Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

fredag 2 januari 2015

Alla har varit små

http://www.dagenssamhalle.se/debatt/maenniskor-i-utsatthet-aer-inga-utomjordingar-12819
December är för de flesta barn en lång, men trygg, väntan på många klappar under granen. Samtidigt undrar barn i ekonomisk utsatthet om det blir några paket, alls. Majblommans nya kartläggning visar samma sak som Faktums i fjol: Kommunerna sviker barnen i juletid.

”Det är inte värdigt. Jag är över fyrtio och har kunnat försörja mig i hela mitt liv. Nu står jag här och har inte råd att ge mina ungar en julklapp.” Sjuksköterskan Susanne försöker försörja sina tre barn på barnbidrag, underhållsstöd och bostadsbidrag. Sedan september 2014 är hon utförsäkrad efter en sjukskrivning, och bollas mellan myndigheter. Susanne är kort sagt pressad, men angelägen om att berätta om livet som utblottad mamma. Hon vill ge röst åt alla föräldrar som inte kan ge sina barn en dräglig jul, och motarbeta den utbredda skammen över att inte ha råd.  Handelns utredningsinstitut tror på ökad julhandel, igen. Totalt uppskattas omsättningen bli 68 miljarder kronor. Enligt Svensk handel kommer vi att handla julklappar för 2 000 kronor per person. I skuggan av det lever över 200 000 barn i ekonomiskt utsatta familjer. Många av de här ungarna får inga paket över huvud taget.

Blygsamma 21 procent av de kommuner som svarat Majblomman anger att socialtjänsten ger extra försörjningsstöd inför julen eller motsvarande icke kristen högtid. Det förslår definitivt inte.

Sjukdom och arbetslöshet kan drabba alla. Människor i ekonomisk utsatthet är inga utomjordingar. Däremot är deras förutsättningar för att vara trygga föräldrar försvagade och de behöver kompensatoriskt stöd.

För vissa av dessa barn, som till och med på julafton möts av en socialtjänst som inte kan eller vill hjälpa till, riskerar utanförskapet att permanentas för livet. De behöver det offentligas stöd året om. Och för samhället blir det i längden mycket billigare än att fortsätta vända bort blicken från dessa barn. Alla som börjar sälja Faktum har en gång varit små.

Vi vill se ordentliga, kompensatoriska åtgärder med rejält barnperspektiv. Julen tillhör barnen. Så låt hela 2015 bli barnens år. När det svajar i familjen måste samhället sluta upp.
Upplagd av kl.

1 kommentar:

  1. Anonym2 januari 2015 kl. 22:48

    Samtidigt har ju materialismen tagit över överdrivet mycket i vårt samhälle,när man inte kan uppskatta det man har,tex flera barn.
    Barn tas väldigt mycket för givet,något man skaffar för att överleva,en slags trygghetsjakt?
    Många barn känner sig inte uppskattade i Sverige,för att det ytliga tagit över,man jämför hela tiden status,hur mycket andra har,tar sin hälsa tex för given,och de barn som tex har syskon ,har väl mycket att glädjas över,att kunna krama ett syskon!
    Det finns de som varken har det,eller mormor eller farmor-men som ändå förmår ta vara på tiden-vilket ju barn helt naturligt gör-men i vår moderna värld,blir man beroende-
    av mobil,av spel av Iphone-appar,etc.Och gnäller över småsaker.
    LÅNGT ifrån enkelheten-därför nog barn tex i Indien och fattiga länder
    oftast är så strålande glada,över väldigt lite.

    SvaraRadera

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)