Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

tisdag 13 januari 2015

Adoptionsmiss

Vad sägs om mamman som var ensamståenden och kontakt med en man som funnits i barnest liv och som då vill adoptera för att finnas där på riktigt. Men en rådman i rätten gör fel och kontentan blir att hon på pappret adopterat bort honom och har inte längre det juridiska ansvaret för honom. Det får hon veta efter två år av en ren slump.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=95&artikel=6065086
Johan har idag enligt folkbokföringen och alla register bara en förälder, nämligen sin adoptivpappa.

– Det kändes helt hopplöst, jag gav upp där...Jag tänkte att de har tagit pojken ifrån mig, säger Agneta.
Adoptivpappan och Agneta har aldrig varit gifta eller ens bott ihop, men mannen har följt och uppfostrat Johan som sin egen son ända sedan han var liten och nu ville mannen även bli som en far rent juridiskt. Eftersom Johan aldrig haft kontakt med sin biologiska pappa så kändes adoptionen rätt.

Det som gick snett här var att Skaraborgs tingsrätt inte tog reda på att Agneta och mannen inte var gifta och upplyste inte heller parterna om adoptionens konsekvenser. Enligt svensk lag och föräldrabalken krävs att parterna är gifta om båda ska stå som föräldrar. I det här fallet klipptes istället alla juridiska band mellan sonen och den biologiska mamman när adoptionen genomfördes.

Var det aldrig någon som förklarade vad detta innebar, fick ni aldrig någon information om detta?
– Nej, inte någonting. Vi trodde att jag stod kvar som biologisk mamma och han kom in som adoptivpappa men ingenting om att jag skulle bli borttagen.

Det var en ren slump som gjorde att Justitieombudsmannen, JO, nyligen tittade på just det här ärendet. JO kritiserade tingsrätten för att inte parterna blev upplysta om adoptionens konsekvenser, och när sonen Johan fick del av JO:s kritik så förstod han att allt gått fel. Det var också sonen som fick berätta för sin mamma:
– Jag såg med en gång på honom att något hade hänt. Han skulle berätta men kom aldrig till skott, men sen kom det upp: Du vet adoptionen, den gick fel och du är borttagen som mamma. Du finns inte längre!
Om inte JO tagit upp fallet då hade ni tänkt att allt var som vanligt?
– Ja, då hade vi inte vetat någonting


Tingsrättens adoptionsbeslut är oåterkalleligt och tiden för överklagan gick ut för länge sedan. Adoptionsmissen gjorde även Johan arvslös efter sin mamma och nu har de på egen hand fått ordna den biten.
– Jag och sonen fick gå och göra ett testamente där jag fick skriva att om det skulle hända mig något så skänker jag till min bortadopterade son, det var mycket känslor och jobbigt.

Adoptionsmissen har fört med sig en hel del praktiska problem men det är det känslomässiga som är värst för Agneta, att folk ska tro att hon valt att adoptera bort sitt enda barn.

När de vände sig till domstolen i hopp om att de skulle rätta till misstaget så fick Agneta ett märkligt råd:
– De ryckte bara på axlarna och menade på vad är problemet. Ni får väl gifta er borgerligt och sen skilja er och då är du med i papprena igen.

Man lade ansvaret att rätta till felet på er?
- Ja, för de kunde inte göra någonting sa de. Men om jag gör något fel så får jag ju stå för det och det ska även tingsrätten också göra, säger Agneta.

Något giftermål ställer hon inte upp på. Agneta hoppas istället att tingsrätten på något annat sätt ska kunna reparera misstaget.
– Det är mitt eget kött och blod och jag ska kämpa tills jag får tillbaka honom juridiskt igen.
 
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=97&artikel=6063502

Adoption i Sverige innebär att den som adopteras ska anses som barn till den eller dem som adopterat och inte som barn till sina biologiska föräldrar. De rättsliga banden med de biologiska föräldrarna upphör helt. Adoptivbarnet ärver och ärvs av adoptivföräldrarna och deras släktingar. I Sverige beslutas en adoption av tingsrätten efter ansökan. Domstolen prövar om den tilltänkta adoptionen är lämplig. (Källa: Domstolsverket.se)

En statlig utredning som blev klar år 2009 föreslog en ändring i lagen så att även sambopar kan adoptera gemensamt, men den utredningen ledde aldrig till någon lagändring.Så här säger Föräldrabalkens 4:e kapitel om adoption 4 § Andra än makar må ej gemensamt antaga adoptivbarn. Lag (1970:840). Med makar avses även registrerade partner. Personer i ett samboförhållande får inte adoptera tillsammans.

Det är då konstigt att det skall vara så svårt att rätta till då myndigheter eller myndighetspersoner gör fel.

Nu reagerar även JK http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=95&artikel=6066009
 frågan är hur stor vikt domstolarna lägger vid att se över rutiner och uppmärksamma sådana här beslut. Adoptionsmissen vid Skaraborgs tingsrätt är nämligen inte den enda. Exakt samma misstag begicks av en rådman vid Gävle tingsrätt. Det fallet kritiserades av Justitiekanslern Anna Skarhed. Hon ansåg att rådmannens agerande var så allvarligt att han borde prickats för tjänstefel. Så blev aldrig fallet, Arbetsdomstolen ansåg att rådmannens agerande var ringa.– Att få kritik från JO och JK är ju allvarligt men sedan kan man diskutera om det borde vara något mer. Samtidigt kan man ju säga att ingen av de som drabbats av felaktiga beslut blir ju hjälpta av att det blir en reprimand, säger Skarhed.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar