Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

lördag 21 februari 2015

Att leva med aschbergers

För att ta beslut runt barn med diagnoser så behöver man ha kunskap om vad det innebär. I utbildningen till handläggare inom socialen ingår inget vad gäller diagnoser, inget vad gäller missbruk och inget vad gäller barn. Här kommer en berättelse runt vad det kan innebära att ha ett barn med diagnoser. Familjen får inte hjälp därför att man hänvisar till vanligt föräldra ansvar.  Känner ingen familj som har det på det viset som beskrivs. Allt så kan det inte vara så normalt.
Det som jag reagerar mest på är att många barn "kör slut" på sina föräldrar och då sätter man in insatser ofta i form av att placera banren istället. Hos en familj där man sätter in det stöd man hela tiden har önskat för att klara av att behålla barnet hemma.
http://www.bpis.se/man-kor-slut-pa-foraldrarna/
Det är natt hemma hos Casper. Men natt betyder inte att familjen sover. Det går i perioder, förklarar hans pappa Johan Hellenberg från Eskilstuna.
– Vissa perioder kissar han igenom sängen, hela sig själv och allting. Och det kan han göra fyra-fem gånger utan bekymmer under en natt. Trots att han har blöja.
”Sluta nu Casper! Sluta förstöra allt. Jag vill inte…”
Någon i familjen sitter alltid vaken och passar på Casper.
– Han har fortfarande napp och man måste hela tiden vara beredd att stoppa in nappen i munnen, bädda om täcket eller klappa om honom så att han blir lugn igen. Hinner man inte göra det på 10-15 sekunder så slår han upp ögonen och när han gjort det så är det morgon.

Även under dagtid behöver Casper ständig tillsyn. Han har autism, adhd, utvecklingsstörning och beteendestörning vilket innebär han kan skada sig själv och andra om ingen stoppar honom.

– Han kan skalla näsor eller ge sig på tänder till exempel, säger Johan Hennenberg.

För att klara vardagen har familjen ansökt om att få personlig assistans till Casper, men genom åren har de fått väldigt olika bedömningar, trots att behoven sett ungefär likadana ut.

SVT Östnytt har gått igenom flera av de beslut som Eskilstuna kommun och Försäkringskassan har fattat. I flera av besluten hänvisar man till något man kallar ”normalt föräldraansvar” .

Caspers utbrott, när han förstör saker i hemmet, skadar sig själv och andra, anses i ett beslut "falla under normalt föräldraansvar".

I ett annat beslut skriver man att Casper inte kan få personlig assistans för mer än punktinsatser nattetid eftersom normala barn i samma ålder inte heller sover ensamma hemma "och även kan behöva hjälp nattetid av sina föräldrar normalt sett".
Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)