Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

söndag 1 februari 2015

Barn med deprimerade föräldrar

Barn kan må dåligt av många olika orsaker. Hittade ett inslag om en flicka vars mamma gick in i depression då hon var tonåring. Hon berättar om hur hon försökte hålla skenet uppe för att ingen skulle förstå hur det var hemma.
http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/494913?programid=1272
När Trude Lorentzen är tonåring blir hennes mamma svårt deprimerad. Trude försöker hålla skenet uppe, hänger tvätt i trädgården för att grannarna inte ska ana något. Men Trudes mamma mår bara sämre och det slutar med att hon tar sitt liv.
Veckans program vänder blicken mot den anhörige. 100 000 barn uppskattas ha en förälder som vårdas inom psykiatrin. Margareta Östman, professor i hälsa och samhälle vid Malmö högskola, har i sin forskning sett att barnen ofta känner sig ensamma. Det är svårt att vara barn i en tillvaro där ens förälder ena stunden är glad, för att nästa stund förändras.
I en familj kan ett barn med funktionsvariationer kräva mycket tid, energi och kraft. Finns det ett syskon så är det lätt hänt, kanske till och med oundvikligt att det syskonet påverkas av att föräldrarnas fokus riktas mot den som kräver det mest. Wilhelm Hjelm berättar om sin uppväxt tillsammans med sin autistiske lillebror.
Medverkar i programmet gör också Pirjo Stråte från anhörigföreningen SPES och Niklas Wilén, psykolog, specialiserad på autism.
 
Det finns en organisation som jobbar med att stötta dessa barn. Tex maskros barn http://www.maskrosbarn.org/
men även organisationen SuicidPrevention och Efterlevandes Stöd http://spes.se/
Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)