.se/nyheter/varlden/fn-barn-korsfasts-och-begravs-levande
Det handlar om massavrättningar och halshuggningar, om barn som korsfästs och om dem som begravts levande. Framförallt är det barn från minoritetsgrupper, ofta kristna och yazidier, som utsätts för tortyr och avrättningar. Men även sunni- och shiamuslimska barn drabbas skriver FN:s barnrättskommitté i rapporten som släpptes i går.
De 18 oberoende experterna bakom rapporten konstaterar att IS har gjort sig skyldigt till systematiskt sexuellt våld, som innefattar kidnappningar och slaveri. Kommittén uppmanar irakiska myndigheter att vidta alla nödvändiga medel för att rädda barnen som kidnappats av den sunnimuslimska terrororganisationen och att åtala de skyldiga.
– Vi är djupt oroade för morden och tortyren av dessa barn, säger en av experterna, österriska domaren Renate Winter, till Reuters.
 
Hur kan man göra så mot barn? Små barn som inte har gjort något ont, som inte bett att få sättas till världen. Som inte förstår och inte har något att sätta emot.
Rapporten tar också upp hur barn allt oftare används i krigföringen, bland annat som självmordsbombare, bombtillverkare eller som mänskliga sköldar vid flygattacker. Särskilt är det barn med någon typ av utvecklingsstörning som använts.
– Antagligen har de inte ens förstått vad det handlar om, säger Winter till Reuters
– Vi hör historier dagligen. Jag var i ett flyktingläger i dag och pratade med föräldrar vars barn, tre och fyra år gamla, mördades av IS framför föräldrarnas ögon.

Men många historier berättas aldrig. Barn med allvarliga trauman som fått hjälp väljer ofta att inte prata, berättar Henrik Halvardsson.
– I vårt arbete kan vi hjälpa dem att leka och måla och få vara barn igen. Då kommer det fram. Jag vet inte hur många teckningar av 4-5-åringar jag sett som föreställer stridsfordon, k-psitar och gravstenar.

– Man vill väl statuera exempel, vem som har kontroll och makt. Man gör det på ett avskyvärt sätt när man använder barn på så många olika sätt som man gör.
 
Ja makt är väl det det handlar om men hur kan en vettig mäniska förmå sig att göra så ont? De har väl egna barn i omgivningen, Barn som betyder något, egna, syskons eller andra anhöriga. Kan de inte sätta sig in i hur det skulle vara om det var någon av dem? nej jag orkar inte skriva mer i det känslan av vanmakt gör mig spyfärdig.
 
Upplagd av kl.

2 kommentarer:

  1. Anonym9 februari 2015 kl. 15:16

    Orättvisorna som sker i Sverige , där barn plockas, bara en familj säker hjälp hos soc, och sedan aldrig bli släppta helt- är också ren och skär psykiskt tortyr och att sedan leva med den orättvisan i åratal - utan upprättelse , är nog värre psykisk tortyr än att bli avrättad. Det är ett kort lidande , där de små barnen omedelbart kommer till en bättre värld.
    Att leva som fosterbarn , mot din vilja , och bli hjärntvättad av soc, medan alla barn( precis som vuxna)VET vad som är rätt och fel, men ändå inte få uttrycka sanningen -år efter år , det är nog mer smärtsamt .
    Lika illa som att vänta på uppehållstillstånd - och sedan bli utvisad, trots att det strider mot barnkonventionen
    Vi måste börja här hemma, då många brott begås här , också av myndigheter .
    Som sedan bara belönas med ny fast tjänst / ny mandatperiod- den ondskan är lika verklig, och får många att kräkas,av vanmakt.

    SvaraRadera
  2. fostermamma10 februari 2015 kl. 13:22

    Håller med delvis och inte i allt. Jag anser inte att barn hjärntvättas av soc, inte av familjehem heller vill jag tillägga.Barn vet bara vad som är rätt och fel om de får rätt stöd att lära sig det. Man föds inte med det. Men håller med om att vi måste börja här hemma i Sverige

    SvaraRadera

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)