Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

tisdag 17 februari 2015

För långa dagar på dagis

Hittade en artikel runt att barn går för långa dagar på dagis. Vi vuxna har reglerad arbetstid. Vi får inte jobba mer än 40 timmar i veckan Men sedan skall vi hämta och lämna och vi har kanske restid vilket innebär att det blir ännu längre tid för barnen. Nu har man titta på det. Hela 13 % går mer än 40 timmar i veckan. En del barn går så länge som 55 timmar i veckan. 
http://www.bpis.se/barn-gar-for-langa-dagar-pa-forskolan/
En rapport från Skolverket visar att 13 procent av Sveriges 1- 5-åringar går på förskolan mer än 40 timmar i veckan. I Karlskrona går 100 barn upp till 55 timmar, enligt kommunens senaste föräldraenkät.
– De flesta som ser de här siffrorna reagerar, säger barnpsykologen Kerstin Kruber.
Hon tycker att barnens allt längre vistelsetider bör utredas.
– Som vuxen vill jag inte jobba 11 timmar om dagen. Det är rimligt att vi diskuterar det i barnens fall också, säger hon och fortsätter:
– När det nu finns samlad statistik om hur långa dagar barnen går, att barngrupperna blir allt större, och förskolepersonal ger signaler om försämrad arbetsmiljö behövs att någon ser på problematiken uppifrån

Att en del barn går i förskolan upp till 55 timmar i veckan är problematiskt, tycker Marina Eriksson, kvalitetscontroller på Karlskrona kommuns barn- och ungdomsförvaltning.
– Det innebär långa arbetsdagar för barnen. Inte så att de inte har det bra på förskolan, men de har ingen reglerad arbetstid så som vi vuxna, säger hon.

De är flest timmar på förskolan

Här går barnen längst:
36 h/vecka – Solna
35 h/vecka – Värmdö, Nacka, Ekerö, Tyresö, Täby, Sollentuna

Och kortast:
23 h/vecka – Överkalix
24 h/vecka– Hällefors, Munkfors, Bengtsfors, Årjäng
Källa: Skolverket, Föräldraundersökningen 2012.
 
Det är inte utan man undrar varför de som lämnar så länge skaffar barn. Lite sarkastiskt om de nu lämnar bort dem mesta delen. Ok som en del säger det kan vara ensamstående som tvingas för att få ihop det men jag vill ändå hävda att de inte tillhör de som har banren längst eftersom ensamstående oftast har vanliga jobb med vanliga arbetstider. Hör snarare att de har problem eftersom de bara får lämna då de jobbar och jobbar de obekväma tider kanske det inte ens finns platser. Tex om de jobbar nätter eller delade turer. Tror snarare att det är egna företagare, chefer som jobbar mer än sina 40 timmar. Det kanske är jag som har förutfattade meningar men så tror jag att det är. I vilket fall som helst så mår inga barn bra av att vara på dagis så länge. Och har man reglerat vuxnas tid så behöver man även se över barnens tid. Lägg till att det är för stora grupper. Och stora grupper är skadligt för hälsan. Redan 2012 slog man larm om för stora barngrupper.
http://www.bpis.se/stora-barngrupper-skadliga-for-barnen/

- I forskningen ser man att kvalitén försämras ju fler barn man har. Och mellan 3 och 5 barn så kan vi se att försämringar i pedagogens möjligheter att svara lyhört på barnets kommunikation och behov, enligt Malin Broberg.

- Vi vill ha en förskola som förebygger svårigheter, stress och psykiskt ohälsa, vi vill ha en förskola som är positiv till barns utveckling, vi vill inte ha en förskola som riskerar skada barnen.

Men enligt skollagen så får kommunerna ha den gruppstorlek de anser att de kan och behöver, men det hindrar inte kommunerna från att de måste ta ansvar för och motivera varför de har så stora barngrupper, menar Ingrid Lindskog på Skolverket.

- I lagen står det att barngrupperna ska ha en lämplig storlek och sammansättning och det kan man inte krypa undan, och i våra allmänna råd står det att man ska göra konsekvensutredningar och beskriva varför man har det på det här sättet, säger Ingrid Lindskog.

Men forskningsteamet från Göteborgs universitet har kommit fram till vad som är bra storlek på en barngrupp för de större barnen.

- I Vår bok säger vi att 18 barn är gränsen, säger Malin Broberg på Göteborgs universitet.

För de mindre barnen är rekommendationen 12 barn per grupp, säger hon.
 
Jag undrar hur det ser ut i kommunen där jag bor... eller där du bor. Vi kanske skall börja ställa frågor.
Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)