Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

onsdag 18 februari 2015

Sjuka barn

Folkpartister vill ha
http://www.bpis.se/folkpartister-vill-ha-kommunala-vardare-for-sjuka-barn/
Över 200 000 föräldrar stannar i februari hemma från jobbet för att vårda sjuka barn.
Nu föreslår två folkpartister en lösning på problemet – arbetslösa som tar hand om de sjuka barnen i deras egna hem.
– Vabbandet är en stor stress för många föräldrar i dag, säger Cecilia Wikström, EU-parlamentariker (FP).
De två folkpartisterna ser framför sig en lösning där arbetslösa med lämplighet för att vårda barn ges anställning som barnvårdare. Anställningarna ska enligt FP-företrädarna knytas till kommunernas förskolor.
– Förskolorna skulle därmed få extra personal de dagar som inga föräldrar behöver hjälp med sjuka barn. Och samtidigt skulle det väl vara jättekul för de sjuka barnen att få ha personalen från förskolan hemma hos sig själv en hel dag, säger Wikström.
 
Är de inte kloka eller? Brist på barnperspektiv Vilket sjukt barn vill att en villt främmande mäniksa skall komma och ta hand om dem då de är sjuka?
En som reagerar
http://www.bpis.se/kejsaren-ar-naken-varfor-blundar-alla-for-orsaken-till-att-vab-okar/
Problemet med det här förslaget är inte bara att det är väldigt opraktiskt och att man totalt utelämnar barnperspektivet. (Ge mig det barn som inte helst sitter i mammas eller pappas knä när det kräks med 39 graders feber.)
Nej, problemet är att man, trots att det borde vara uppenbart för alla vid det här laget, totalt ignorerar orsaken till att föräldrar vabbar allt mer. Varför blir våra barn sjuka oftare? Varför är i princip alla sjuka i februari nuförtiden? Varför?
Efter att ha haft mina barn korta perioder på ett flertal förskolor kan jag säga så här:
På en bra förskola blir inte barnen sjuka hela tiden.

En bra förskola karakteriseras av små barngrupper, bra lokaler, en stabil personalgrupp och mycket utevistelse samt goda rutiner för hygien. På en bra förskola blir barnen sällan sjuka.
På en dålig förskola däremot blir barnen alltid sjuka. Så fort de går dit får de nånting, eftersom det alltid är sjuka barn där. Föräldrar skickar dit sina sjuka barn. "Hen kräktes imorse, men det går nog bra." Anledningen till att föräldrar i desperation skickar dit sina sjuka barn är att de annars aldrig tar sig till jobbet. Barnen klarar sig i bästa fall måndag och tisdag sedan är det kört. Det blir en ond cirkel. Eftersom föräldrar lämnar in sina sjuka barn blir alla barn sjuka. Dessutom blir personalen sjuk, vilket gör att personal springer mellan avdelningar för att täcka upp. Vilket bara sprider sjukdomarna ytterligare mellan avdelningar och till andra förskolor i kommunen. Runt runt.
Allteftersom vi ökar barngrupperna, ökar också ohälsan bland barnen.
Varför tycker vi det är normalt när en ettåring eller tvååring är sjuk tio gånger efter varandra? Magsjuka, influensa, förkylning med efterföljande hosta som aldrig vill ge sig, magsjuka igen, öroninflammation, för att inte tala om löss och springmask.
Vore det inte bättre om vi, istället för att anställa barnvårdare som ska ta hand om sjuka barn - som för övrigt är väldigt smittsamma, som förälder blir man ofta sjuk själv, istället skänkte en tanke till våra barns hälsa. Om vi funderade lite över hur vi kunde förbättra deras arbetsmiljö så att de inte blev sjuka jämnt.
På en arbetsplats skulle man nog reagera om personalen var sjukskriven mer än 50% av tiden. Inte så på en förskola. Det bara är så. Vi har vant oss och tror av någon anledning att det måste vara så. Men så är det förstås inte. Barn måste inte vara sjuka hela sin barndom för att bygga upp ett immunförsvar. Det är en myt som någon kommunpolitiker hittade på för att ursäkta det faktum att förskolan gjorde barnen sjuka.
Nej tack. Jag vill inte ha nån som kommer hem till mig och tar hand om mitt lilla sjuka barn.
Det gör inte mig mindre stressad att ha en främling i mitt hus med min sjuka tvååring så att jag kan gå och jobba hela dagen. Det ger mig inte heller mindre dåligt samvete. Mitt dåliga samvete börjar redan när jag väljer att blunda för lappen på dörren. "Vi har magsjuka på avdelningen."
ingen vill säga att kejsaren är naken.
Vi har världens bästa förskola.
Det är normalt för små barn att vara sjuka jämnt.
Det går att byta ut mamma och pappa mot vem som helst, ett sjukt barn märker ingen skillnad.
Vi har inte råd med mindre barngrupper.

Hela samhället är inne i en ond cirkel, och den leder bara åt ett håll. Nedåt.


Du ska inte tala om för mig att jag borde jobba istället för att ta hand om mitt sjuka barn, när det är du som lägger mina skattepengar på fel saker från början. Det är du som gjort mitt barn sjukt, då kan du ta notan. Skyll inte din suboptimering på mig.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar