Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

tisdag 10 februari 2015

Efter brottet

I morses var det ett inslag på tv 4 Malou möter:
http://www.bpis.se/jens-vill-inte-traffa-sin-pappa-som-dodade-hans-mamma/
Jens, 14 år, förlorade båda sina föräldrar. Han har träffat sin far några gånger, men tror inte att han vill fortsätta. I veckans tema i Efter Brottet talar vi i Malou Efter tio om vem som för barnens talan när en förälder dödar den andre.
Det är en serie som kallas efter brottet
Det handlar om Jens vars pappa mördade hans mamma.
Han berättar om våldet i familjen. Han minns rädsla men även bra stunder.
Han var först övertygad om att det inte var pappan utan att det var någon annan.
Efter mordet flyttade de till sina farföräldrar som också var brottsoffer.

Han berättar om känslan av att det är pappa men sorg och ilska över vad han gjort.
Stödet erbjöds han bara några timmar efter. Det var för nära för att han skulle kunna ta till sig.
Sedan fick han erbjudandet igen efter ett år, Då kände han att det var för långt efter.
Han berättar om hur han  döljer saker har svårt att lita på.
Han träffar pappan ca en gång per år. Han skulle vilja ha ett erkännande men vågar inte fråga eftersom pappan fortfarande förnekar.
Han berättar om hur han döms utifrån vad hans pappa gjort.
Han drivkraft är att göra mamma stolt.
Han vill bli psykolog för att hjälpa andra.

Efter det är det ett målsägarbiträde som berättar hur staten nu vil skära ner på brottsoffrens bekostnad.
http://www.tv4.se/efter-tio/klipp/jens-vill-inte-tr%C3%A4ffa-sin-pappa-som-d%C3%B6dade-hans-mamma-3061793#därför-bytte-åklagaren-ulrika-rogland-sida-3061844-lh
Kammaråklagare Ulrika Rogland tröttnade på polisens bristande resurser för att utreda familjevåld. Polisens utredare släpper fall för att ta tag i något annat akut och fall med våldsutsatta kvinnor och barn blir liggande på vänt. Utredningar som hade kunnat gå till åtal får läggas ned. Till slut fick hon nog och hoppade av för att bli målsägandebiträde.
De berättar hur man vänder saker som att vi tappar minnet då tiden går men man inte tar hänsyn till det. Hur man blir ifrågasätta på ett kränkande sätt.
De berättar om att målsägande biträden ofta inte är utbildade advokater och sedan domare som är tydliga som är insatta.

Ja vart är vi på väg?
Serien fortsätter tv 4 i morgon efter tio

Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)