Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

måndag 16 februari 2015

IVO gör skillnad på vem de granskar

I Karlskrona har konsulter kostat 3,5 miljoner Och ändå hinner de inte med det de skall. http://www.bpis.se/hyrpersonal-kostade-socialtjansten-35-miljoner/
Just nu är 100 större barnutredningar i Karlskrona försenade. Efter mordet har socialförvaltningen köpt in åtta hyrsocionomer för nära tre och en halv miljon kronor.
– Helt enkelt för att säkerställa att anmälningar som kommer in utreds enligt den skyldighet som vi har.
Men det har alltså inte räckt. För att kunna följa lagen hade socialnämnden behövt 40 extra miljoner. Det sa Ingrid Hermansson också. Men Karlskronas högsta politiker sa att jobbet kunde göras med nya 25 miljoner.
Socialnämnden gick med brakförlust förra året. Och risken finns att det händer i år igen.
– Då har jag jättestor skyldighet att prata, skriva, tala om och kanske slutligen också skrika att det behövs mer resurser.
Och samtidigt kryper det fram att granskningsmyndigheterna gör skillnad. Återigen utgår man ifrån att det faktum att man jobbar för en myndighet garanterar att man gör rätt.
http://www.bpis.se/privata-aktorer-kanner-sig-sarbehandlade-av-ivo/
I slutet av förra året lät Inspektionen för vård och omsorg, Ivo, göra en kvantitativ undersökning om förtroendet för tillsynsmyndigheten hos bland andra politiker, tjänstemän och verksamhetschefer.
Totalt 627 personer intervjuades och även om förtroendet för Ivo-medarbetarnas kompetens i stort klassades som högt fanns det flera plumpar i protokollet. Hos alla olika intervjuade grupper stod bättre kommunikation och dialog högst upp på önskelistan och när de skulle skatta Ivo:s effektivitet fick myndigheten ett medelvärde på 4,8 på en tiogradig skala.

Ett annat område som stack ut var likabehandling. Verksamhetschefer inom den privata sektorn ansåg inte i lika stor utsträckning som personer i andra grupper att myndigheten behandlade alla lika och gav den medelbetyget 4,9. Motsvarande värde för verksamhetschefer inom den offentliga sektorn var 6,2 och det ska även finnas skriftliga kommentarer som tar upp skillnaden.

Behandlar ni privat och offentlig verksamhet olika?
– Både och kan man väl säga, vi funderar också på vad det där står för. Vi har en tillståndsprövning för privat verksamhet som vi inte har för alla delar av den offentliga verksamheten och vi har fått många signaler från privata utförare om att vi behöver bli effektivare och att de inte alltid förstår grunderna för tillstånden. Det är bara att konstatera att där har vi ett utvecklingsarbete, säger Anders Kandelin, kommunikationschef på Ivo, till Dagens Medicin.
 
Medelvärdet på Ivo:s effektivitet var 4,8. Vilket betyg får den av dig?
– Det är första gången vi gör en sådan här förtroendemätning så det är bra för oss att veta var vi står. Det som tas upp som förbättringsområden har vi också identifierat och det är bara att konstatera att våra handläggningstider på enskildas klagomål och i andra ärendeslag har varit uppe för diskussion och har fått kritik.

Enskildas klagomål rör ju allmänheten, och den är inte tillfrågad i den här undersökningen.
– Ja, det stämmer. Jag tror att det är en generell bild. Om inte vi utreder saker och ting från allmänheten på ett snabbt sätt så kan det också drabba vården och omsorgen. De är ju med i kommuniceringen kring de här ärendena. Sedan tror jag också att man ibland får vänta för länge på återkoppling efter våra inspektioner. Vi ser det inte som alarmerande siffor på något sätt, men det sätter fingret på de förbättringsområden som vi har. 
Det borde väl vara lika för alla som jobbar med samma sak. Återigen utgår man ifrån att de som jobbar inom offentlig sektor gör rätt. De behöver inte kollas lika hårt. De har inte samma krav på sig. Galet i min värld.
Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)