Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

söndag 4 januari 2015

Ang flyktingar

Igår på min facebook och det diskuteras flitigt i vissa kretsar hur mycket flyktingar får eller de som tigger. Om de är organiserade eller inte. Det kom det upp ett foto med hur mycket flyktingar får då de är här i väntan på uppehållstillstånd.

Förstår inte att så många stirrar sig blinda så fort det handlar om pengar särskilt till någon annans pengar.

Har ofta förvånats över hur man skriver om hur mycket olika personer tjänar, kändisar, de som bor i din kommun och tjänar mest osv. Förstår inte riktigt intresset? Det kommer alltid att finnas de som tjänar mer eller mindre.

En del menar att flyktingar är bara de rika. Men om jag skull sälja allt jag hade skulle jag också ta mig rätt långt. 
Man glömmer att för att komma hit har de lämnat allt bakom sig familj, vänner alla man levt med växt upp med som på det sättet känns tryggt. De har tagit sig hit ofta med risk för sitt liv och en del har förlorat dem de startade resan med. De kommer till ett land där de inte kan språket inte har deras religion, deras seder. De har förmodligen inte lämnat för att de vill byta ut dem utan för att de inte kan stanna kvar av andra skäl. 
De trycks ihop med massa andra de inte känner, som de aldrig skulle välja om de varit hemma bara för de kommer från samma ställe. Åtta i varje lägenhet eller en hel familj i en etta eller tvåa och deras familjer är oftast inte så små som våra. Många av dem med trauman efter vad de upplevt eller utsatt för och här bråkar "vi" om pengar vi själva knappt skulle överleva på. 

De allra flesta som har åsikter känner ingen invandrare eller flykting, har aldrig varit på en flykting förläggning. Jag har varit tex i en lägenhet en tvåa där det bodde 8 pers som inte kände varandra. trasiga plattor på spisen parketten låg lös på golvet, trasiga fönsterrutor och persienner. En kille hade varit här fem år utan att veta om han skulle få stanna. Hans fru och barn hade dränkts framför ögonen på honom. Men ingen samtal eller terapi för att bearbeta det. Under tiden fick han inte göra något tex plugga svenska jobba tror inte någon skulle vilja ha det så. Fattar inte vad denna avundsjuka mot deras ynka ersättning kommer ifrån.

Det florerar rykten om att de har fri sjukvård och tandvård. Ja visst men bara om det är akut. Och det är bara det akuta de får hjälp med. Det är ingen flykting på någon förläggning som går hos tandläkaren och får hela munnen fixad De kan däremot få akutbesök om de har tandvärk så att de inte klarar av det med värktabletter. Och de gör bara det som är akut, drar ut eller lagar provisoriskt. Likaså vad gäller sjukvård.
De har inte förtur till psykolog trots att de har trauman efter vad de utsatts för.
Minns när vi var i en lokal och spelade biljard. Det enda de hade att sysselsätta sig med och några ungdomar  roade sig med att slänga påskasmällare utanför fönstret. Hur alla kastade sig ner under bordet och flera grät och skakade i kroppen. Jag kunde inte se något roligt i det.

Det är inte deras fel att man har en skev syn på invandingen. Tror att man ändå måste ta tag i det för att försändra synen på invandrare. De tillför en massa. Nästan all kollektiv trafik skulle stanna om de skulle strejka. Likaså skulle det bli kaos vad gäller städning, vård många av våra service yrken är det de som "tagit över".
Tror man skulle komma långt genom att låta alla på flykting förläggningar läsa engelska. Det skulle de ha nytta av oavsett vart de hamnar. Och matte och att skriva. Undervisa i hur vi lever, våra lagar, vad som gäller här. Och är det någon som inte kan tänka sig att leva med det kanske de skall söka sig någon annanstans. Sedan måste tiderna av väntan förkortas. Det är inte rimligt att bo här i flera år utan att veta om man skal få stanna. Hinna träffa partner, få barn, skaffa jobb som en del familjer. gör. Många som kommer är analfabeter.
Sedan då de får PUT (permanent uppehållstillstånd) kräva att de skall läsa svenska för att få pengar. Då skulle vi komma ifrån alla områden där man knappt hittar någon som talar svenska, trots att vi är i Sverige.
Pratade med en kompis igår som hade invandrare som jobbade där de inte orkade för att man hade gäster sent. Känner igen det ifrån skolan där elever var trötta för att de haft besök och då lägger man sig inte. Där de inte förstod vad man sa till dem. Känner igen det ifrån ett jobb där vi hade elever som gick en utbildning, inte för att de var intresserade utan för att de skulle lära sig att passa tider, träna svenska eller inte haft något på X antal år. Vad blir det för utbildning? En ville bli frisör en annan bilmekaniker men nu tvingades de till en utbildning de inte var intresserade av för annars fick de inga pengar. Då de var klara fick de inte jobb för de inte var intresserade. Behöver jag tillägga att inte många fick jobb efteråt. och arbetsförmedlingen hade ju haft en insats så d fick de inget mer.

Jag förstår att det man känner igen blir viktigt. Som en sa; Här umgås jag med personer jag aldrig skulle valt hemma eftersom vi inte har samma sätt att se på saker och ting, inte samma värderingar men vi umgås bara för att vi kommer ifrån samma land.
Jag förstår att religion blir viktig därför att man känner igen sig, hittar de med samma syn, samma värderingar, och man kan känna sig hemma i något.
Vad vill jag då säga med detta? jo att jag är frusterad och ledsen och att det inte är deras fel. Att något måste göras. Det är inte humant att låta folk bo år efter år utan att veta. Låta barn växa upp utan skolgång, eller att låta dem plugga eftersom vi har skolplikt men inte låta föräldrarna göra det vilket gör att de saknar förståelse för vad barnen möter.

Sanningen är inte alltid som det ser ut och sanningen är heller inte bara det vi ser utan kan rymma så mycket annat, så mycket mer.
Jag skulle inte vilja leva som flykting, inte leva på de ynka pengar som de får, inte leva på det sättet. jag skulle inte vilja sitta och tigga eller tryckas ihop med mäniskor jag inte känner utan att veta vad som hänt med släktingar eller veta mer än man vill. Så jag är inte avundsam. Jag förstår inte vad det är att bråka om. Låt dem sitta där Om du ger eller inte ger det är upp till dig. och flyktingarna. Det är inte som det framstår. Lär känna dem så kommer du få en helt annan bild. Jag lovar.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar