Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

tisdag 6 januari 2015

Tidiga trauman kan misstas som ADHD

Hittade en artikel (på engelska) som talar om att tidiga trauman ofta lätt kan tolkas som ADHD. De visar alltså samma symptom.
http://acestoohigh.com/2014/07/07/how-childhood-trauma-could-be-mistaken-for-adhd/
Här kommer en google översättning (dvs inte helt korrekt) av en del:
ADHD betraktas som en ärftlig hjärnsjukdom. En i nio amerikanska barn-eller 6,4 miljoner ungdomar har för närvarande en diagnos av ADHD. Under senare år har föräldrar och experter ifrågasatte om den växande förekomsten av ADHD har att göra med förhastade medicinska utvärderingar, en flod av reklam för ADHD-droger, och ökad press på lärarna att odla högpresterande elever.  
 
För att testa sin hypotes bortom Baltimore, Brown analyserat resultaten av en nationell undersökning om hälsa och välbefinnande mer än 65.000 barn. 
Browns fynd, som hon presenterade i maj på ett årligt möte för Pediatric Academic Societies, visade att barn med diagnosen ADHD upplevde också markant högre nivåer av fattigdom, skilsmässa, våld och familje drogmissbruk. De som uthärdade fyra eller fler negativa barndomshändelser var tre gånger mer benägna att använda ADHD medicinering.

Tolkning av dessa resultat är knepigt. Alla barn kan ha rätt diagnosen ADHD, men det är osannolikt. Vissa forskare hävdar att det är svårt att föräldraskap ett barn med beteendemässiga problem kan leda till ekonomiska svårigheter, skilsmässa, och även fysisk misshandel. Detta gäller särskilt för föräldrar som själva har ADHD, liknande impulsivt beteende eller sin egen historia av barndomen misshandel. Det finns heller inga övertygande bevis för att trauma eller kronisk stress leder till utveckling av ADHD.

För Brown, som nu är en barnläkare på Montefiore Medical Center i Bronx, är uppgifterna varnande. Det är inte uppenbart hur trauma påverkar ADHD diagnos och behandling, men det är klart att vissa misskötta barn kan ha drabbats av skada som ingen stimulering kan fixa. Dessa barn kan också legitimt ha ADHD, men om tidigare eller pågående känslomässiga skador behandlas, kan det vara svårt att se dramatisk förbättring av barnets beteende.

"Vi måste tänka mer noggrant om screening för trauma och utforma är en mer trauma informerade behandlingsplan," Brown säger.

Dr Kate Szymanski kom till samma slutsats för några år sedan. En docent vid Adelphi University s Derner institutet och expert på trauma, Szymanski analyserade data från barn psykiatriskt sjukhus i New York. En majoritet av de 63 patienter i hennes prov hade blivit fysiskt misshandlade och bodde i fosterhem. I genomsnitt rapporterade de tre trauman i sina korta liv. Ändå, endast åtta procent av barnen hade fått en diagnos av posttraumatiskt stressyndrom, medan en tredjedel hade diagnosen ADHD.

"Jag slogs av förvirring eller över iver-eller både-att ta en diagnos över en annan," Szymanski säger. "För att få en bild av trauma från ett barn är mycket svårare än att titta på beteende som impulsivitet, hyperaktivitet. Och om de jämförs på ett visst sätt, då är det lätt att få till en slutsats att det är ADHD. "
 
Ett barn kan hålla inne övergrepp eller försummelse att skydda sin familj, eller t.o.m normalisera den erfarenheten, eller förtränga den. Läkare kan också underskatta förekomsten av motgångar. Studien om de negativa barndomsupplevelserna, en år långa undersökning av mer än 17.000 vuxna, fann att två tredjedelar av deltagarna rapporterade minst en av 10 typer av övergrepp, vanvård eller hushålls dysfunktion. Tolv procent rapporterade fyra eller fler. Denna förteckning är inte helt omfattande heller. Studien omfattade inte hemlöshet och fosterhem placering, till exempel, och DSM inte enkelt klassificera dessa händelser som "traumatiskt."

Det är inte klart hur många barn som misdiagnoseras med ADHD årligen, men en studie som publicerades under 2010 uppskattades antalet kan vara nästan 1 miljon. Att forskningen jämfört diagnostakten bland 12.000 av de yngsta och äldsta barn i en förskola och fann att de mindre mogna eleverna hade 60 procent större risk att få en ADHD diagnos.

