Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

onsdag 11 februari 2015

Fembarns familj splitttras

http://mobil.unt.se/start/fembarnsfamiljen-fick-nej-3586754.aspx
Fembarnsfamiljen Thorén-Brännmark tvingas lämna bostaden i Österbybruk i veckan, sedan huset de hyrt sålts på exekutiv auktion. Eftersom Maria Thorén har betalningsanmärkningar och en hyresskuld till kommunens bostadsföretag Östhammarshem får hon inte hyra av dem - trots att hon är först i kön och det finns lediga lägenheter i Österbybruk.

Nu har även socialtjänsten sagt nej till familjens ansökan om ett bostadssocialt kontrakt. Ett sådant kontrakt innebär att socialtjänsten hyr en lägenhet av Östhammarshem och sedan hyr ut den i andra hand. Om hyresgästen sköter månadsbetalningarna i ett år och inte missköter sig går kontraktet över till hyresgästen. Men socialtjänsten har blivit alltmer restriktiv med att bevilja bostadssociala kontrakt. Policyn är att individen "tills alla resurser är uttömda" ska lösa bostadsfrågan på egen hand. I fjol beviljades inga bostadssociala kontrakt i Östhammars kommun.
– Vi har blivit erbjudna att hyra en etta i Östhammar, en jourlägenhet. Vi har resonerat fram och tillbaka men nu lär vi ta den. Annars står vi utan boende, säger Maria Thorén.
 
Hur tänker man här?  fem barn och två vuxna skall tränga in sig i en etta. DEt går ju inte så nu tvingas de dela på sig
De tre äldsta barnen flyttar in hos sin pappa som bor i Österbybruk, medan de två yngsta, 6 år och 1 år, flyttar med till Östhammar. Maria Thorén är orolig för barnens skull och hoppas att familjen ska hitta en bostad i Österbytrakten inom kort. De tänker även överklaga kommunens nej till bostadssocialt kontrakt.
– Hur kan socialtjänsten tycka att det är i enlighet med barnkonventionen att splittra en hel familj på det här sättet? I två veckor kan det vara okej, men tänk om det blir två månader? Jag förstår inte hur det i längden ska kunna gynna barnen.
 
hur tänker man? Inte alls ser det ut som. hur kan man mena att det är för barnens bästa eller de vuxna? Vad hjälper det denhär familjen? Man skapar problem, mer problem, utöver de som redan finns.  Hur skall de orka hålla ihop? Känner mig arg ledsen frustrerad över att man hanterar människor så illa i Sverige.
Upplagd av kl.

1 kommentar:

  1. Anonym13 februari 2015 kl. 09:44

    Och du är inte ensam om att känna så.
    Vi blir fler och fler som känner alltmer vanmakt över socisltjänstens haveri - det hår hela tiden ut över barnen, och sedan har de ingen skam i kroppen - och kallar alla dumma beslut - barnets bästa , inte konstig att de med värdighet slutar en efter en/ vem vill lyda psykopat- order?

    SvaraRadera

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)