Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

onsdag 4 februari 2015

En till

Skall det aldrig ta slut på barn som skall utvisas till länder de aldrig varit, med ett språk som de i många fall inte kan. Trots att de är födda här och har bott här hela sina liv.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article20259908.ab
”JAG BORDE FÅ STANNA HÄR” Lilla Nadine, 8 år, har bott i Sverige i hela sitt liv. Nu ska hon utvisas till Algeriet, som hon aldrig varit i. Nu vädjar hon i ett brev om att få stanna. ”För här är mina vener och bästisar”, skriver hon.
I hela sitt snart nioåriga liv har Nadine bott i Bergvik utanför Söderhamn.
Hon pratar svenska och går i skolan där hon har sina bästisar. På fritiden spelar hon klarinett och hon har lärt sig att simma i den kommunala simskolan.
Det låter som ett rätt vanligt liv för en skolflicka i Söderhamn. Men Migrationsverket har beslutat att Nadine måste lämna Söderhamn för att utvisas till föräldrarnas hemland Algeriet. Där Nadine aldrig varit.

– Det är fruktansvärt att ett barn som är åtta år ska utvisas till något som hon inte känner till. Hon har sina rötter och sin trygghet här. Migrationsverket resonerar att tryggheten i första hand är hos hennes föräldrar. Men det är här hon har sitt sammanhang, säger Ida Eriksson, som är mamma till en av Nadines bästisar.
För tio år sedan kom Nadines föräldrar till Sverige från Algeriet. Två år senare föddes dottern. Under en period bodde hela familjen gömd, vilket gör att alla år de varit i Sverige inte tas hänsyn till av Migrationsverket. 
– Förr räckte det med att ha bott i Sverige i tre år, här har vi mer än dubbla tiden. Det är ett skämt, säger familjens advokat, Tryggve Emstedt, till Aftonbladet.
Familjen har fått avslag på sin ansökan om permanent uppehållstillstånd två gånger, senast den 13 januari. Då hade Nadine och hennes familj fått nytt hopp i och med att Migrationsverket gjorde en ändring i utlänningslagen. I ändringen formulerades "synnerligen ömmande omständigheter" om till "särskilt ömmande omständigheter", ändringen gällde barn.
– Jag trodde det var en viktig ändring. När ordet synnerligen fanns med var det helt omöjligt för någon att få stanna. Men det gjorde visst ingen skillnad, säger Tryggve Emstedt.
I sin ansökan har familjen uppgett att Nadine är rotad i det svenska samhället och går i skolan. Men Migrationsverket anser inte att det är tillräckliga skäl för att få stanna.
– Det här kan få förfärande konsekvenser för Nadine. I Algeriet är barnaga inget ovanligt och hon riskerar att hamna i en förfärlig sits. Hon kan inte prata arabiska heller och kommer tvingas att lära sig det, säger Tryggve Emstedt.
Han är kritisk till Migrationsverkets bedömning. De skriver bland annat att barn snabbt anpassar sig till nya förhållanden och att de i hög grad kan påverka sin framtid.
– Hon får nej på grund av föräldrarnas kulturella situation och man tar väldigt lite hänsyn till barnet själv vill jag påstå.
Migrationsverket kan inte kommentera det enskilda fallet på grund av sekretess.
– Jag kan bara kommentera i allmänna ordalag. De nya reglerna kan vara av betydelse när det gäller äldre barn som inte i första hand har sin sociala anknytning till föräldrarna men inte när det gäller små barn. Det räcker inte att man är ett barn om man inte har skyddsskäl för att få stanna i Sverige, säger Anette Bäcklund, avdelningschef förvaltningsprocess på Migrationsverket. 
Upplagd av kl.

2 kommentarer:

  1. Anonym5 februari 2015 kl. 08:43

    Det är ju så klart förfärligt att utvisa barn som bott hela sitt liv i Sverige. Men jag kan inte låta bli att undra varför hon inte kan prata arabiska. Varför har inte föräldrarna lärt henne sitt, eller åtminstone föräldrarnas, modersmål. Just den biten måste väl ändå vara föräldrarnas ansvar och inte något man kan använda sig av som argument till varför hon inte ska utvisas.

    SvaraRadera
  2. fostermamma5 februari 2015 kl. 15:11

    I Algeriet talas flera språk så det kan vara en förklaring.

    SvaraRadera

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)