Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

söndag 8 februari 2015

En som fick

http://vlt.se/nyheter/vasteras/1.2822033-hon-far-ersattning-for-overgrepp
2011 beslutade riksdagen att fosterhems- och barnhemsbarn som farit illa skulle kompenseras ekonomiskt.
Vid årsskiftet gick tiden ut för att söka ersättning.
Fram till i måndags hade 82 länsbor fått besked, 51 fick ersättning, 31 nekades.
Vid mötet med Ersättningsnämnden i Stockholm tvingades Kirsi Aaltonen väcka obehagliga minnen när hon skulle svara på frågor om tiden i fosterhem.
– Jag blev förbannad. De ville höra hur han hade gjort. Vad? Våldtäkt på en sexåring, räcker inte det?
– Jag har följt med 25 vänner dit som stöd och då verkade det så lätt. Men när det var min tur ...
Ledamöterna ställde frågor för att ta reda på om hon hade rätt till ersättning. Frågorna kändes för närgångna.
Samtidigt insåg hon att det var viktigt att berätta. De dokument som nämndens handläggare tagit fram som underlag gav en felaktig bild av fosterhemmet, säger hon.
– Det stod i papperen att det var ”ett synnerligen gott hem”.
Ersättningsnämnden är den myndighet som prövar rätten till ersättning för personer som omhändertogs i samhällsvård någon gång mellan åren 1920 och 1980, då de var barn, och utsattes för allvarliga övergrepp eller försummelser.
I hela landet har 3 084 ärenden behandlats varav knappt hälften har fått bifall.
Kirsi Aaltonen var ett av sex syskon som placerades i samma fosterfamilj. Enligt henne for de illa allihop.
– Det känns som lottdragning, tycker Kirsi Aaltonen om att så många svenskar som ansökt fått nobben.
Hon tror att den egna berättelsen spelar en avgörande roll. Det är problematiskt, menar hon, eftersom en person som utsatts för övergrepp kan känna skam och inte vill berätta exakt hur det gick till.
Bland alla som nekats ersättning finns det garan-terat många som borde ha fått ekonomisk kompensation, menar hon. Kirsi blev trodd och fick den fasta summan 250 000 kronor: samma för alla.
Hon tycker att summan är för låg och att det borde ha varit olika nivåer beroende på vad man råkat ut för.
– Det finns personer som aldrig får känna hur det är att göra ett fotavtryck i snön eftersom de inte vågar sig ut. Jag vet de som aldrig kommer att bli folk igen eller kan ha ett sexliv.
Nu hoppas hon att även fosterhemsbarn som råkat illa ut efter 1980 ska få en ursäkt och ersättning.
– Barn dör fortfarande. Se på den där flickan i Karlskrona som blev ihjälslagen. Kommunen hade gått med på att hon skulle bo hos sina släktingar
Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)