ADHD tros även vara en genetisk sjukdom, som ökar i samband med bly eller alkohol och cigaretter förtäring. Det finns ingen hjärnscanning eller DNA-test som kan ge en definitiv diagnos. Istället ska kliniker följa riktlinjer som anges av professionella organisationer, med hjälp av personliga och rapporterade observationer av ett barns beteende sedan ställa en diagnos. Men under finansiell press att hålla möten korta och effektiva är barnläkare och terapeuter  inte alltid noggranna.

 
"I våra 15-minuters besök-kanske 30 minuter vid den mest vi inte riktigt har tid att gå djupare," Brown säger.
Caelan Kuban, psykolog och chef för Michigan-baserade Institutet för Trauma och Förlust av barn, känner farorna med denna brist väl. För fyra år sedan började hon erbjuda en kurs för att lära lärare, sociala servicearbetare och andra yrkesgrupper hur man skiljer tecken på trauma från de av ADHD.
I ett dagslångt seminarie beskriver Kuban hur traumatiserade barn ofta har svårt att kontrollera sitt beteende och snabbt byta från en stämning till nästa. De kan glida in i en dissociativ tillstånd medan de återupplever ett skrämmande minne eller förlora fokus samtidigt förutse nästa kränkning av deras säkerhet. För en välmenande lärare eller klinik, kan det visa ett distraherat och ibland störande beteende som lätt tolkas som ADHD.

Kuban uppmanar eleverna i hennes kurs för att överge åsikten av att vara "allvetande läkare" och i stället anta perspektiv "verkligen nyfiken utövare."
Kuban föreslår avv man hellre än att fråga vad som är fel med ett barn, frågar om vad som hänt i hans eller hennes liv, dvs sondera livsförändrande händelser.

Jean West, en socialarbetare anställd av skoldistrikt i Joseph, Missouri, gick Kuban kurs för några år sedan. Hon märkte att gravida tonårsmammor och hemlösa studenter som deltar i distriktsprogrammen ofta hade diagnosen ADHD. Dett var inte förvånande: Studier har visat att ADHD kan vara vanligare bland låginkomsttagare, ungdomar, och att barn och ungdomar med sjukdomen är mer benägna att högriskbeteende. Ändå kände West att studenternas erfarenheter bekräftade att beteende lätt misstas för ADHD.

I sin proffession hänvisar West ibland oroliga studenter till en barnläkare eller psykiater för diagnos, och träffar föräldrar som får beskriva hur och varför motgångar har format deras barns beteende. I sin privatpraktik, bedömer West regelbundet patienter för posttraumatiskt stressyndrom istället för ADHD.
 
Stimulerande läkemedel hjälper ADHD-patienter genom att öka nivåerna av signalsubstanser i hjärnan i samband med nöje, rörelse, och uppmärksamhet. Vissa kliniker oroa sig för hur de påverkar ett barn med PTSD, eller en liknande ångest eftersom de redan är hyperaktiva eller uppskruvade. Den tillgängliga beteendeterapi för ADHD fokuserar på tidsplanering och organisationsförmåga, och är inte konstruerade för att behandla känslomässiga och psykologiska trauman.

Nu lär West istället traumatiserad barn hur man handskas med och desarmerar rädsla och ångest. Hon rekommenderar också utbildning och terapi för föräldrar som kan bidra till att dämpa sitt barns ohälsosamt beteende. Sådana program kan hjälpa föräldrar att minska användning hårda eller kränkande disciplin. De förbättrar samtidigt självförtroende och kommunikation, och har visats sig minska störande barnbeteende.


Men att hitta någon som är utbildad eller bekant med en sådan terapi kan vara svårt även för barnläkare och psykiatriker, säger Szymanski. Men det är ingen överraskning kliniker ofta förbiser rollen ett trauma kan ha i ett barns beteende och fokusera på ADHD istället.

Dr Heather Forkey, barnläkare vid University of Massachusetts Memorial Medical Center, har specialiserat sig på behandling av fosterbarn, och använder AAP. Hennes mål är att uppmärksamma läkarna på att konsentrationssvårigheter eller hyperaktiva beteende kan ha olika ursprung, precis som bröstsmärtor har inte samma ursprung i varje patient. Helst ska AAP erbjuda Barnläkare rekommendationer för screeningverktyg som effektivt mätinstrument av motgångar i ett barns liv. Det borde vara praxis, säger hon, innan man diagnostiserar någon med ADHD.

Som förklaring till deras beteende försklarar hon att kroppens stressystem utvecklades för länge sedan att svara på liv eller dödshot. Den del av hjärnan som styr impulser, till exempel, stängs av så att överlevnadsinstinkter kan råda. 
"Hur ser det ut om du sätter ett sådant barn i ett klassrum?" avslutar Forkey. "jo man måste ha förståelse för att om det har varit en tiger i ditt liv, så ser det lätt ut som ADHD"

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar