Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

söndag 15 februari 2015

Tog 1 1/2 år innan anmälan

Man undrar vad som skall till. Här bevittnar under 1 1/2 år ett flertal assistenter våld mot barn utan att anmäla.
http://www.bpis.se/assistenter-bevittnade-vald-mot-barn-larmade-forst-efter-15-ar/
Den hjärnskadade flickans personliga assistenter bevittnade gång på gång föräldrarnas våld mot henne och lillasystern.
Först efter 1,5 år larmade de polisen.
Nu har föräldrarna åtalats för grov fridskränkning.
– Bevisningen är massiv, säger kammaråklagaren Jens Göransson.


Den åttaåriga flickan bodde med sin mamma och styvpappa, samt parets treåriga dotter.
På grund av en händelse för fyra år sedan drabbades flickan av en svår hjärnskada och har sedan dess behövt personlig assistans dygnet runt. Förutom extern personal jobbade även flickans mor, mormor och styvfar som hennes personliga assistenter.
Den 25 januari i år gick en kvinnlig personlig assistent, tillsammans med fem kollegor, till polisen.
De gjorde en anmälan och berättade om att de två flickorna ofredats, kränkts och misshandlats av föräldrarna.
Den kvinnliga assistenten uppgav att hon vid 21-tiden föregående kväll blev mycket upprörd då pappan i familjen först slog sin treåriga dotter, bland annat med öppen hand i huvudet. Sedan bar pappan den hysteriskt gråtande flickan till ett annat rum. Mamman bar enligt assistenten sedan ut den skräckslagna flickan som hade kissat på sig och slängde henne i sängen, där barnet låg apatiskt ett tag. När flickan tagit sig ner på golvet igen och börjat leka med en skruvmejsel ska pappan ha kommit in igen och släpat med sig treåringen till ett annat rum och låst dörren. Assistenten berättade hur hon då hör att barnet "skriker i skräck" och att det sedan smällde i väggen. Till polisen sa assistenten att hon tyckte det var konstigt att flickan alltid tvärtystnade när pappan bar henne i det "gamla assistentrummet".
 
Samma dag slog polisen till mot paret och anhöll båda. Mamman och sambon häktades, på sannolika skäl misstänkta för grov fridskränkning av flickorna, åtta och tre år gamla.
Polisen förhörde samtliga assistenter och av deras berättelser framkom att de små flickorna farit illa i sitt hem under lång tid.
Under vittnesförhören kom det fram att assistenterna bevittnat kränkningar och misshandel ett stort antal gånger - utan att larma om missförhållandena.
Pappan ska ha även gett sig på den hjälplösa åttaåriga styvdottern inför assistenterna. Han ska bland annat lagt sin fot på flickan bröstkorg och sagt: "Jag ska döda dig". För att efter en stund säga: "Nä, jag skojar", står det i polisens förundersökning. 
Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)