Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

lördag 3 januari 2015

Bäst för barn

Direkt ut en artikel
http://www.op.se/opinion/ledare/vad-ar-bast-for-ett-barn-1
Det finns när det handlar om barns väl och ve inga exakta ramar, det finns inga tydliga gränser för när ett barn behöver tas omhand, varför lyhördhet och medkänsla är viktiga egenskaper hos beslutande handläggare hos socialtjänsten. Naturligtvis finns situationer då det åtminstone utifrån sett är obegripligt att ett barn inte omhändertagits, som i fallet med ettåringen. Det går naturligtvis en väldigt tydlig gräns vid upprepad fysisk misshandel och den sortens uppenbara misär som ettåringen levde i. I andra situationer är det svårare att bedöma.
 
Socialtjänsten arbetar också med att stötta föräldrar i deras föräldraskap, för ibland är det ett större trauma för ett barn att tas från sin förälder än att leva med en förälder som brister. Här måste noggranna utredningar göras innan beslut fattas som får konsekvenser under lång tid framöver.
Hon berättar om en rumänsk familj som sammanstrålade över jul Men Soc dök upp och hade åsikter om att de bodde i husvagn. Trots att det bara var för några dagar.
Ska ett barn tas från sina föräldrar på grund av bristande ekonomiska resurser? Var går gränsen för vilken materiell standard ett barn ska anses kunna leva med?
När det gäller svenska medborgare är det här oftast inte ett problem eftersom fattiga föräldrar får ekonomiskt stöd och hjälp med till exempel bostad. När det gäller EU-migranter är det svårare, och ett alldeles nytt problem som socialtjänsten inte haft anledning att ägna sig åt tidigare.
Men det finns anledning att ställa sig frågan om svensk materiell standard är vad dessa tre barn mest av allt behövde de närmaste dagarna. Eller om familjegemenskapen och en jul tillsammans kanske tillfälligt borde ha fått vara viktigare?

Som skribenten frågar. Skulle barnen fara illa av att bo i en husvagn över julhelgen tillsammans med sina föräldrar? Är det bättre att de stannar där de är ensamma, trots att det är jul och de inte har någonstans att bo?

Frågan är om soc isåfall skall ta alla barn ifrån föräldrar som är på husvagnssemester också? Det kan vara veckor i taget. Eller de som har sommarstugor utan rinnande vatten eller WC.
Skall man inte få ha ett torp med utedass och vatten som hämtas i brun, där man badar i sjön för att bli ren för att man inte har vatten inne?

Hur det skall vara för att vara ok? Vi har olika åsikter om det mesta. Hur det skall se ut för att vara städat, rent, modern, Vilka färger som passar ihop vad som är trevligt, mysigt. Kan vi inte få vara olika? Som en god vän sa vem är det som skall avgöra hur jag skall ha det.
Är det bättre för barn att bo i ett hem med rinnande vatten och toalett inne än med sina föräldrar?
Så länge barnen utvecklas som de skall, så länge de inte blir sjuka eller någon skadas så är det nog bättre anser jag att låta barn vara kvar hos dem som älskar dem.
Ofta tycker jag att man ser problem, skapar problem som inte finns. Vem är jag att döma?
 
 

3 kommentarer:

  1. Många romska barn är ju överrepresenterade på BUP- ett tragiskt exempel på att Sv värderar barn olika....ändå lever det miljarder barn i hela världen, där oftast barn i fattiga delen av världen är mer spontana,lekfulla, skrattar trots att de bor utan rinnande vatten i huset etc.
    ALLA är olika, men i Sverige är man lätt avvikande bara man har ett utländskt namn, vilket alla invandrare vittnar om hur många som aldrig kommer på intervju ens..
    Mångfald?

    SvaraRadera
  2. Vad för siffror eller statestik byggs det på? Att romska barn är överrepresenterade på BUP?

    SvaraRadera
  3. Det var hämtat från en som forskar på romer, kommer inte ihåg namnet, men höll föreläsning ang tema mångfald, sändes på Kunskapskanalen , jag tror att det var A Pascalidou som var moderator ,men kommer ej ihåg namnet , det var en kvinnlig doktorand troligen disputerad som just berättade om romska kulturen, och att det bar vanligt att det blev kontakt med BUP inte för att barnet mådde dåligt, men för att samhället ju idag inte ser alla kulturer som likvärdiga ,och att man missuppfattar kulturyttringar / kulturellt beteende med tolkningsföreträde åt det som stipuleras som "svenskt ", vilket hon värderade som fel grunder för att ha kontakt med BUP .
    Barnen mådde ju inte dåligt, det var väl snarare omgivningen som hade svårt med att de var annorlunda.
    Det var vad hon fått fram i kontakt med migrerande romer, och kan inte ange exakta siffror, men det kan du säkert fråga henne om, om du får fram hennes namn.
    Själv vet jag av erfarenhet att många invsndrarbarn hamnar hos BUP( förutom adopterade barn, som ju har viss ökad suicid- siffra jfr med helsvenska barn, men inte mkt alls jfr med den höga suicidrisken som finns hos fosterbarn)

    SvaraRadera